Huset är ökända för sina smått extatiska livekonserter: imorgon kör de sin sista spelning för i år när Boulebar firar trippelt. Vi stal en liten pratstund med hiphopgruppens frontfigur Johan Hammerlind inför festen.
Hej Johan! Ni har ändå kört tillsammans ganska länge nu, vad har Huset blivit bättre på skulle du säga?
– Vi har definitivt blivit bättre på att göra musik. Studiokvaliteten var ganska hafsig på våra tidiga skivor. Vi släppte allt independent, och vi var väldigt obrydda om sånt som egentligen är jävligt viktigt. Nu har vi tagit hjälp, skrev kontakt med Linc/Sony förra året. Vi ställer nya, högre krav på oss själva nu.
Vad för typ av krav?
– Rena kvalitetskrav. Krav på mix, produktion, text. Innan skrev man bara något utan att gå tillbaka och ifrågasätta och undersöka det efteråt. Idag är man mer mån om att man själv ska tycka att musiken håller hela vägen. Tidigare var det ofta: ”Belka tycker att min vers är bra, så det får duga”.
Har ni blivit sämre på något?
– Ja, asså, man är nog inte lika ödmjuk. Det är tyvärr svårt att bli lika taggad på ett utsåld gig nu som man blev för nåt år sen. Man tror att det ska glittra till lite mer i magen än vad det gör när man väl står där. Det är lite som när man är tonåring. Man längtar till man är 20 och får gå på Systemet. Och när det väl händer så känns det inte särskilt stort alls. Man får sin första lägenhet – samma sak.
Bra sagt.
– Äsch, det var väl ett politikersvar.
Haha men vad fan, jag tyckte det var lite fint.
– Jo men typ, det lät intränat.
”Vår musik innehåller svartare känslor nu, som sorg och avundsjuka”
Ni släpper ny singel i början av december – hur skiljer sig den från tidigare material?
– Vi har helt klart blivit mer textfokuserade, och mycket mer reflekterande. Innan var allt väldigt lattjo, typ ”vi röker och dricker massa, vi är 22 bast och glada idioter”. Nu kör vi nog mer på ärlighet, vi har även hittat fram till något mörkare rent soundmässigt. Vår musik innehåller svartare känslor nu, som sorg och avundsjuka.
Varför håller du personligen på med hiphop, skulle du säga?
– Min ingång till hiphopen var att jag tyckte om att skriva. Hade nån blogg där jag skrev dikter och intervjuade när jag var väldigt ung. Men en sak som tilltalar mig med hiphopen är att den, trots att den ofta väldigt elitistisk och narcissistisk, också innehåller en stark kulturell grej om att komma upp tillsammans med sina vänner. Alla ska med och alla ska lyckas på sina egna sätt. Det finns en fin anda, liksom.
I en intervju från 2014 droppade du bland annat Hoffmaestro som influens för era liveshower. Är det någonting du står för idag?
– Jag står fortfarande för att det var en stor influens då, när man ofta ville att allt skulle vara så stökigt och stort som möjligt. Nu vill man behålla samma energi live utan att saker behöver bli lika brötiga. Vi vill kunna beröra lika intensivt med en lugn låt, till exempel.
”Det är mest kul att dricka i grupp”
Ni har varit och kört i Kanada precis – hur var det?
– Vi har bara gjort två utlandsspelningar tidigare, först i Danmark och sen i Kosovo, så det är fortfarande ganska speciellt. Det är kul att se att folk kan vibba till ens musik trots att de inte förstår något av det man säger. Man överskattar nog textens betydelse ibland.
Ni giggade först på en ”halvtom gaybar”.
– Jo, allt var ändå lite surrealistiskt. Vi hade också flugit i ett helt dygn och druckit hela vägen från Landvetter, vilket gjorde att man var ganska tagen när man kom.
Är du flygrädd?
– Nej, det är mest kul att dricka i grupp. Men hela resan gick hur som helst skitbra: folk kom fram och berömde och reppade på sociala medier efteråt.
Till sist; vad kan vi förvänta oss av imorgon?
– Sveriges bästa liveband.
