Det har gått sex månader sedan Cim Ek bad sina bästa kompisar vara med och glittra sina fittor. Redan innan de första fotona var tagna, var de överens: det kändes som en missing piece föll på plats.

– Det är ju helt sjukt när man tänker på det, att jag som trettioåring för första gången faktiskt lär känna mitt kön och hur jag fungerar. Vi behöver se mer pussies helt enkelt, säger Cim och ler.
Idag är det drygt ett halv år sedan fotografen Cim Ek drog igång projektet Glitter Fittor, ett fotoprojekt vad hon hoppas ska bli en fotobok, där hon glittrar och fotograferar fittor på nära håll. De första som fick ställa upp som fitt-modeller var Cims bästa tjejkompisar.
– Jag minns att jag var rädd för hur det skulle tas emot och att det hela kändes lite busigt. Får vi och kan vi verkligen göra det här? Vi var nästan som små barn igen, berättar Cim och skrattar.
– Det var en fin stund och på något märkligt sätt kändes det som att en missing piece, både i vår vänskap och hos mig själv, föll på plats. Kanske borde vi ha glittrat varandras fittor tidigare, kanske redan när vi var barn istället för trettioåringar.

Fittor förresten, är det det ordet du tycker är bäst? Det har ju, av någon anledning, blivit ett skällsord?
– Jag tycker att man får kalla sin precis vad man vill, känns fitta bäst för dig, då är det fitta som gäller. Själv kallar jag min för Yoni, det är ett ord jag lärt mig genom tantrakurser, och ett som varit med mycket under projektets gång. Yoni syftar till hela det kvinnliga könet, både det som syns utifrån och alla de livsviktiga delarna på insidan, säger Cim och fortsätter:
– Varför fitta blivit ett skällsord har jag inget direkt svar på, men det var delvis därför jag valde att kalla projektet just Glitter Fittor – för att det väcker en reaktion och oavsett hur den reaktionen visar sig kan det få en att tänka efter – varför reagerar jag som jag gör?

Att väcka reaktion kommer vi att komma tillbaka till flera gånger. Hur projektet skulle tas emot och om folk skulle vilja vara en del av det är frågor som både Cim och personer hon mött, har funderat över.
– Vad är dina känslor kring det hela? säger Cim plötsligt. Du fnissar, konstaterar hon. Varför det?
Jag vet faktiskt inte.
– Det här är en stor och viktig del av Glitter Fittor, att prata med varandra och fundera på varför man resonerar som man gör. En del känner sig inte alls bekväma med att vara med, men om så är fallet har man oftast åtminstone väckt en tanke om varför, eller rättare sagt, varför inte?

Cim berättar att det är en rad olika händelser som lett henne fram till Glitter Fittor:
– Dels de många tillfällen där jag själv uppmärksammat hur lite fittor vi ser, till skillnad för alla kukar som hela tiden är ute och svänger, och de facto att jag förstått hur lite vi faktiskt vet. Det kvinnliga könet är så komplext och en såpass stor del av vår kropp, men trots det vet vi ju ingenting om det, säger hon och pausar.
Trots att hon har själv har läst på och lärt känna sin Yoni betydligt bättre nu än vad hon gjorde för något år sedan, menar Cim att hon samtidigt, gång på gång märker hur lite hon faktiskt vet och berättar att hon ständigt slås jag av nya aha-upplevelser.
– Vet du till exempel hur din klitoris faktiskt ser ut, att den består av mycket mer än bara en liten punkt? fortsätter hon.
Det gör jag inte.
– Det är fyra armar, som alla binds samman och faktum är att det inte går att beröra någon del av det kvinnliga könet utan att stimulera klitoris, förklarar Kim och fortsätter:
–  Inte förens 1998 fanns det någon ordentlig forskning på hur klitoris såg ut eller fungerar. Fattar du?! 1998, det är inte alls länge sedan. Det kan inte bara handla om att det kvinnliga könsorganen “inte syns”, jag menar vi ser ju inte levern heller, men den förväntas vi ju ha koll på.
– Flera av de kvinnor jag mött under fotograferingarna har sagt att de känt sig fulländade efteråt, och precis som mig och mina kompisar, upplevt att en missing piece fallit på plats. Det är tydligt att vi behöver mer kunskap och mindre smusslande kring kvinnlig njutning. Och inte minst, hur otroligt viktigt det är att vi kvinnor verkligen vågar prata om, och utforska vårt kön och vår sexualitet.

Den här artikeln publicerades urpsrungligen i Djungeltrumman #54.