I två delar möter vi arrangörer som fixar fest utanför stans kroggator. TEKLA och ecm, olika föreningar med olika historier och men med en sak gemensamt: det är musiken som driver dem.

Samtidigt, på andra sidan av stan, är planeringen i full gång. Trots att platsen fortfarande är hemlig är det mesta klart inför helgen.Temat är satt, ljudet är bokat och det enda som fattas är dekoren.
– Precis innan du ringde så fick vi besked om att dekoren har fastnat i tullen, igen. Antius suckar.
– Den har gjort det varenda gång vi har försökt sätta upp något liknande, men jag antar att de måste kolla igenom vad fan det är för något.

Temat för festen är cirkus och den har varit dj Antius bebis sedan flera år tillbaka.
– Jag har planerat den här festen i tio år. Killen som ska uppträda ikväll har stått på schemat dess, men det är först nu på senare år som vi har råd att ta hit honom. Han är ryss och vi har försökt få honom att uppträda flera gånger på våra fester sedan jag fick nys om honom för ja, tio år sedan. Egentligen ända sedan idén om att göra en cirkusfest slog mig har jag velat ha en performer som honom där. Han är inte bara cirkusartist utan faktiskt född på en cirkus.

Vi faller tillbaka till frågan om dekoren, vad händer med den?
– Vi har skickat ner en annan kille nu till Makedonien för att köra upp nya grejer, så vi får helt enkelt hålla tummarna för att det går. Ryssen har också fastnat de tidigare gånger vi försökt få hit honom, så hoppas inte han gör det också denna gången. Han har alltid något skit på sig som exploderar.

”Visst är det lätt att det ballar ur, men inte alls på samma sätt som förr”

Pynt från Makedonien, cirkusartist med exploderande rekvisita från Ryssland, det hörs att det är tio års planering som ska gå av stapeln i helgen. Antius berättar att de vill göra något speciellt, något som folk kommer att minnas.

– Det är ganska uppstyrt, vi är tio personer i gänget, utöver jag och min polare som håller i det hela. Dessutom har vi ett företag som hjälper oss att rodda festen. Det är mycket planering och mycket jobb på plats, berättar Antius, och idén om en svartfest som ett spontant rave i skogen känns alltmer avlägsen ju längre in i samtalet vi kommer. Istället blir frågan om planering och syfte mer centralt.

– För att vi älskar musiken! Vi tycker det är så sjukt kul att ha tillgång till så pass bra teknik och ljud, att det väger upp all stress före och under kvällen. Det är så jävla roligt att dra upp ett par högtalare i skogen, njuta av bra musik och, inte minst efteråt, se tillbaka på vad vi skapat.

”Göteborgs klubbscen är så enformig”

Enligt Antius är svartfester inte längre detsamma som när han började arrangera.
– Visst är det lätt att det ballar ur, men inte alls på samma sätt som förr. När jag började för 15 år sedan var drogerna mycket mer närvarande, och festerna betydligt stökigare. Nu har vi alltid vakter som står i dörren och håller koll under kvällen, det måste man, annars kan det ju spåra ur direkt.

Men trots ordning och reda är han med på att festerna bryter mot lagen.
– Det är olagligt, det är det. Det krävs tillstånd för att spela musik, dansa och sälja alkohol, och det är inget vi har, inte heller något vi ser någon idé med att ansöka om, med största sannolikhet blir vi nekade hur som helst.

För att dansa?
– Ja, danstillstånd. Det låter helt sjukt men det är sant, jag har till och med en polare som suttit inne för att de saknat just danstillstånd.

Men ni kommer fortsätta?
– För min del handlar allt om musiken. Göteborgs klubbscen är så enformig, det är samma typ av musik överallt, säger han och tar en kort paus.
– Det är inte så att det är något fel på musiken som spelas, förklarar han, felet är bara att det inte finns några alternativ. Vi vill ha ett större utbud av elektronisk musik, men än så länge finns inte det, så tills dess får vi helt enkelt ordna det på egen hand.

Artikeln publicerades ursprungligen i Djungeltrumman #53.