I Djungeltrumman #41 pratar vi med fyra konstnärer verksamma i Göteborg. Deras uttryck skiljer sig åt, från duk till dator, och här berättar de om sitt eget konstnärskap, vad som inte är konst och hur Göteborg är som konststad. Det här är Ekta.
Vad är det du gör?
– Jag har inte någon riktig plan med vad jag gör utan försöker bara köra på framåt och ägna mig åt det som intresserar mig för stunden. Den senaste tiden har jag arbetat mycket med collage, skulptur och animation. Utöver det målar jag ute, ibland är det offentliga uppdrag men oftast övergivna byggnader eller väggar i skogen.
Hur blev du intresserad av konst?
– Genom serietidnings- och skateboardkulturen. Jag åkte skateboard varje dag i tjugo år och det har påverkat mig väldigt mycket, genom det upptäckte jag graffiti som också haft inflytande på vad jag gör idag. Jag började identifiera mig själv som konstnär sent, när jag var yngre föraktade jag nog konst lite och kunde inte alls se ett samband mellan det och vad jag själv sysslade med.
Om du inte gjorde det du gör, vad skulle du göra då?
– Jag har aldrig riktigt funderat på det och inte på något sätt önskat att byta. Jag skulle troligtvis arbeta i vården eftersom det är det enda arbete jag skulle kunna motivera mig själv att komma ur sängen för, jag fattar liksom syftet. För ett par år sedan förlorade jag synen på ett öga och läkarna sa att jag aldrig skulle se igen, jag låg på sjukhus i London i två veckor med den informationen innan synen plötsligt kom tillbaka. Då tänkte jag att om jag blir blind så får jag börja arbeta med ljud istället.
Om man tycker att konst är svårt, hur närmar man sig den?
– Det måste man nog komma fram till själv. Orkar man inte det kan man skita i det också.
Hur hittar man dina verk?
– Mycket är sedan länge borta, en del verk försvinner snabbt. Tvättas bort eller målas över, det är väldigt skönt att tänka på det när man sitter i ateljén och arbetar, man omvärderar vad som egentligen är viktigt.
Är det viktigt att bli ihågkommen?
– Det är inte vad som driver mig, men hellre det än bortglömd.
När fick konst dig att tänka efter senast?
– Dagligen, det kan vara att jag minns något verk jag sett för flera år sedan, eller att jag bläddrar i en bok. Ibland känns det inte som att jag tänker alls, bara tittar.
Och när fick den dig att gråta?
– Det har nog aldrig hänt.
Ekta hittar du bland annat på ekta.nu eller på Instagramkontot @ektaektaekta. Intervjun publicerades först i Djungeltrumman #41.
