Amanda Werne släppte i år sitt femte album under namnet Slowgold. Ikväll kommer hon och bandet till Pustervik. Vi har snackat dur, moll och Amanda-stämning!

Hej Amanda! Hur är läget?
– Det är jättebra, verkligen! Håller på att repa med bandet just nu. Vi släppte vårt femte album nu i februari och det känns toppen, och ikväll kommer vi hem och rockar sönder Pustervik!!

Ja! Är du taggad inför ikväll?
– Ja, det ska bli superkul! Det är en ganska tidig spelning, vi börjar ju redan klockan åtta och kör åtminstone en timme! Börjar man tidigt finns det ju också mer tid för att fira efteråt. Det är ju bra! Vi har varit i Norrland, Skåne, Skövde och Växjö under våren och efter helgen så ska vi vidare till Uddevalla och Stockholm, så det blir skönt att få komma hem och typ duscha.

Berätta om musiken! Du har ju ett ganska speciellt sound, eller vad tycker du?
– Tack! Vad roligt att höra! Jag har sysslat med musik hela mitt liv, när jag var 15 år började jag skriva texter och hörde helt enkelt något i mitt eget huvud. Ett ljudlandskap och en stämning som jag ville befinna mig i och bjuda in andra att dela det med mig. Den Amanda-stämningen, den har alltid funnits där men eftersom att mitt arbete handlar mycket om min inre process har ju givetvis musiken förändrats sedan dess.  När jag hör tidigare låtar så känner jag igen Amanda, men en annan Amanda, någon jag känner men inte längre någon jag är.

”Vem som helst hade väl egentligen kunnat skriva en snygg text men det krävs väldigt mycket för att faktiskt våga bli klar och släppa ut det”

”De mörka känslorna är de mest rofyllda, det är i dem jag kan landa i och känna det man kanske inte vågar känna när man är mitt upp i livet”