Är du också sugen på en djupt opedagogisk genomgång av veckans Tro Hopp och Kärlek? Vi har recappat dejtningprogrammet om fyra religiösa singlar som söker den rätte.

I Tro Hopp och kärlek ges de eviga frågorna utrymme. Här får vi lära oss om makt och underkastelse. Om ensamhet och tidens döva gång. Och inte minst om hur ord, denna sluga konstruktion, kan betyda helt olika saker för olika människor.

Exempel: När prästen Lina uttrycker åsikten att en man är attraktiv menar hon egentligen att han är lite hygglig. Tittar du på de tre genmanipulerade mandelpotatisarna som hon dejtar – Hans ser egentligen mer ut som ett fraktskadat gravensteineräpple –  är detta den enda rimliga slutsatsen att dra.

Vi hoppar 45 minuter fram i avsnittet. Mattias, som uppenbarligen har amputerat huvudet och börjar varje dag med att knyta fast det till resten av sin kropp med olika halsdukar, säger att Lina är attraktiv. Smackar lite. Här är betydelsen en annan. Han vill att hon ska trycka ner sin hand i hans ficka och ghostrunka honom uppe på kyrkbacken medan kamerateamet står och filmar klippbilder.

”Tro Hopp och Kärlek står över alla vanliga, dödliga kvalitetsmått”

Människor är olika och det måste få vara okej. Programledaren Mark Levengood – som gifte sig med Jonas Gardell när han var elva och därför är nån jävla auktoritet i ämnet? – skulle förmodligen säga nåt sånt.

Ordets skiftande betydelse präglar flera av våra fyra huvudpersoner strapatser under avsnitt två. När kyrkovaktmästaren och knullhästen Filip menar att hans dejt Charlotte  känns ”go”, innebär detta att han är lika intresserad av henne som han är intresserad av att utveckla en personlighet. Däremot. När Charlotte säger att Filip verkar ”go” menar hon egentligen att hon vill slunga ner hans nacke mellan sina ben, låta honom stanna där i 48 timmar – med enda undantag att hon trycker upp en Powerade-flaska i ena näsborren på honom och sprutar till ibland när han håller på att svimma.

Ord! En känslig sak.

Gårdagens Tro Hopp och Kärlek måste annars kategoriseras som en besvikelse. Jag skojar: Tro Hopp och Kärlek står utanför alla vanliga, dödliga kvalitetsmått. När Tro Hopp och Kärlek är bra är det bäst. När Tro Hopp och Kärlek är dåligt är det ännu bättre.

Jag tycker hur som helst att vår präst Jenny har hittat en frisk grabb i den där holländske månskensbonden som föder upp gosiga myskoxar och har byggt 5000 likadana semestervillor till sig själv (och sina myskoxar?). De började tala om giftermål direkt, vilket känns svingrymt: ballongpissa kärlekschanserna i ansiktet innan ni ens har börjat äta. Helt ärligt: det kommer nog gå bra?

”Ett offer för samhällets brutala ordning”

Jag gillar även att undersköterskan Elia, fjärde deltagaren Björns dejt, är så himla tydlig och rak i sitt kroppsspråk: hon hatar honom utan förbehåll.

En annan sak vi bör behandla när det gäller Björn är hur oerhört skör hans snälla fasad verkar vara. Han har, och nu gissar jag, aldrig haft möjlighet att vara något annat än god och inställsam i sitt liv. Alltid i underläge. Ett offer för samhällets brutala ordning – den som hyllar det vackra, och tillintetgör korta präster med desperata ögon som gillar japanska krukor och inte kan säga något utan att det låter lite äckligt.

Får Björn nu för första gången i sitt liv erfara självkänsla lär han utveckla ett riktigt ”låga vans, dålig cunnilingus och utvecklingsstörda sms”-beteende. Maktens rus. Längtar till nästa vecka.