Det har gått sex år sen vi sist hörde av Familjen men i mars släppte Johan T Karlsson äntligen ny musik. Albumet Kom gästas av flera intressanta röster och är hans mest politiska hittills.
– Med allt som händer runt omkring man får ju fan anstränga sig för at inte var politisk, säger Johan när vi pratar med honom inför fredagens spelning på Hoki Moki.
Sedan 2012 har det varit tyst från Familjen, men i vår kom äntligen den glada nyheten att ny musik är påväg och för ett par veckor sedan släppte Johan T Karlsson det nya albumet Kom. Men hur känns det egentligen, att efter sex års frånvaro, komma tillbaka?
– Det känns skitbra! Det var så länge sen jag släppte sist så ja, det är verkligen skitkul! I många avseenden är det här lite som att börja om igen, att få spela på mindre ställen och verkligen känna den här nära stämningen som jag minns som så jävla kul. Det blir lätt så efter ett tag, att allt blir större och större, man spelar på större och större scener och kommer längre och längre från publiken. Jag vet egentligen inte varför, man får väl hybris antar jag, säger Johan T Karlsson som sedan 2008 släppt musik under namnet Familjen.
– Det nya albumet är som ett fotografi av de senaste fem, sex åren i mitt liv men det handlar egentligen inte alls om mig..för ovanlighetens skull, tillägger Johan T Karlsson och skrattar.
– Albumet är en sammanfattning om vad som har hänt under åren, det handlar om omvärlden, om andra människor, om problematiska saker, om machokultur och rasism, fortsätter Johan.
”Rasister och SD har fått så sjukt mycket utrymme i media de senaste åren, jag vill bara ge plats till det goda och positiva istället”
– Med allt som händer runt omkring man får ju fan anstränga sig för at inte var politisk. Jag har väl förändrats också, mitt ego är mindre och jag är mer medveten nu. Både musiken och livet handlar mer om andra nu men det är väl en naturlig del av att bli äldre. Johan blir tyst ett tag och funderar.
– Jag vill nog bara bidra till det goda i världen. Jag tror på det goda, på kärleken, på människors lika värde och att ha kul tillsammans. Det handlar inte om att jag tror att det är nyckeln till allt utan jag vill nog bara lyfta det, att det finns mycket positivt och gott. Rasister och SD har fått så sjukt mycket utrymme i media de senaste åren, jag vill bara ge plats till det goda och positiva istället, förklarar han.
Familjens nya album, Kom, gästas också av Ninsun Poli i Kan vi bara låtsas, Bebban Stenborg från Shout Out Louds, i Allt som ändå var du, till vilken hon också skrivit texten och Sabrina Ibenjellal i Mandems.
– Jag är trött på att vara själv, bevisa mig själv och alltid vilja vara bäst på egen hand. Det är ju mycket roligare att vara tillsammans. För mig handlar allt bara om att ha kul när man jobbar, annars kan det fan kvitta, säger Johan.
– Det är mycket roligare att låta andra ta plats och bidra med texter, vokal och musik. Det är skönt att lämna mig själv lite och fokusera på andra, de har mycket saker att berätta som jag inte kan göra åt dem. Spoken word- låten med Sabrina till exempel, den är ju så jävla bra. Det hade ju bara blivit äckligt om jag skulle framföra den. Det är spännande, jag skulle aldrig kunna göra något liknande själv men ändå så funkar det och blir snyggt när den möts med mina låtar. Jag är ju Johan, en vit hetro man, och oavsett om jag vill eller inte är jag en avsändare – och hon är en annan. Det finns så många personer i min position, med mina privilegier så det känns skönt att låta andra människor ta plats, förklarar han.
”Det finns så många personer i min position, med mina privilegier så det känns skönt att låta andra människor ta plats”
– Jag tycker själv att det är enorma skillnader, ett annat tempo och mycket mer eftertänksamt. Housen finns inte heller kvar i samma utsträckning som i min tidigare musik. Men det är klart att det för folk utifrån låter bekant och främst handlar om en annan nyans i musiken. Jag är ju fortfarande jag och det här är mitt sätt att arbeta på, så visst känns en del igen. Äh, vafan, så länge det är roligt så kommer det nog låta hyfsat likt ändå. Det är det viktigaste för mig, att det är kul när man arbetar.
– Shit! Det kommer bli ju att skitkul, jag kommer att stå på golvet istället för på scenen, som förr i tiden!
Kan vi tolka det som att du är tillbaka för att stanna nu?
– Ja, jag tror det. Jag snackade precis med min manager om framtiden precis innan du ringde, och ja, det känns som att jag är tillbaka. Och det kommer inte dröja sex år till nästa album den här gången, det lovar jag. Möjligtvis ett år. Jag kommer också göra mycket mer samarbeten framöver. Jag vill inte vara själv längre, det är så tradigt.
