Djungeltrumman värvar nytt på löpande band och nu välkomnar vi nya klubbredaktören, Frida Bergkvist. Hon lovar inte mycket mer än nudelspad på diskbänken, och kanske något enstaka tips på bra ölhak.

Hallå Frida, hur är läget?
– Hallå där borta!! (andra sidan bordet). De är bra, njuter av mitt nya höj – och sänkbara skrivbord, dricker kall kaffeslatt och lyssnar på Agnetha Fältskog. Wrap your arms around meeee.

Vem är du? 
– Eva Frida Cornelia Bergkvist. Blottar alla mina namn i offentliga rummet. Känns bra. Ärligt. Det är jag. Eva Frida Cornelia Bergkvist.

Nu är du inne på din tredje vecka som klubbredaktör på Djungeltrumman, börjar du bli varm i kläderna?
– När dörren är stängd!! (Pågått hejdlösa diskussioner angående ”frisk luft” på kontoret sen dag ett). Idag är den stängd och jag känner mig varm och gosig. Glömmer alltid långt talstreck och virrar till det en del, men det började jag med långt innan jag trillade in här. Firar förresten en månad på måndag.

Var arbetet som du tänkt dig?
– Jovars. De är väl okej. Nä, det är väl alldeles alldeles underbart!! Okej skärpning. Det är nog nästan precis vad jag föreställt mig. Plus lite mer kramar. Och lite mindre frisk luft.

När du inte sitter bredvid mig här på kontoret vart hittar man dig då?
– I sängen, på långgatorna eller myglandes hemma hos någon matlagningskunnig kompis. Oroväckande ofta med ett glas rött i handen. Låtsas som att jag kan vin och vispar mig lealös i handleden.

Vad saknar klubb-Göteborg?
– Gratis inträde och mittemellanställen. Mittemellan dans, fruktöl, mingel och sunk. Hör mig, någon!!!!
Tycker faktiskt Göteborg börjar ta sig, varit ute och drällt en del på andra orter de senaste åren och är mer än förnöjd över hur klubblivet utvecklats. Kanske delvis pga att jag har utvecklats. Dricker kaffe, äter mögelost (endast vit so far men ändå!!) och njuter av att sippra svinbesk IPA som en annan jävla hembryggare med rivningskontrakt. Blivit vuxen. Älskar det. Och Gbg.

Vilken musik får dig att röra dig mot dansgolvet?
– Haha. Kommer få ångra det här: dansband, schlager, 70, 80 och 90-tal, och gymnasienostalgi, allt som gärna puttas in och bäddas ner i konfidentiella skämskuddehörnet. Men också: nästan allt annat med lite sväng. Är väldigt ”hoppig”. More is more, så att säga.