Debutaktuella Funk-Viol gör innerligt introvert och kompromisslöst kreativ musik som får dig att undra om du någonsin hört något liknande förut. 

I slutet av januari släppte Funk-Viol debutalbumet ❀❀❀❀, ett 13 spår långt verk som är personligt, elektroniskt och experimentellt. Hennes musik låter inte likt något du tidigare hört, ljudspåren signerade Funk-Viol, eller Karin Bengtsson som hon heter till vardags, tycks stå över alla påhittade regler kring hur musik bör låta. Det är först när en söker sig bortanför alla utstakade ramar som en hittar till det low-fi och beatbetonade Funk-Viol universumet.

Funk-Viol gör allting själv, Karin Bengtsson är både musiker, textförfattare och producent och vid sidan av Funk-Viol producerar hon även andra artisters musik och har ett sidojobb som servitris. 2018 bestämde hon sig för att byta namn och la ned sitt tidigare projekt, i förnyelsens banor föddes istället Funk-Viol.

– Jag visste inte riktigt var jag ville ta det från början. Det har varit en process sedan 2018 och hur det har låtit har utvecklats med tiden. 

Funk-Viol är skimrande och lummiga landskap, smutsig soul, berikande beats och hypnotiska texter som inte förställer sig. Till en början brukade hon ta in fler musiker som fick spela trummor eller akustiska instrument men numera gör hon allting helt själv. 

– Nu är det mycket syntar, det är verkligen så att jag sitter själv med en dator. Det är introvert kanske, lite mer intimt och mer beatsbaserat. Innan kunde jag skriva en låt på gitarr till exempel men nu skriver jag mer låtar utifrån beats. 

Foto: Outdoor Scanography (Wang Electronics CO., LTD)

Kärleken till ett riktigt bra beat är något som har hängt med henne sedan hon började med musikproduktion, något som märks när en lyssnar på albumet ❀❀❀❀. 

– Jag gillar att tänka i hela spektrat av en låt – trummor, bas och hur allting ska låta tillsammans. Även om jag inte har en maffig produktion på det sättet. Även om det inte är fläskiga stråkar eller någonting sådant så är det ändå en helhet. 

– Jag försöker inte övertyga någon som ändå inte är så intresserad att man måste lyssna på mig. Folk får hitta till mig efter hand och jag är ganska så nöjd med det.

När det kommer till låtarna som återfinns på debutalbumet har Funk-Viol fått hjälp från Johan (reds anm: Efrik) från On-Axis, skivbolaget som släpper Funk-Viols musik, i själva urvalsprocessen. De båda kände inte varandra sedan innan, men Johan gillade vad han hörde och kontaktade henne via Instagrams DM-funktion. 

– Det går jättebra, sen tror jag inte han är så bra på att ge kritik. Han älskar det jag gör. Jag känner mig ganska så trygg i det. Om någon skulle säga “jag gillar inte det här” så blir jag inte så ledsen, det är inte så att jag bryter ihop. Det känns bra. Med det här albumsläppet så känner jag mig inte så orolig kring vad folk ska tycka. Jag tänker att kanske tio procent kommer att gilla det jättemycket, tio procent kommer att hata det och resten kommer nog inte att bry sig så mycket. 

– Sedan har jag inte jobbat på den här skivan i fem år heller och karvat in varje detalj. Jag jobbar inte riktigt så. Så det kan ha mycket med det att göra också – att jag tar lätt på saker och ting. 

Hon berättar att hon har ganska lätt för att släppa saker istället för att fastna i dem. Nya låtprojekt tillåts existera sida vid sida och istället för att maniskt harva på med samma låt påbörjar hon hellre något nytt för att sedan återvända till äldre utkast och idéer. I och med att hon gör allt själv kan hon dessutom agera snabbare på sina impulser, hon behöver inte vänta in någon annan. 

– Jag tror att det stannar upp ens kreativa flöde om man stannar vid grejer för länge. Det viktigaste för mig är att det kreativa flödet ska få komma ut och flöda som det vill. För mig är kreativitet nästan som en kraft som man inte riktigt kan styra. Man får bara flyta med i den. För mig är det det allra viktigaste.

Foto: Jenniann Johannesson

Hon är sovrumsproducent, svag för hypnotiserande beats och när hon inte vill sitta hemma delar hon även en studio på Brewhouse med sin studiecirkel. När en lyssnar på Funk-Viols musik märker en av sovrumsproduktionen. Musiken känns introvert i en positiv bemärkelse, utforskande och personlig utan att kompromissa med produktionskvaliteten. Hon tror att intimiteten i musiken kommer ifrån just det faktum att hon är själv och att sovrummet är hennes bas när hon spelar in låtar.

– Det finns inte en massa filter från andra människor kring hur det ska låta. Det är väldigt raw shit.

Att skapa musik är en balansgång och hon pendlar mellan att vara hård och snäll mot sig själv under processens gång.  

– Jag ställer inga krav på att det ska vara smarta texter eller sådant, men det får absolut inte låta töntigt. Det är mitt hårda krav.

När upplever du att det börjar låta töntigt? 
– Det är väl att jag har börjat använda mitt huvud för mycket och tänker kring hur folk kommer att uppfatta olika små fraser, eller vad de ska tycka när jag sjunger. När det inte kommer inifrån utan utifrån, när man börjar sträva efter en hype. Sen kanske det inte är så att någon annan tänker på ordvalen men man själv ser dem. 

Framöver kommer hon att arbeta på ny musik, kanske släppa ytterligare spår och berättar att hon är nöjd med den plats hon befinner sig på rent musikaliskt samtidigt som hon gärna fortsätter att skriva för andra musiker också. 

– Jag ser mig egentligen inte som en superutåtriktad artist som turnerar Skandinavien runt två år i sträck. Jag är mer en liten studionörd som sitter hemma och jobbar.