Än är det inte över. Nu börjar sommarens näst näst sista klubbrunda.
Tre helger är vad du har, sen är det september och då är det höst. Tyck vad ni vill, flyg till Malmö och mellanlanda i New Dehli och satsa allt på köttindustrin, september är och kommer i all framtid förbi en höstmånad. Med det sagt: sommarens näst näst sista klubbrunda börjar nu.
Torsdag
Det ska fan inte vara enkelt att förgöra sig själv och sitt innehåll. Oavsett hur mycket en häver i sig och hur lite en drygar ut med lugn och ro, tycks en alltid motarbeta sig själv, sätta käppar i hjulen, bli utmattad. Till en viss gräns. Den gränsen gick en snällt, men bestämt, över någonstans i mitten av juli. Så nu är det fritt fram, fri sikt, inga hinder. Så, precis som en brukar, börjar en tidigt på torsdagar, närmare bestämt klockan 17 på WOS eftersom Jesper Petersson spelar musik i butiken. På Café Fluß är det pride-party och bastun är öppen hela kvällen. Men är den här verkligen bättre än Clarions? Djupare kanske. Men längre? Temperaturen är i alla fall behaglig. Och musiken. Den är bra. Det var den visserligen på Clarions pride-party också. Men ingenting som Silvana Imam förstås.
Fredag
När en varit i det tre månader då blir det lätt såsom igår, att en börjar fundera över mediantemperaturer och dykmöjligheter istället för att göra som sig bör, fokusera, vicka på höfterna och systematiskt följa efter med armarna, fötterna och lite lagom också med huvudet. Såhär års kommer sånt där av sig självt. På Pustervik blir det istället mycket av det andra, där händer något en inte kan förstå sig på. Mycket utrymme för att stirra, stå på en och samma plats och försöka förstå sig på den. Tyvärr har en i ren välvilja tackat ja till en dejt, en sådan en visste redan innan frågan kom, både att den skulle göra det men också att den aldrig skulle utvecklas till just det, en fråga och ett svar. Sen nattsvart. Blickstilla. Knäpptyst. Vidrigt. Undra hur länge en sån där palm lever? Pappa har väl haft sin sedan innan min tid? De kan väl omöjligt heta Palm egentligen? Måste finnas underkategorier. Den är på Boulebar och som tur är är där också ett betydligt mer attraktivt pridefirande. En gnutta ljus sipprar igenom.
– Va? Gå vidare? Jo, ja, kanske det. Till Hoki Moki? Internet Friends, spelar dom? Dem är ju visserligen kul.
Lördag
Det är kvavt i vardagsrummet men en märker inte det. Klockan är redan ett men en märker inte det heller. Det är lördag men också det kan likaväl gå obemärkt förbi. Det är konstigt, att det redan var en vecka sedan en låg och hånglade till Arcade Fire i Slottsskogen och kanske ännu konstigare att det lika gärna kunde ha gått två. Trots, eller kanske just eftersom, att det inte är tydligt att det är lördag, är det är tydligt att en fortfarande är i det. Just därför är en också tillbaka på Fluß bara någon timme senare, och också därför känns det då inte heller avlägset att direkt därefter tar varannan glass på Porto Libre, och att paraden är slut, och att sommarens näst näst sista fest redan är i full gång när en vacklandes kliver in på Bee Bar.
