Drömsk psych/pop med mycket mystik, improvisation och experimentella inslag. Sju stycken i bandet, tre medlemmar som även är med i Jättedam. Vi bad Agnes Jalmell från Did I Hear Cerise berätta med sina egna ord om bandet och om EP:n vars release de firar på Bengans fik den 24 november.
”På scen försöker vi göra låtarna utefter den känsla som vi skapar tillsammans i stunden. Jag på sång börjar oftast och sedan följer de andra in. Vi spelar minimalistiska låtar med experimentella inslag och med förkärlek till improvisation som vi alltid får med under våra gigs.”
”Jag och Jonathan Källstedt spelade in EP:n i en replokal i Mölndal nattetid. Vi provade oss fram i två månaders tid, under februari-mars 2018, för att hitta rätt sound. Vi provade olika tempon, tonarter, sätt att spela på, genrer, basslingor, gitarrslingor och stämmor etcetera. Ett år tidigare hade vi spelat in Silence och då improviserade vi fram soundet på samma sätt, vi gillade det så pass mycket att det blev vår mall för hela EP:n. Vi tog hjälp av Kristoffer Göransson på Studio Zen för slutmix och Hans Olsson Brookers på Svenska Grammofonstudion för mastring.”
”Med min förkärlek till popmelodier men också till mystik, jag har funnit inspiration ur yoga, meditation, och astrologi (samt artister som Susanne Sundfør, Dungen, Tame Impala, och Pink Floyd), tillsammans med Jonathans kärlek till Jimmy Hendrix gitarrmelodier och vår gemensamma förkärlek till intensiteten i olika känslor så skapades EP:n. Såklart påverkade även de andra bandmedlemmarna, men många kom in i bilden först efter att EP:n var klar. Mattias Sundin har lagt trummor på två av låtarna, han inspireras mycket av progg och 60-talsmusik. Leo Westlin och Thomas Ekspong har varit med och lagt piano och älskar båda Tame Impala, bandet Whitney, Dungen men också artister som Håkan Hellström och Veronica Maggio.”
”Vi tycker om låtar med ljud där man får spetsa sina öron. Vi använde oss av spiraltrappan upp till replokalen att trumma på och vi spelade in ljud från motorvägen som kan höras i introt av Old. Vi hade också i åtanke att få med ljud som kan höras i människors vardag, för att få männskor att känna lugn, till exempel ett kylskåp som öppnas och stängs, lätta saker man tappar i golvet med mera.”
”Jag har skrivit de här låtarna under ungefär 1,5 års tid och det blev till något stort, nästan heligt, när vi spelade in. Det finaste av allt är att tillsammans som band gillar vi alla improvisation och starka känslor. På scen försöker vi skapa en stark känsla som får lyssnarna att antingen hamna i ett lugn, nästan som i trans (i och med vår intensitet och finkänslighet när vi spelar) eller att de blir häpnadsväckta på grund av de olika musiklägena med antingen mycket lågmält eller väldigt stort och starkt, eller att lyssnaren berörs av texterna. Texter är ofta något jag själv spetsar öronen för, ofta får jag en känsla av att musiker glömmer en sån stor del av musiken. Jag har suttit i sjutimmars-sessioner och bara skrivit skrivit och skrivit för att få fram den rätta känslan i texterna och förmedla något på ett sätt som man förhoppningsvis inte alltid hör överallt annars.”
”Sättning på scen är:
