Här är den tredje och sista uppdateringen från Two Year Vacations turné i Europa. Vi får hänga med bland amerikanska soldater, Burger King-kronor och självklart mönstrade skjortor.

Dag 6
Vi vaknar upp alldeles för sent i arrangören Ollies hus i Bad Kötzting. Drinkarna från gårdagen känns fortfarande i kroppen, det tar emot när vi riggar ner scenen på rekordtid för att sedan ställa in gps:en mot Slovenien. Ollie leder oss till en bensinmack några minuter därifrån där han lovar att bjuda på en tysk delikatess, vilket visar sig vara en tjock slajmig köttpuck med en skvätt senap mellan ett ganska torrt bröd. Trotts detta är vi alla rådande överens om att det faktiskt var ganska gott. Turnélivet tycks ha tärt på oss. Vi kör i cirka sju timmar innan vi rullar upp bilen på klubbens uteservering. Vi möts av Kirill som är barens ägare och arrangör för kvällen, han ser ut som om han kommer direkt från Sloveniens hårdaste militärskola och ser inte alls lika glad ut som gårdagens arrangör.

Våra svenska gener kickar igång när vi är för fega för att beställa vår första öl innan soundcheck. Baren är liten, men det stoppade inte Kirill från att livesända spelningen på en vit duk lika stor som på en biosalong. Efter en lyckad spelning får vi äntligen vårt första leende från Kirill. Vi bestämmer oss för att mingla med publiken och träffar unga människor från Argentina, Tyskland och Slovakien. Max drog det långa stråt när han agerade som kvällens nyktra förare, vi åker till vårt Hostel.

Dag 7
Györgys alarm väcker oss klockan 07.00, ingen vill gå upp. Framför oss har vi vår längsta körning på 8 timmar nordväst till Kaiserslautern i Tyskland. åtta timmar blir ganska fort tolv då vi fastnar i en fyra timmar lång ”stau” på autobahn.

Paniken om att inte ens hinna lugna nerverna med en öl innan vi ska spela gör oss nervösa. Äntligen kommer vi fram till den soliga lilla staden Kaiserslautern. Vi möts av Mikel som är kvällens arrangör, han är förvånansvärt glad trotts att vi är fyra timmar sena. Lokalen är en gammal frisörsalong och estetiken är därefter. Vi slår världsrekord i snabbaste soundcheck innan vi kickar i gång vår första låt Telemark 2000.

Vi spelar vår intimaste spelning hittills på en bar lika stor som ett vardagsrum för en publik på 30 personer. Sista ackordet ringar ut innan Johan häller hela sin öl över sig, publiken älskar det. Vi träffar ett flertal jänkare under kvällen då staden är hem till tiotusentals amerikanska soldater.

Vi leds till vårt boende som visar sig vara en kombinerad konsthall och psykiatrisk mottagning. Bland snälla färger och en kyl fullproppad med mat somnar vi tillslut.

Dag 8
Solen väcker oss på vår första lediga dag, en av arrangörerna eskorterar oss tillbaka till Salon Schmitt. Vi äter frallor och dricker blaskigt kaffe innan sätter oss i bilen mot Nürnberg.

Max meddelar att även detta är sparrisens huvudstad. Som vanligt tindrar sig Anton igenom Europa medan David sover bort den långa resan, resten av gänget planerar kvällen i minsta detalj.

Vi kommer fram till vår hostel där vi snabbt sätter på oss våra finaste kläder som fortfarande luktar Weiss Bier och rök innan vi beger oss ner till receptionen för att få vägbeskrivning till den närmaste restaurangen som säljer sparris. Receptionisten kollar på oss med en min som påminner om Johans när David och Max diskuterar Sveriges politiska system. Vi strosar runt i den stora staden som är fylld med gamla hus och kyrkor i alla former, Györgys våta dröm.

Tillslut hände det: ”SPARGEL” skriker Max när han äntligen får syn på det som förmodligen är stadens dyraste restaurang som serverar det som han har längtat efter i två veckors tid. Resan är räddad.

Efter middagen rör vi oss mot en liten pub där vi träffar 50-år gamla Tomas som även han är på turné och har en ledig dag i Nürnberg. Vi pratar länge och väl och utbyter olika knasiga historier från våra resor. Kvällen blir långsamt en dimmig historia blandat med drinkar i literformat, Döners och arga tyskar.

Vi laddar upp till vår sista spelning i Tyskland innan vi beger oss hem till studion där vi kommer fortsätta med våran hemlighet. Vi vill passa på och tacka Djungeltrumman för att vi fick berätta vår resa igenom Tyskland, Schweiz och Slovenien. VI SES! / Two Year Vacation