November är svår att älska, tänker du och förmodligen resten av Sveriges befolkning just nu. Antingen längtar du fruktansvärt mycket till julen, eller vill ge alla som gör det en smäll på käften. Kluvna tider. Något som aldrig någonsin har påverkat Göteborgs klubbliv dock. Tänk vilket liv en lever i Sveriges bästa stad.
Torsdag
Helgen börjar som bekant på torsdag i afterworkens högborg. Betuttad av den insikten fångar du torsdagen hårdare än asaguden själv. Det är din dag numera. Step aside hammartönt. Det här är verkligen den lyckligaste platsen, tänker du i Storgatans eftermiddagssol och fullkomligt golvas av osannolikheten att The Happiest Place stigit in på Studio HPKSM för kvällen. En, två, tre öl och en omåttlig dos pangmusik från skivbolaget och du mår i versaler.
Men du är edgy ikväll. Varför Storgatan och Avenyn som vanligt? ”Vamos a la Gothia Towers” har väl ingen annan än turister någonsin yttrat. Men du gör det ikväll. För Lisa Nilsson showar loss. 25 år efter himlen runt hörnet och ingen älskar den låten mer än du. INGEN. Genom stadsplaneringshaveriet Heden traskar du med glada steg vidare i den mörka novemberkvällen. Men längre än Himlen runt hörnet kommer du inte. För tro fan att det är en jävla corduroy-snubbe som måste påpeka att den är skriven av Mauro Scocco.
Fredag
Resten av Sverige har kommit i kapp Götet! Rikstäckande helg vankas! Men idag är en annorlunda dag. Du vill ha vin bryggt på kunskapens frukt och går på AW på FOLK där organisationen MÄN gästar och för samtal ett år efter #metoo. Ändrade egentligen förra hösten på männens tankesätt? Är du man kan du rannsaka dig själv och dricka naturvin. En välbehövlig, dubbel, samhällstjänst. (Förutom att växa som människa kan du också sörpla ostron för 15 spänn a pop)
Fredagskvällen nalkas och nog har Call Your Girlfriend nynnats i ditt huvud både en och två gånger. Du ska ha din honung ikväll. Robyn spelas kvällen lång på Studio HPKSM och du dansar som aldrig förr. Show Me Love dunkar igång och associationen funkar som den ofta gör. Du vill ha mer av nittiotalet. Tur då att Hoki Moki kombinerar detta med din absoluta favoritfranchise. Harry Potter. Du glänser med dina kunskaper, slaktar quizet och segerdansar sen, möjligtvis, till lite Eternal.
Hur många timmar har ett dygn? Tänker du i dansgolvets eufori. Du vill ju både ha din beskärda del av elektroniskt och afrobeat. Ett mirakel gör att du hinner båda. Först Boca-Boca, sedan Club Studio One på Nefertiti. Vad är tid egentligen, förutom en helt ok roman av Alex och Sigge?
Lördag
Vem älskar inte Nina Hemmingsson så säg? Sexister kanske. Och en sån är ju inte du. Hon kör en föreställning på Hagateatern och du går självklart dit och flabbar åt satiriska mästerverk. Du bestämmer dig för en satirisk efterkaka på Zamenhof där du eventuellt blir inspirerad och sitter i baren och säger syrliga saker. Och vilken nyöppnad bar är väl bättre i det syftet än just Zamenhof? Ingen om man ska gå efter Nordic bar Shows utmärkelse för året.
Men satirisk pricksäkerhet gör dig hungrig. För hungrig. Tänk om det skulle finnas napolitansk pizza för en spänn, tänker du drömmande. Tänk att det gör det! I Gamlestaden, where dreams are made, som man brukar säga. En internetdelning senare och du har en pizza för en spänn i din hand. Prisa gudarna va.
Någon form av tema för helgen har varit nytta med nöje, och det personifieras väl bäst av Göteborgska guldhjärtade musiker som uppträder i kampen mot cancer. Vi snackar Ebbot, vi snackar Kapten Röd, vi snackar Thomas von Brömssen och vi snackar inte minst Niki & the Dove som du kanske missade på grund av en instagramfrestande spelning i huvudstaden. Synd att Justin Vernon hatar Västsverige på hösten, men Brännö brygga under högsommaren går finfint. Men gammalt groll lägger du bakom dig och njuter istället i ett lokalpatriotiskt rus. Ikväll får du se Niki & the Dove och ikväll är Göteborg hela världen.
Du avslutar natten, och på många sätt helgen, på Hoki Moki där det vankas alternativ rock. För nog är väl Götet den alternativa rockens högborg också? Sveriges rikaste stad. Aldrig kluven, alltid stadig. (Om man tänker bort västlänken då)