Filmfestivalen fyller fyrtio – och då känns det ju egentligen bara naturligt att försöka se ungefär lika många filmer under årets upplaga. Men eftersom bitter erfarenhet berättar att frenetiskt cirklande i festivalprogrammet och naiv-optimistiska planer på att “se allt” brukar följas av att en bara glömmer och missar och ångrar, tänker jag att ett mer realistiskt mål nog är skonsammare. Här kommer därför en trygg femma.
Moonlight (2016) Foto: Göteborg Film Festival
Moonlight (2016)
Hörde först talas om Moonlight i en Slate-podcast för några månader sedan. Lyssnade sedan på en intervju med regissören och började läsa hyllningstexter på hög, allt eftersom att Amerikas samlade kritikerkår staplade dem. Ändå känns varje ny vetskap om filmen fortfarande kittlande; från grunden i författaren Tarell Alvin McCraney och filmaren Barry Jenkins gemensamma erfarenheter av att växa upp svart och/eller gay i Miami; till föreställningar om hur bra Naomie Harris är som en crack-beroende amalgam av deras mödrar. Konsensus i Amerika verkar också vara att det här var den bästa filmen som gjordes 2016. Och jag tror att den nomineringen var ett av de mer nyktra val Förenta staterna gjorde under förra året.
Onsdag 1 feb 20.00, Draken
Lördag 4 feb 19.30, Stora Teatern
Den vita renen (1952)
Den vita renen (1952)
Att årets festival har Fokus: Sápmi som tema handlar såklart främst om nutid. Amanda Kernells omtalade Sameblod, som har nordisk premiär på Draken sista januari, går i spetsen för en massa nytt, spännande och samiskt. Men programmet påminner även om några internationellt erkända klassiker med det samiska som underlag. En sådan är femtiotalsfilmen Den vita renen – hälften snövacker vintersaga, hälften isdrypande skräckfantasi. Intrigen är baserad på en samisk folkmyt, och känns igen från hur sådana brukar se ut i ungefär de flesta kulturer på norra halvklotet. En spökhistoria, helt enkelt. Men det visuellt unika stannar i ens inre öga länge. Dels pga snyggt, dels pga creepy.
Lördag 28 jan 21.30, Capitol
Lördag 4 feb 15.00, Capitol
Sunset Boulevard (1950)
Sunset Boulevard (1950)
De klimpar som vaskades fram under Hollywoods guldålder utgör den fåra av film jag känner mig allra mest bekväm med att gilla. Därför borde jag egentligen se filmfestivalen som en chans att testa andra typer av filmer. Sådana från främmande industrier. Sådana jag förmodligen aldrig ens skulle hört talas om ifall de inte visades här … men det är också svårt att motstå att nämna att Capitol visar en av det guldiga Hollywoods mest gyllene filmskapares allra mest gnistrande filmer: Billy Wilders Sunset Boulevard. Historien om den bleknade stumfilmsstjärnan med villfarelser om storhet är en härdsmälta i drömfabriken som mer än gärna återupplevs.
Lördag 4 feb 17.00, Capitol
Solens son (2017)
Shout-out till Gunilla Bresky, som på ett redan rätt Norrlands-tätt program representerar mina gamla kvarter i Luleå. Senast hon besökte GIFF var med en dokumentär om en död rysk fotograf (Jag stannar tiden), ett otroligt snyggt stycke sammansatt av hans egna bilder från andra världskriget. Den här gången är det med en dokumentär om en död samisk poet, men med helt nya berättargrepp som verkar lika spännande som alltid. Filmen har precis gått upp på festivalen i Tromsø, och i Norge verkar de superpeppade på Nils-Aslak Valkeapääs historia. Förhoppningsvis kan Solens son, som ett av flera intressanta dokumentärinslag i årets Sápmi-segment, väcka liknande entusiasm i Göteborg.
Tisdag 31 jan 20.15, Biopalatset 8
Onsdag 1 feb 20.30, Biopalatset 9
Fredag 3 feb 17.30, Biopalatset 2
A Lullaby to the Sorrowful Mystery (2016)
Jag vet helt ärligt inte om jag, eller någon annan besökare, kommer orka. Men det är värt ett försök. Ändå. Det sista jag krafsat ner i kalendern är planer på att spendera morgon till middag i en salong på Biopalatset nästa söndag. Åtta timmar – vilket inte är jättelänge, utan ungefär så långt som Lav Diaz filmer brukar hålla på – åtta timmar. Åtta timmar med dystra och drömska skildringar av den filippinska revolutionen. Låter inte det som det perfekta avslutet på denna fyrtionde festival? Det händer i och för sig grejer även på måndagen efter, men mitt realistiska mål är bara att ta mig igenom åtminstone, typ, fem sjättedelar av det här vansinnet. Innan jag somnar i biostolen. För det här året.
Söndag 29 jan 10.15, Biopalatset 7
Söndag 5 feb 10.15, Biopalatset 7
