På lördag spelar Tiger Lou på Lisebergs Taubescen. Vi hörde av oss till Rasmus Kellerman i bandet för att prata om en dikt från 1865 – och om hur man undviker fetma, depression och Netflix-beroende.
Ni tog en paus 2009 varför valde ni att göra comeback sen?
– Vi blåste liv i passion och motorik redan för 3–4 år sedan och har sedan dess bland annat spelat i Göteborg två gånger, gjort ett flertal spelningar runt om i Sverige och tre tysklandsturnéer, släppt en ep, ett album samt massor av sköna t-shirts. Samtidigt har vi alla jobbat heltid, blivit pappor flera gånger om och på något vis undvikit de flesta av småbarnsföräldrar-fällorna, som fetma, depression och Netflix-beroende. Full rulle alltså.
Ni spelar på Taubescenen 16 september, vad kan vi förvänta oss?
– En intim stund, full av magisk musik, sentimental närvaro och ett jävla ös.
Er senaste skiva heter The Wound Dresser, vilket även är namnet på en känd dikt av Walt Whitman från 1865 om det amerikanska inbördeskriget, finns det någon koppling mellan skivan och dikten?
– Jag är ett stort fan av Walt Whitman, men ett ännu större fan av Whit Stillman, och har alltid blandat ihop dem. Blev förvånad när jag en dag hittade en diktsamling av Whit Stillman, och tänkte “Jag älskar ju hans filmer, jag bara måste köpa hans bok!”. Så klart var det Walt Whitmans bok. Just The Wound Dresser är enormt vacker, och symboliserar precis det jag själv tycker att musikskapande är för mig – färska förband på såren. När gasbindan och kompressen nästan helt har ruttnat av livets aldrig sinande bakteriehärd, då finns skapandet där, redo att rengöra den sargade själen. Typ så. Sen låter det svincoolt. The Wound Dresser. Pang!
”När gasbindan och kompressen nästan helt har ruttnat av livets aldrig sinande bakteriehärd, då finns skapandet där, redo att rengöra den sargade själen”
Hur utvecklades er musik under er paus?
– Den största skillnaden är att jag är mycket mer avslappnad när jag skriver. Jag försöker inte att bevisa något för någon utan vill bara skapa något som får mig att må bra. Jag blir väldigt lugn och lycklig av vackra melodier som jag inte har hört tidigare, rytmer som får mig att sluta ögonen och bara flyta med. Förr i tiden ville jag alltid ta långa kliv framåt med varje ny låt, göra något jag inte hade gjort tidigare. Nu vill jag bara må bra. Och kanske få andra att må bra.
Hur ser framtiden för Tiger Lou ut?
– Jag spelar och skriver hela tiden. Förutom att hänga med kidsen, är det det bästa jag vet. Så nya låtar växer sakta fram. På live-sidan känner vi oss inte klara än med den nya skivan, utan hoppas kunna spela mer. Vi pratar om att låta bandet växa med ett par medlemmar, för att kunna spela låtar på nya sätt, men också för att äntligen kunna spela låtar vi aldrig någonsin har gjort tidigare. Du vet, en cello, en trumpet eller basun, kanske flygel. Oavsett vad det blir, kommer det bli väldigt speciellt.
I december drar jag iväg på en soloturné i Tyskland, som förband till Kristofer Åström, jag kommer spela Tiger Lou-låtar, Rasmus Kellerman-låtar och en massa nya grejer. Det är i Tyskland det händer, som du märker. Ses på lördag!
