Kanske föll du också som en fura när du hörde Moonica Macs fina och klara stämma för första gången. Hon är inte rädd för att sätta ord på de stora känslorna, omvandla det jobbiga till något bedövande vackert och visa på styrkan och värmen som göms i vemodet. I början av mars kommer hon till Göteborg för ett konsertdatum tillsammans med Miss Li och i maj återvänder hon till staden för ett sologig på Nefertiti. 

I slutet av förra året släppte du ditt debutalbum Stark och Sårbar, berätta om bakgrunden till albumet. Vad handlar det om och vilka händelser i ditt liv initierade albumskapandet? 
– Jag har under en tid samlat på mig ett gäng låtar som jag kände hörde ihop samtidigt som nyare låtar fått mig att vilja röra mig framåt. Det kändes därför både som ett värdigt kapitelavslut och skönt att få lite ordning och reda genom att göra ett album. Själva grunden till låtarna på albumet är sprungen ur 2016 som var mitt livs prövoår på många sätt, både fysiskt och psykiskt. Även om det var tufft blev det också året då jag skrev de första låtarna till plattan. Även om flera låtar skrivits senare också kan man nog säga att mitt debutalbum är resultatet av olika prövningar som jag mött, tagit mig igenom och blivit starkare utav.

Du har tidigare sagt att du skapar när ”hjärtat känns tungt”, vad har skrivandet och musicerandet för roll i ditt välmående?
– Precis som alla behöver jag väl olika saker för att må bra och jag ser skrivandet och skapandet som ett sätt att lätta på det tunga som en möter bland. Genom att skriva ur mig mina känslor är det som att jag slipper bära dem inom mig vilket jag verkligen känner bidrar till att jag mår bra. Ofta har jag undrat vart alla känslor tagit vägen om de inte kommit ut som låtar eller var andra människor som inte skapar gör av alla känslor. Skapandet är som ett slags städande av det inre, tack vare att jag skriver och sjunger håller jag mig väl rätt så ren inuti.

Du har även pratat om att vända sådant som gör ont till något fint med hjälp av musiken. Hur hittade du fram till det sättet att hantera jobbiga situationer på? 
– Jag är i grund och botten en väldigt optimistisk person och har sedan jag var liten tänkt att allt händer av en mening, vilket har gjort det lättare att hantera jobbiga saker. Jag kan liksom tillåta mig att vara i det jobbiga, eftersom jag vet att det är övergående och att det i slutändan kommer ge mig fler erfarenheter och nya perspektiv. Att omvandla det onda till det goda blir på något sätt också en slags revansch. Ett sätt att ta makten och rikta den rätt. Den känslan gillar jag.

Tror du att en måste lida för att skapa bra konst? 
– Nej det tror jag inte. Men jag tror att just lidande kan resultera i konst som berör oss på lite djupare plan. Allt behövs, så jag skulle inte påstå att lidande skapar bättre konst än lycka. Det bara rör vid oss på olika sätt.

Din musik är skör och stark på samma gång, hur har vägen dit sett ut?
– Jag tror det bottnar i hur jag är som person. Jag har slutat tänka att det behöver vara det ena eller det andra, svart eller och känner nu efter att jag kan vara många saker, känna många saker, samtidigt. Det återspeglas kanske i min musik, att olika känslor vävs ihop och blir en helhet.

Det känns som att ljudbilden kompletterar dina texter på ett bra sätt. Vad är det som gör att du fastnar för ett ljud eller en ackordföljd? 
– Vad fint. Texten har alltid varit det bärande i mina låtar och ofta eftersträvar jag att skapa en ljudbild som går hand i hand med känslan i texten. Ackordföljder har jag aldrig tänkt ut i förväg, de kommer i samma stund som jag sjunger/skriver låten. I studion gillar jag att jobba metaforiskt och som medproducent pratar jag ofta om att hitta ljud som känns. Jag kan till exempel söka efter ett ljud som känns “kallt” eller “glittrigt” och jag gillar att utgå från och spegla processen mot vissa ledord som jag känner är bärande för känslan jag vill åt.

Vemod känns som ett starkt inslag i din musik, instämmer du med den beskrivningen? Varför tror du att det är så? 
– Jag instämmer. Det finns något vackert i vemod, en slags sorg som inte är hatisk utan mer kärleksfull, vilket passar mitt uppsåt bra.

Nu ger du dig ut på turné under våren, först som förband till Miss Li när hon spelar på Konserthuset i början på mars och den 2 maj har du en solokonsert på Nefertiti. Vad kan den som dyker upp på Nefertiti vänta sig få se? 
– Den som möter mig på Nefertiti kan förvänta sig mycket kärlek! Min senaste spelning i Göteborg var underbar och jag har längtat efter att få komma tillbaka. Såklart blir det också en del vemod och förhoppningsvis lyckas jag beröra den som vill beröras.

Vad har du mer inplanerat för 2020? 
– Jag supportar Miss Li under hennes vårtuné och i februari släpper jag en ny singel. Våren bjuder också på någon ny musikvideo och sommaren på många fler livespelningar. Jag är även sugen på att ge tid åt mitt skrivande så vill det sig väl finner jag lite ro till det lagom till hösten. I stort känns 2020 som ett spännande år, vi får se vart det tar mig.

Hur låter musiken du arbetar på just nu? 
– Kanske som en uppgraderad version av mitt tidigare sound. Just nu spelar jag in tillsammans med Linus och Hannes Hasselberg och genom deras briljanta förmågor kan man nog säga att de låtar vi jobbar med är något mer musikaliskt genomarbetade än tidigare. Fortfarande eftersträvar jag ett ganska återhållsamt landskap av ljud men i kommande låtar får text och känsla landa i en mer fyllig ljudbild.