Efter att ha varit med och skrivit texter till Dramaten-uppsättningen Den e vi och visat sin film Allt för dig bror på Göteborgs Filmfestival är det nu dags för den 21 åriga Mischa Snickers film, som hon både skrivit manus till och regisserat samt agerat producent till, att ha ortenpremiär.

På lördag har din kortfilm Allt för dig bror ortenpremiär, berätta lite om den!
– Det är en film som gjorts av orten, för orten. Ingen av våra skådespelare har stått framför kameran innan och av alla i hela filmteamet så var det kanske två, tre stycken som gjort film innan så det var kul att se att det gick så bra ändå. Vi typecastade alla skådisar och utgick från situationsfrågor och tog det därifrån och det som kändes mest äkta tog vi med. Det mesta av filmen är faktiskt improvisation så skådisarna skötte det snyggt och även de som stod bakom kameran gjorde ett galant jobb. Vi fick ju till och med vara med i Göteborgs filmfestival vilket jag aldrig hade trott. Dock så är det ortenpremiären i Angered som jag ser som den viktigare premiären. Att få visa filmen på hemmaplan där folk kan relatera är det som betyder mest, men även att visa att du inte behöver vara någon kulturnisse som hänger i Linné för att göra film eller synas i kultursammanhang.

Hur har du fått inspiration till detta manus?
– Den är baserad på en novell jag skrivit till antologin När andra sover som kommer att publiceras inom kort via Aneröd Kultur. Jag skrev novellen för 2-3 år sen och gjorde om den till manus förra året. Jag skickade faktiskt in början på manuset till en manustävling först men blev inte antagen men kände inte för att kasta bort manuset så det blev en film till slut ändå.

”Människor från förorten ska få berätta sina egna historier”

Varför tycker du att denna typ av film behövs i dagens samhälle?
– Det är mer perspektiven som är viktiga tycker jag. Att människor från förorten ska få berätta sina egna historier istället för att till exempel Kerstin från Askim ska komma och berätta hur det är när hon egentligen inte har någon aning. Vi behöver mer röster inifrån och det är därför såna här filmer behövs, eller historier överhuvudtaget. Vi kan inte förändra samhället om det är från fel perspektiv, då går det inte att diskutera problemen på samma sätt utan det blir mer som en svartmålning och folk från orten får ingen talan. Så de här filmerna fungerar mer som en käftsmäll och jag tror att det är det som behövs för att folk ska vakna upp och inse att det behövs en förändring. Annars kanske man bara sitter och läser om problemen i förorten i en dagstidning och sedan bläddrar man vidare och så är det glömt. Men en film måste man uppleva, det går liksom inte bara att bläddra vidare utan man måste sitta och se på allt hur obekvämt det än är och det är då man väcker frågor och tankar hos folk. Ingen lämnas oberörd.

Filmen har gjorts på nästintill noll budget, hur har ni gått tillväga för att få det att fungera?
– Vi har faktiskt fått vrida och vända på varenda krona men vi har även haft turen med folk omkring oss ställt upp på vissa grejer, som till exempel mat från Majornas Pastafabrik när vi haft långa inspelningsdagar. Även vänner och bekanta som ställt upp med material till filmen för en billigare peng än vad det annars hade kostat så vi löste allt på det sättet och det viktigaste är att i slutet av dagen så har alla utfört ett jobb som de fått lön för. Det är det bästa med att vara från orten, att allting är bara ett samtal bort och alla vill alltid ställa upp för de vet att såna här projekt behövs.

”Så länge man älskar det man gör så ska man inte tvivla på sig själv”

Du pluggar just nu Konstnärligt skrivande på Valand, hur kommer det sig att du började skriva? Har det alltid varit en dröm? 
– Jag har skrivit sen jag var 6-7 år. Det har fungerat som terapi för mig att få släppa ut sina hjärnspöken genom en penna. Det började med dikter, sen blev det raptexter och noveller sedan manus. Själva skrivandet i sig har alltid funnits där, men drömmen är att kunna förändra och upplysa problem genom skrivandet och det är mäktigt att se vad ord kan göra med människor.

Har du något tips till en som inte riktigt vågar följa sina drömmar? 
–Ja, jag gick själv från att vara den tysta och blygaste i klassen till att idag stå och prata framför massa människor, boka möten och verkligen engagera mig i att få saker gjort. Ju mer jag gör grejer som jag brinner för desto mer motivation får jag till att göra det. Så länge man älskar det man gör så ska man inte tvivla på sig själv, för det finns ingen annan som kan göra det som du gör. Man får chansa väldigt mycket och ta risker och göra saker man egentligen inte har lust med men det är en stor del I ens utvecklande och till slut kommer det att vara värt det.

”Drömmen är att göra
en förändring”

Om du skulle vinna en guldbagge för filmen, vem skulle du tacka?
– Det finns många på min lista men jag hade nog mest velat tacka Enver Ramirez som varit min coach och co-producent genom hela resan. Jag har känt honom sen jag kom in i hans studio 2012 och hade en låt att spela in, jag har även varit med i produktionen av hans film Stämplade.  Hans driv har helt klart smittat av sig på mig. Jag tror inte ens att jag hade varit där jag är idag utan honom och jag vet att jag är inte ensam om att säga så. Han lärde mig att man ska ‘’hålla käft och göra det bara’’ och aldrig tolerera ett nej från nån och att kämpa för sin grej.

Framtiden då, var kan du se dig om ungefär fem år?
– Jag har så mycket planer att jag inte vet var jag ska börja, men om fem år hoppas jag att jag jobbar med att upplysa problem inom institutioner som fängelser, behandlingshem osv. Jag vill även lyfta upp förorten  genom mitt skrivande. Drömmen är att göra en förändring om det så är hos en individ eller ett samhälle. Jag hoppas att jag kan väcka liv i fler gnistor där ute.

Filmen Allt för dig bror har ortenpremiär den 25/2, all info hittar du här.