Jaha. Det var det. ”Den bästa sommaren since 012”, tänker du på söndag. Ja, jusde på söndag. Inte nu. Det är torsdag och det är hela tre dagar (läs kvällar) till dess.

Torsdag
Det är sedan länge känt, och väl beprövat: för att bli ihågkommen måste en lämna rummet med bravur. Ingenting ska vara mediokert, allt i överflöd, gärna överflöd av överföd. Gärna med orkester, säckpipa, ljusshow och en abrupt fallolycka. Gärna en bland folk. Gärna med mycket påföljder. Gärna i helt fel sammanhang. Typ på snällt musik-quiz på Eli’s Corner, nästan lika stillsamt video games-quiz på Henriksberg, eller Friends-quiz på Göteburgare.  För den riktigt jävliga: på konsert i Masthuggskyrkan. Gudalikt upplägg.

Fredag
Den som söker hen finner sägs det. Emma Knyckare har sökt. Och funnit. Hör och häpna: en plats där en kan känna sig trygg, fri och ha roligt på samma gång. Ja, precis, en plats utan män. Dit ska vi ikväll. Det börjar klockan 17 på Bananpiren och håller på tills dagen därpå. Natten därpå. På Hoki Moki. Typ 60 timmar av kravlöst umgänge. Utan män. Utan. Män. Helt. Utan Män. Innan dess ska en väl också hinna med en aw på kajen, vernissage på Gathenhielmska och känna doften av indierockig helkväll på Pustervik.

Lördag
För en som inte hade råd, inte kunde ta ledigt, eller en som helt enkelt inte fick vara med. Martyrkorten är slut och det är ändå inte en sån helg. Det är ju den sista helgen på sommaren. Där kan en inte ligga och se dyster ut. På Oceanen spelar Side effects och Telos Vision På Unity Le Systeme.  Tigerbukten på Sticky och.  Nä, eftersom du inte är en för att norpa biljett kan du likväl slippa hänga läpp över HUSETs hemliga spelning i Skärgården. Egentligen ska du skita i vilket. Den är ändå inte hemlig och varje hittills föreslaget alternativ inte det. Ett alternativ. Eftersom det är Pilserfest på Flying Barrel är ju allt annat uteslutet. Där finns alla möjligheter att avsluta den här sommaren för vad den är: helt utan gränser.