Det hela började med en mapp som hette SOLO på hans laptop och när Fibes, Oh Fibes! beslutade sig för att ta en paus tog OLSSON fram mappen och började om på nytt. Vi kollade läget med honom inför hans spelning den 8 september på Pustervik.
Vad kan vi vänta oss av spelningen på Pustervik?
– Jag älskar att spela i Göteborg. Det brukar vara den ultimata kombinationen av hjärta och stök. Vi ska försöka få hela Pustervik att dansa och skapa årets trevligaste stund.
Hur har arbetet med den nya skivan varit?
– Jag har skrivit på den här plattan större delen av mitt liv. Jag bestämde mig tidigt för att försöka göra den svängigaste plattan jag hört sedan jag var liten. Musik i samma känsla som när man lyssnade på musik som tonåring. Det var nytt, lekfullt och man visste aldrig vafan musiken skulle ta en härnäst. Jag har sökt efter en framåtanda som är hoppfull och jag känner att jag behöver det i en värld där allt är fritt fall.
”Då började jag plocka upp en mapp som jag haft i säkert 10 år som hette SOLO. Den var fylld av gamla bilder från svartfester i Göteborg och massa smutsiga svängiga trummor.”
Du spelade ju med Fibes, Oh Fibes! tidigare, varför ville du spela solo?
– Efter turnén från vår förra skiva som kom 2012 var vi nog alla tre rätt slutkörda och bestämde oss för att ta en paus på obestämd tid. Vi är liksom inget band som lägger ner sådär. Då började jag plocka upp en mapp som jag haft i säkert 10 år som hette SOLO. Den var fylld av gamla bilder från svartfester i Göteborg och massa smutsiga svängiga trummor. Under hela tiden vi höll på med Fibes så har jag haft en vision av något annat som var mer avskalat, smutsigt och rått, inte samma besatthet av att allt ska låta polerat utan att jag sprungit ner i en sunkig källare och tryckt på record.
Vilken är den största skillnaden mellan att skriva musik i band och som soloartist?
– Allt. Fibes, Oh Fibes! är en bebis som har fått ett syskon. Istället för att det är vi tre i Fibes, Oh Fibes! som sätter vår prägel på det har jag tagit in väldigt mycket andra röster och musiker som jag älskar som har satt sin prägel på min musik som Mapei, Mabel, Tiggs Da Author, Vula Malinga (Basement Jaxx, Sam Smith), Adeleye Omotayo (Amy Winehouse) och Sam White (Florence & the Machine).
Hur ser de framtida planerna ut för OLSSON?
– Jag släppte precis min EP NO SUGAR som ska följas upp med turné i Sverige och Europa. Jag har aldrig känt mig så peppad på att komma ut och spela och träffa folk, man blir rätt tokig av att sitta ensam i en sunkig källare utan luft i ett par år.
Du har haft många samarbeten på skivan, har du några drömsamarbeten som du skulle vilja göra i framtiden?
– Jag har alltid haft en våt dröm om att skapa en duo med Phil Collins på trummor. Rykten säger att han har lagt ner så jag får jobba lite extra hårt på mitt fjäskande där.
Din musik har beskrivits som om ”John Lennon på syra återuppstår från de döda i Manchester 1992” tycker du det stämmer?
– Bästa jag hört!
