Det var ett tag sedan sist, men nu är det äntligen dags för Kitok (aka Magnus Ekelund) att kliva upp på en Göteborgsscen igen. Vi bad honom berätta lite om nya plattan, tvångstankarna och ärligheten.
Hej Magnus! Hur är läget?
– Det är bra! Älskar att det är 2017. Jag tar varje tillfälle till en nystart jag kan få.
Berätta lite om din senaste platta, #Darkwebdetox!
– Den sitter verkligen ihop, som ett klassiskt album ska göra. Med ett intro, skits och ja … Det finns en tanke med låtordningen. Det är meningen att man ska kunna lyssna på den från början till slut. Jag gillar den grejen. Dessutom fick jag pengar av skivbolaget till en uppföljare redan innan de hade hört något. Fördelen med att få en hit. Så då gjorde jag ett album för mig. För min egen skull. Den innehåller liksom ingen Paradise Jokkmokk om jag säger så.
Varför titeln, och hashtagen?
– Jag gillar tanken på dark web och deep web som en metafor för tvångstankar. Som ett oändligt mörkt digitalt hav under ett isberg … Jag försöker väl skrämmas lite, med betoning på lite, för att förmedla den rädsla jag själv känt. Men det är också en väg tillbaka. Sedan kändes det stilistiskt snyggare än att skriva Dark web detox.
”Om jag någonsin klarar att göra musik igen, då ska jag säga allt det som jag aldrig vågat'”
Textmässigt är det mer frispråkigt och personligt än tidigare. Vad beror det på?
– Det beror främst på min OCD-diagnos. Som alltså inte inneburit att jag tvättat händerna hundra gånger om dagen, utan att jag lidit av vålds- och tabutankar, som lett till svår panikångest. Hela den resan, med inställd turné, KBT-behandling med exponeringsövningar och SSRI. Men det är också andra saker, som inte handlar om det, jag hade aldrig orkat lyssna på en skiva som bara handlar om det, haha. Men när jag var som mest nere tänkte jag: ”om jag någonsin klarar att göra musik igen, då ska jag säga allt det som jag aldrig vågat”. Så det resulterade i låtar som Hundra och Dunkel ung same.
I en intervju beskriver du det som ”ett steg bort från att vara en artist som bara uttrycker ’säkra känslor'”. Finns det många artister som gör så, tycker du?
– I Sverige, nej. Ingen bra i alla fall. Det finns ingen som vågar. Magnus Uggla gjorde det väl förr lite grann. Men jag tycker det är helt ointressant att leverera ett åsiktspaket för att kategorisera sig som ”medveten”. Jag tycker inte att det per automatik är progressivt. Jag uttrycker hellre känslor. Även om det i sanningens namn svider lite … Det var ju inte helt enkelt att träffa min pappa i julas, liksom. Men i USA är det helt annorlunda. Kanye West, Eminem, Rae Sremmurd och Lana Del Rey vore ju ingenting utan det där direkta tilltalet. Jag tror bara inte att man som svensk fattar hur det är att lyssna på amerikansk rap som amerikan.
”Kanye West, Eminem, Rae Sremmurd och Lana Del Rey vore ju ingenting utan det där direkta tilltalet.”
Förutom Kitok, vad får vi inte missa just nu?
– Roffe Ruff är ju cool. Annars går jag mycket på Stand up. Se Petrina Solange om ni inte gjort det än. Hon är kul.
På fredag kommer du till Göteborg, så kul! Hur är det att spela här?
– Det ska bli så jävla roligt. Sist vi var i Göteborg var innan Paradise Jokkmokk hade släppts, så det börjar verkligen vara på tiden. Kul med Klubb Illegal. Man kan ju försöka minnas att det är en medlemsfest, vilket är enkelt att bli, så man inte står där och blir stoppad i dörren.
Det ska vi komma ihåg! Och hur ska vi värma upp inför kvällen?
– Alltså, you tell me! Det var så längesedan jag var i Göteborg. Vad är det som gäller? Jag och Erik Zettervall, som jag har med mig, kommer nog att dricka några öl innan, om jag känner oss själva rätt. Jag får helt enkelt ringa Martina Johansson eller Lars Teglund, Luleborna som kan GBG, så får nån av dom leda vägen.
Det låter som en bra plan, tycker jag. Tack för intervjun, och lycka till på fredag!
– Tack så mycket! Kul att få vara med.
Kitok spelar på Klubb Illegal fredagen den 27 januari. Mer info hittar du här.
