Kära torsdag, du är inte bara välkommen, du är önskad. Det spritter i benen, drar i armarna och rycker i nacken. Som vi har längtat efter dig att äntligen få dansa igen.

Torsdag
Den här veckan tar klubbrundan avstamp på toppen. Vinsten i ö-quizet på Crippas, gjort valet av kvällens partyglajor enkelt och resulterar i att du hädanefter ser allt ur jag-borde-regera-världen-perspektivet. No man is an island. Ha! tänker du och gormskrattar åt det befängda uttrycket. Du är en ö, den största bästa finaste ön. På din ö trivs välfriserade rankor, uppvärma och ompysslade, bland berg och palmer. Perfekt! du smilar när du får nys om att kvällens naturviner på Folk kommer från Sicilien. Du trallar därför glatt dit och umgås med folk som uppskattar öar och goda ting, vilket ur ditt perspektiv också inkluderar dig själv.

Efter att och spräckt kvällens imaginära budget för tolfte gången, då går du vidare, fisförnämd med näsan fladdrande oförtjänt högt upp i atmosfären eftersom att du nu också anser dig bry dig om naturen och kvalitet.  Du skuttar hela vägen bort mot Stigbergstorget där verkligheten och Marx står och skriker att dryck är fan inget man njuter av bredvid ingången till Bowlingklubben. Du förstår direkt ditt övertramp och sjunker ner under entréplan och ytan och ägnar resten av kvällen av bygga broar, dela broderligt på slaskig fatöl och lyssna till en Dj som refererar till sig själv som tunnbröd.

Fredag
Nu är det helg på riktigt. Du skiter givetvis i att arbeta med något annat, på något annat ställe än det du själv känner för. Och idag känner du för att göra det på Vega bryggeri, med att dricka öl. Ett fullkomligt rimligt beslut är dessvärre inte alltför sällan synonymt med fyra orimliga. Du fortsätter därför kvällen med en alldeles för god middag. För god för vem då? tänker du men innan du vet ordet är middagen slut och förbi och du står mitt i något annat. En konstellation som konstigt nog verkar likna ett dansgolv. Suavecito! Ropar du och bestämmer dig att gå helhjärtat för det-här-har-väl-stackars-jag-förtjänat-projektet. Typiskt dig och ditt odödliga engagemang. Jaja, det ingår i paketet tänker du och rättfärdigar din så kallade passion. Från Más är det bara en kort promenad till Avenyn och att promenera är ju bra. Så det gör du. Trappträning ska ju dessutom minska demens. Så du passar på. Vardagsträning är nyckeln till ett långt liv, vrålar du inne på Lounge(s) medan du gör lite knäböj till musiken. Du tar ett par hopplasteg bort mot Drottninggatan och Gretas, eftersom att du har hört något om Fierce friday, och det passar ju dig. Passionerad, fierce, full, känns alla obehagligt nära besläktade med både dig och varandra. Äh. Vem vill krångla när man kan hångla.

Lördag
Uppe med tuppen! Du studsar upp ur sängen klockan 14 och gnuggar bort en torkad slemsträng från mungipan. Det är ju skomarknad nere på Tredje Lång och du vill vara först på plats eftersom att du fortfarande lever i illusionen att du både är välbärgad och rätt i tiden. Eftersom att du ska ut till Spikes Tap Room i Gamlestaden och prova öl på ditvägen och det verkligen inte är på ditvägen tar du paradoxalt nog inga omvägar. Efter fyra timmar av att se eftertänksam och kräsen ut trär du återigen på dig dina gamla snörskor och traskar tillsammans ett nyfunnet entourage vidare mot efterfesten. Den är på Hoki Moki. Coolt, tänker du och konstaterar förnöjt att se oduschad ut är trendigt. Du vispar runt lite på dansgolvet och blandar ut gårdagens salivrester med nya. Du inser att klockan går och eftersom du tror att du är både efterlängtad och respektabel springer du ner för trappen och vänder klacken mot väster och nästa destination. Du har ju lovat bort dig till både Locus på Pustervik, Pink Sugar på Boca-Boca och What’s Good på Folk. Full fart!