I månadens boktips lyfter Sofia Åberg Tove Mörkbergs intensiva, mystiska bok Källarhundarna.

Tove Mörkbergs diktjag är inlagt på en psykiatrisk avdelning. Varför vet man inte. Kanske är det något med själen, en oförmåga att anpassa sig till det rådande samhällsklimatet eller en trötthet som inte går över. Hon har varit här ett tag, årstiderna skiftar. Instängdheten är både tröst och tvångströja, flykt och fängelse. Hon lämnar avdelningen och återvänder. Kanske är det kronisk melankoli. Inget dramatiskt. Men på rummen tillåts inga skosnören eller något privatliv. Har hon hemligheter, dunkla tankar?

Särskilt komiska, men samtidigt sorgliga, ter sig personalens förmaningar och råd. Som att fråga om hon har provat “att ta djupa andetag”, varpå berättarjaget reflekterar över svårigheten i att andas överhuvudtaget. Här blir avståndet mellan omvärldens blick och den inre kampen extra kännbart.

Mörkberg skriver med en klar röst från ett grumligt tillstånd. Hon använder sig av en subtil humor som bjuder in, avdramatiserar och skapar en avväpnande distans. Om psyket är ett rum, kan man gå in och ut ur det rummet? Vad är galenskap och vad är normalitet? Hur drar man gränslinjerna, och vem har egentligen mandat att göra det?

“Kan någon förklara reglerna och hur jag kan bryta mot dem?” undrar jaget, för att lite senare fråga sig själv om det är hon som förlorat i livet. Och om hon någonsin velat vinna.

Tove Mörkbergs Källarhundarna är utgiven på Brombergs Bokförlag (2017)