I skrivande stund är Levan Akins And Then We Danced mitt uppe i processen till att eventuellt få en Oscars-nominering. Levan Akin berättar om hur det var att filma en normbrytande film i Georgien och om att arbeta med dansare istället för skådespelare. 

Hur föddes idén till att göra And Then We Danced?
– Det var i 2013 medan jag gjorde Cirkeln som jag såg nyhetsklipp från Tbilisi. Några unga människor hade bestämt sig för att hålla Tbilisis första Prideparad. De blev attackerade av tusentals motdemonstranter organiserade av den Georgiska kyrkan. Så då bestämde jag mig för att åka till Tbilisi och undersöka.

I And Then We Danced arbetar du med ämnen såsom kärlek, maskulinitet och homofobi som bryter mot den av samhället satta normen. Hur har det varit att arbeta med sådana ämnen i Georgien?
– Det finns lagar i Georgien som skyddar HBTQ+ personer. Men de följs tyvärr lite sisådär i praktiken. Och det är långt från accepterat av en stor del av befolkningen. Så även om vi rent lagligt fick göra vilken film vi ville i Georgien så fick vi inget stöd och blev motarbetade på varje nivå. Vi var tvungna att hitta på en alternativ film som vi sa att vi gjorde för att komma in på platser. Sedan så spred det sig ändå vad vi höll på med. Chefen för ett danskompani som vi närmat oss i hopp om stöd slängde ut oss och ringde runt till alla kulturinstanser och varnade dem för vår film. När vi tillslut fann en koreograf som gick med på att arbeta med filmen valde hen att förbli anonym på grund av riskerna med att associeras med vår film. Vi fick även ha livvakter på set då flera av oss fick dödshot.

Vilken är den största lärdom du dragit från att ha gjort And Then We Danced?
– Att inte planera. Våga arbeta mycket mer med vad som erbjuds i stunden. Inte övertänka processen. Jag hade väldigt kul när jag gjorde den här filmen, trots att det var slitigt.

Filmen är väldigt visuell och vacker, hur har det varit att arbeta med dansare jämfört med ”vanliga” skådespelare?
– Det är inte första gången jag arbetar med dansare. Jag hade med två dansare i Katinkas Kalas. Dansare är väldigt disciplinerade, och ibland tyvärr också väldigt självutplånande. Många har tuffa år bakom sig i olika balettskolor. Dansare har också en annan kontroll över kroppen, subtila rörelser. Funkar väldigt fint på film tycker jag.

Vad har du själv för relation till dans?
– Jag dansade själv balett och modern dans i sena tonåren men aldrig seriöst. Jag har många vänner som är dansare och koreografer.

Vad hoppas du att de som ser filmen tar med sig efter att de har lämnat biosalongen?
– Svår fråga, sånt är ju väldigt individuellt men jag hoppas att de känner sig hoppfulla och redo för kamp!

Vad händer härnäst?
– Just nu arbetar jag med en TV-serie samt har börjat med research på min nästa långfilm. Plus att vi ska försöka se till att filmen får en Oscars-nominering också. Det borde vi kunna fixa tycker jag.