Klara Goliger har en bakgrund i band som Skamvrån och Eavesdrop, nu har hon släppt en solo-EP. 

Hej Klara Goliger, du en bakgrund i band som Skamvrån och Eavesdrop, hur kommer det sig att du bestämde dig för att köra solo? 
– Jag älskar att spela i band och göra musik med andra människor, det är ingenting jag tänkt sluta med. Men eftersom jag ofta varierar vem jag samarbetar med blir det så rörigt att starta nya band varje gång något nytt ska släppas. Det känns också skönt att inte behöva anpassa mig till ett bands genre eller image. Jag har inte så mycket tankar om att skaffa mig värsta imagen som soloartist heller, jag ser det snarare som en kanal för att samla och släppa ut musiken jag gör. Det kanske blir spretigt men då får det vara så.

Nu solodebuterar du med 22, hur skulle du sammanfatta de fyra spåren? 
– Jag tänker på musiken som ganska expressiv, lite psykig pop. Temat kan man säga är lite politiskt – låtarna är som fyra olika reflektioner kring hur det är att vara ung i en tid där alla förväntas vara så jäkla självständiga och rationella hela tiden. Liksom vad händer med de stora känslorna?

Finns det någon låt som betyder lite extra mycket för dig på EP:n? 
– Kanske Hot Air. Jag gillar att den är lite rockig.

När känner du dig som mest kreativ?
– När jag stöter på något som jag inte riktigt förstår hur det fungerar, som har något av en aura av mystik kring sig. Det kan vara en synth eller vad som helst egentligen.

Vad har du för planer för sensommaren? – Jag ska jobba på i studion med mixning och inspelning av lite andra band. Förhoppningsvis blir det många badpauser också.