William Hellströms Vita Bergen har fått en ny banduppsättning och experimenterar med olika konstnärliga uttryckssätt inför det kommande albumsläppet. Vi snackade med Hellström om Vita Bergens vurm för samarbeten och om vikten av att vara ödmjuk.  

Vita Bergen är lite lätt jetlaggade när jag möter upp dem, men de kämpar ändå på tappert i den gassande värmen i Botaniska Trädgården. Under den senaste tiden har de spelat i såväl Borås som Umeå och är nyss hemkomna från USA där de haft konserter i både New York och Los Angeles. Bandet har gått hårt ut med spelningar trots att Vita Bergen har genomgått en rejäl metamorfos när det kommer till bandmedlemmar. Nu står Josefine Eklund, Tuva Lodmark och Gustav Gunér på scen tillsammans med William Hellström och med tanke på att de inte har spelat så mycket ihop innan blev det en rivstart från den nya banddebuten på Pustervik vid årsskiftet till stora scener och miniturné i USA. 

– Det har hänt enormt mycket sedan spelningen på Pustervik. Det var vår första spelning och var lite så som en första spelning måste vara, sedan dess har vi bytt instrument allihopa. Nu spelar Tuva gitarr istället, jag spelar bas och Josefine spelar synt och sjunger och Gustav spelar trummor. Det har blivit mycket mer levande, vi har hittat vårat sätt att vara. 

Foto: Madeleine Martinsson

William berättar att spelningen i Los Angeles som arrangerades av School Night var en av de roligaste han gjort de tre senaste åren. Då spelade de på Bardot i West Hollywood, en klassiker när det kommer till gigställen där såväl Lady Gaga och Florence and the Machine har haft sina första Los Angeles-gig. 

– Det var så jävla roligt och den känslan måste man typ spela sig till, man måste göra de där missarna och gå igenom allt. 

Vita Bergen har i skrivande stund släppt två singlar från det kommande albumet som släpps senare i år. Både Falcons och Marion låter nämnvärt annorlunda från Vita Bergens tidigare alster och i Falcons tar William ett steg tillbaka, körar och sjunger i refrängerna. Att backa lite från att alltid vara den som sjunger tycks dock vara något han är nöjd med. 

– Det är lite så det kommer att vara på plattan som kommer i höst, det kommer vara en del samarbeten. Jag tycker att det är ganska skönt. Jag älskar att göra musik och tycker att det känns som en sådan extra växel att lägga i, att någon annan får ta den rollen och uttrycka sig på ett sätt som inte jag kan. 

Att kunna se musiken ur ett kritiskt förhållningssätt tycks vara nyckeln till varför Vita Bergen fortfarande utvecklas och prövar nya vägar och register. 

– Det kan inte vara så att man känner att jag är bäst i världen på varenda låt man sjunger, eller det vore skönt om man kände så men det gör jag inte. Om processen stannar av så är det helt meningslöst. Man vill hela tiden lära sig nya saker och jag tycker att det är en stor del av poängen, att man är på väg någonstans och att det blir lite annorlunda. Det var ju synd för dem som gillade den första låten vi släppte bäst. 

Foto: Madeleine Martinsson

Inför det kommande albumet har William gått ihop med kvinnliga artister och sitter och gör vissa av låtarna tillsammans med dem i studion. Annars är det precis så som det brukar vara, det vill säga att William sitter hemma med hörlurarna på och bygger upp låtarna från scratch på bas eller piano.

– Den största skillnaden på hur Vita Bergen fungerar nu är de olika samarbetena. Jag är så tacksam för dem och så glad över att man ens får komma i kontakt med dessa människorna och sitta med så grymma personer och kasta ideér på varandra. 

Idéen att involvera andra utomstående konstnärer och artister i Vita Bergen har funnits med William sedan länge. I den gamla bandkonstellationen kände han sig lite begränsad rent uttrycksmässigt men nu tycks han ha hittat hem. 

– Jag har verkligen kommit till den insikten att det här är det roligaste jag vet. Att kunna göra det här med människor som är grymma, som är mycket bättre än vad jag tycker att jag är och som sjunger så fint att det är helt sjukt. Då känner jag att det är roligt. Jag tror det är en ganska stor del av framtiden – att faktiskt jobba tillsammans med andra kreativa människor. Det behöver inte ens enbart vara inom musik, men nu är jag väldigt fokuserad på musiken.

Foto: Madeleine Martinsson

Hela det kommande albumet är ett utforskande i vad som händer när en involverar andra konstnärer och skapande personer. Utöver samarbetena på de olika låtarna har Vita Bergen även samarbetat med konstnärer när det kommer till album- och singelomslag samt musikvideos.  

– Min plan med den här skivan och hela den här fasen har varit att jobba med människor som är duktiga och bara hamna i ett kreativt rum tillsammans med dem. Som med Yoyo Nasty som har gjort omslaget och som kommer göra alla singelomslagen fram tills att skivan släpps. Hon är jätteduktig, har gått Konstfack, står för vettiga saker och är världens grymmaste. Sedan gjorde Pastelae vår musikvideo till Falcons. Hon bor uppe i Piteå och är jätteduktig på att göra animationer. Jag är så glad över att det har landat i det här. Det måste inte handla om en själv, det handlar om sammanhanget. 

Foto: Madeleine Martinsson

Till sommaren kommer ytterligare en singel och efter sommaren släpps albumet. Lyssnaren kommer att bjudas på ett avslappnat sound men den där pulsen som kännetecknar Vita Bergen kommer fortfarande att vara ytterst närvarande. William berättar att albumet är fyllt med kontraster, de spelar inte enbart på en sinnesstämning. Istället lyfter olikheterna och känslolägena varandra för att skapa någonting mångbottnat.

– Hela livet handlar om kontraster. Att man ska se så mycket som möjligt och träffa så många olika typer av människor som möjligt. Det är då man lär sig någonting. När man bara börjar leva i sin bubbla, oavsett om det känns som världens bästa bubbla, så är det kanske inte optimalt. 

Han berättar att han försöker se på kontrasterna, såväl de bättre stunderna som de sämre, som naturliga inslag i livet.

– När livet är riktigt kasst, hemskt och fruktansvärt, så har även det en roll att fylla i det stora hela. Jag tror att man ändå får acceptera att man inte vinner så mycket på att försöka trycka undan det utan att man förhoppningsvis tar sig igenom det. 

– Det är samma sak med motgångar, det gör ingenting. Det är dem man verkligen kommer ihåg sedan. De gångerna när allt gick åt helvete trots att man försökte allt vad man hade. Så ger man sig kanske på det igen och nästa gång kanske man klarar det. Då hade väl det en mening också. Alla människor har haft olika bakgrunder och man måste ha respekt för att alla har olika historier. Om det är något som man ändå har lärt sig genom åren så är det att man bara vill umgås med människor som är sjysta och genuina. Den här branschen föder en del beteenden som är hemska och det är lätt att dras med i det. Man ser det mycket hos nya artister, man har själv varit där. Men i längden är det det som håller, att bara vara ödmjuk inför allt.