Helgintervju: Glenn Udéhn

I fredags var det releasefest för fulla muggar på Pustervik. Glenn Udéhn spelade nämligen sin nya skiva Det går åt helvete nu. Vi pratade med musikern själv inför releasen, om musiken, fotbolls-VM och vad det var som gick åt helvete egentligen.

Berätta, vem är Glenn Udéhn?

– En helt vanlig kille som håller på med någon typ av popmusik. Precis som många andra i den här staden helt enkelt.
 
Du hade release-spelning i fredags, hur kändes det innan?
– Ja, herregud vad nervöst! Men väldigt roligt med såklart! Att få spela på Pustervik har ju varit en dröm länge nu. Tyvärr åkte vi i bandet på ett inbrott i våran replokal, men det löste sig!
 
Vågat ändå, fredag den 13:e och allt, tänkte du nåt på det?
– Haha, nej egentligen inte. Är ständigt orolig och nervös så datum spelar ingen större roll.
”Många har tyvärr lätt att klanka ner på pop från Göteborg”
Hur skulle du beskriva din musik – och skivan Det går åt helvete nu i sin helhet?
– Jag är verkligen stolt över plattan. Den har både fylliga och avskalade låtar, vilket känns som en bra blandning. Musiken är väl någon form av svensk pop. Många säger att det är typisk Göteborgspop, vilket jag kan köpa om man ser det som en positiv sak. Många har tyvärr lätt att klanka ner på pop från Göteborg.
 

Vad är det som går åt helvete egentligen?

– Gör inte allt alltid det hela tiden? Nej men jag vet inte, det är väl en känsla som sitter i mig. Jag är ganska negativt laddad av mig och tror att allt kommer gå åt helvete välidgt ofta, men ändå fortsätter man att köra på.
 
Vad inspireras du av?
– Allt möjligt egentligen. Saker jag hör på spårvagnen, ser på stan, oroliga tankar som håller mig vaken, andra musiker, ja listan kan göras lång. Just den här skivan handlar mycket om att växa upp och inse att allt inte alltid blir som man tänkt sig.
”En orealistisk dröm är fortfarande att bli fotbollsproffs och spela VM-final”
Har du något speciellt mål med musiken?
– Från början hade jag väl inga alls. Tanken var att bara spela in en demo och inget mer. Men sen det började bli mer på riktigt så har alltid målet varit att kunna hålla på så mycket med musiken att jag slipper jobba heltid på något lager.

Har du alltid drömt om att bli musiker?
– Nej, fram tills att jag var 20-21 år så ville jag bli fotbollsproffs, en dröm jag haft svårt att acceptera att den gick i kras, haha.

Vad är det bästa/sämsta med Göteborg?
– Det bästa måste ändå vara att jag hittar bra här, har annars ett extremt dåligt lokalsinne. Men här har jag lärt mig att hitta efter alla år. Det sämsta är att vi har dåligt med årstider. Känns som att det är samma gråa massa oavsett tid på året (förutom att det nu har det varit sol i fem dagar…)

Vad drömmer du om?
– Dom blir färre och färre, drömmarna, men just nu att skivan ska gå bra såklart. Göra någon festivalspelning i framtiden och spela så mycket som möjligt live. En orealistisk dröm är fortfarande att bli fotbollsproffs och spela VM-final. Nej, men att nå ut med min musik, åka och spela så mycket som benen och bandet orkar. Sen om 20 år, köpa ett torp och äga ett pingisbord.