Tjugo veckor har passerat sedan vi låg i soffan och huttrade av bakfylla och köld. Avlägset, visst? Ut i solen med dig då! Klubbrundan har redan börjat!

Torsdag
Du vet precis vad som väntar när du valsar in genom den röda dörren mot Vegagatan. Hanna Moody står bakom skivspelarna inne på Bar Robusta och en Aperol landar mirakulöst nog på bordet precis framför dig. Tack! tänker du och skålar i luften framför dig. Är det inte lite George Clooney-aura runt dig idag? Jo, visst är det det. En timme eller fyra senare trallar du muntert vidare. Magasinsgatan här kommer jag! ropar du och tar sats mot Magazzino och en stenhård high five med vårluften. Eftersom att raka vägen är, rent ut sagt skittråkig och det är mycket roligare att knacka på alla dörrar på vägen dit så gör du det. En del öppnar. Andra inte. Du skuttar vidare, upp på balkonger, ner på Långgatorna, upp på liden, in på Bengans, Guldapan spelar, du dansar. Upp på Henriksberg och sen ned igen. In på Pustervik, skaka lite och sen, sen ut igen. In på Folk och sen ut igen. In på Seven och sen. Och sen? Raka vägen hem. Den skittråkiga.

Fredag
Eftersom du, precis som ”alla andra”, tog tidig lunch idag sitter du precis där du behagar på uteserveringen. Och där ska du sitta. Måtte någon av dessa vimmelkåta jävlar ta din plats. Zamenhof är knökat. Du är nöjd. Haha, där kan ni stå tänker du och swishar en symbolisk summa till din bordsgranne som fått hedersuppdraget att armbåga sig fram till baren. Klubb Vårdnadstvist! gormar någon från andra sidan uteserveringen. Dina öron fäller ut sig. Vad sa du att du sa sa du? Vårdnadstvist?! Du älskar ju vårdnadstvister. Dubbla julaftnar, dubbla födelsedagar, mer martyr och mindre koll. Genialiskt! tänker du och slänger dig med alla möjliga hopplasteg och falsätter påväg till Hoki Moki. Du dansar din hyllningsdans, ger ifrån dig ditt allra ljuvligaste vårskrik och uppskattas av precis alla. Som det ska vara i en vårdnadstvist. Tills allt brakar och du åker ut. Jaja. M3 är öppet och det är disko. Det här känns bekant. Du flyr in i vimlet och kommer inte hem förens veckan därpå.

Lördag
Det knastrar när du kippar efter andan från fotändan av sängen. Du behöver vätska och det är nu. Mot Storan, illa kvickt! Det var ett jävla liv, tänker du och förstår att här behövs en helikopter för att komma förbi. Du sträcker ut armarna på helspänn, låter de cirkulera runt kroppen och du korsar bestämt Kungsportsavenyn. Du suckar. Mer vansinne än vanligt här idag. En liter och kvart senare känns det hela bättre igen. Det är boulens dag och den här kroppen skulle bara våga vara svag idag. Not under your watch. Ha! Där är han igen. George Clooney! Nu jävlar. Boulebar och vinst väntar. Ingen tid eller något annat att förlora. Det gör du inte heller. Åtminstone inte vad du kan minnas. Äh. Runt hörnet, på Boca-Boca får du ändå fira bäst du vill.