Filmer där grabbgäng åker på en fylleresa ihop har känts urvattnat ett bra tag, men i Girls Trip är rollerna omvända och skapar ett nytt och intressant perspektiv på genren.

Oavsett vad man tycker om Girls Trip så är den något nytt och modigt. Många kommer nog helt enkelt tycka att Girls Trip är för mycket. De fyra huvudkaraktärerna är frispråkiga, utagerande och tar väldigt mycket plats, ungefär som vita manliga skådespelare i liknande filmer som The Hangover, men här är huvudkaraktärerna kvinnor och svarta, något som såklart har retat gallfeber på några få utvalda som tycker att vara vulgär och frispråkig är ett privilegium för vita män.

Girls Trip består nämligen nästan enbart av svarta skådespelare, och fokuserar kring en grupp vänner som sedan college har glidit i från varandra, men som nu ska återförenas under en semesterresa ihop. De fyra vännerna som alla har tagit olika vägar i livet försöker hitta tillbaka till den gemenskapen som en gång fanns. Det är ett förutsägbart koncept. Trots det känns filmen fräsch och realistisk i det sätt som den gestaltar hur tidigare oskiljaktiga vänner naturligt har vuxit ifrån varandra genom åren. Girls Trip är smart och undviker fallgroparna, och tar alltid en oväntad väg framåt.

Samtidigt lyfter filmen flera problem som går att relatera till, som karriärval och relationsproblem, utan att det för den delen känns som en uppläxning. Alla fyra karaktärer känns verkliga bakom deras yttre. Det är inte bara sexskämt och svordomar utan alla fyra känns mer komplexa och har alla sina egna problem.

Det gör att Girls Trip känns modern, udda och jäkligt nyttig. Den visar att det går att skapa film utan att följa stereotyperna, och med roliga och trovärdiga kvinnliga skådespelare. Där Tiffany Haddish som spelar Dina gör ett fantastiskt jobb med att balansera sin karaktärs överdrivna personlighetsdrag.

Girls Trip är kanske inte perfekt, en del skämt faller platt och skådespelet är kanske inte alltid på topp, men det känns inte som det viktiga. Det viktiga är att Girls Trip vågar utmana konventioner och gör det på ett sätt som varken känns krystat eller propagerande och som dessutom är underhållande från första scenen till den sista.