Artisten och textförfattaren Mattis är aktuell med sitt debutalbum Ett tag till som släpps fredagen den 23/10, där han bland annat gästas av Parham. På plattan utforskar han det svenska språket och låter det litterära krocka med vardagsbetraktelser för att landa i hip hop blandat med svensk vistradition.
Mattis släppte sin låtlista till debutalbumet i form av ett korsord, han ville inspirera andra att hitta sitt intresse för språk och lyfta fram texten på bästa sätt. Albumet Ett tag till är producerad av bröderna Hannes och Linus Hasselberg i Stockholm. Bröderna har präglat soundet åt ett mer analogt håll men hip hop-elementen är fortfarande starka även om soundet är mer akustiskt och organiskt än vad vi tidigare hört från Mattis. Nu släpper han sitt första debutalbum som soloartist där det ärliga språket blir fängslande och poetiskt.
– Jag har varit i branschen i över tio år och släppt ganska mycket musik för att ha varit relativt ung. Det känns häftigt att släppa albumet, det har varit en dröm. När man började lyssna på musik så var det album som var det primära, när jag var 16-17 år så var det album som man lyssnade på. Jag hittade en identitet i musiken och testade olika former innan jag landade i det jag vill göra. Det handlar om att hitta en dynamik och låta texten ta utrymmet som det faktiskt gör på albumet. Det har varit ett konstigt år fö alla, så det känns kul att få släppa albumet i höst.
Mattis har alltid gillat att berätta och lyssna på historier och intresset skrivandet föddes innan musiken. När han var yngre umgicks han ofta med vuxna och minns hur generösa de äldre var med att dela med sig av berättelser från sina liv.
– Jag började skriva dikter eller text innan jag började rappa. Sedan blev det naturligt med rap, det är ett bra format för att få med mycket text på liten tid. Jag har lyssnat mycket på Cornelis Vreeswijk och rap, Mick Jenkins som är chicagobaserad och No name. Även mycket på musik från ett gränsland av poesi och rap som Kendrick Lamar och Erik Lundin. Jag har varit i fler konstellationer där människor tilltalats av det musikaliska först, men jag har sällan proddat mina egna grejer även om jag har varit mer delaktig nu. Ibland kan jag nästan ha ett akademiskt komplex för att jag inte lyssnar på musik som andra gör. Jag har nog alltid fungerat så att jag lyssnar på text när jag lyssnar på musik.
Ord väcker Mattis inspiration, det behöver inte vara svåra ord eller litterärt avancerat, även om han gärna hämtar inspiration från böcker, utan handlar mer om det där lilla som lyckas tända skrivarglöden.
– Det kan vara något vardagligt som träffar just den nerven. Att jaga och hitta det kan vara utmaningen. Jag samlar ord att gå tillbaka till när jag skriver. Där tror jag balansen är – att hitta något unikt som är ens egna språk och hitta något som folk förstår. Det handlar om att hitta en balans. Desto starkare känslor desto lättare är det att skriva. Oavsett om det är sorg eller glädje. Ibland kan jag önska att jag kunde skriva mycket mer om vardagliga och mindre förseelser, de är inte värda mindre bara för att de är vardagliga. Bob Hund skulle kunna skriva en låt om att gå ut och dricka en kaffe och få det till en ganska fet låt, det tycker jag är ballt – det är modern realism.
Mattis har även arbetat med Parham som på många sätt delar Mattis språkliga intresse. De har sprungit på varandra genom åren och på Mattis debutalbum samarbetar de på singeln Förut.
– Parham är också ett jättebra exempel på det vi har pratat om. Han är naken, transparent och har ett intressant språk. Jag har alltid lyssnat på honom och tycker att han är duktig. Jag sprang på honom på hans turné i Växjö och sedan spelade vi upp låtar för varandra. Sen spelade vi in i hans studio i vintras.
Hur har du arbetat med texterna på debutalbumet?
– Jag har försökt att hitta balansen i albumet, det är tacksamt att komma från hip hopen för där handlar det om att inte förhålla sig till någonting. Det är väldigt lätt att reducera sitt språk och stryka svordomar och försöka få det att låta poetiskt. Men det är intressant att använda det språk man faktiskt använder i vardagen och de ord som stärker det man vill säga. Texterna har gått åt ett mer poetiskt håll än vad det gjort tidigare. Jag har arbetat med att hålla mycket luft i låtarna och lämna pauser där man kan andas in och ta in det som sägs. Jag försöker få det att kännas så mycket jag som möjligt. Jag tycker att det lyser igenom starkt när folk använder ord som de inte använder annars. Det kan låta påklistrat och jag har försökt passa mig från den grejen. Jag försöker vara ärlig, man kan sitta och hitta på hur många ord som helst, men det är den stora utmaningen att försöka vara transparent och ärligt i sitt språk. Nathalie Missaoui (Cleo) tycker jag är duktig på det, hon är väldigt öppen, det är fett och jag gillar det. Jelassi tycker jag också är lekfull, väldigt ärlig och rolig i sina texter. Hon är verkligen ett bra exempel på någon som har en stark identitet, man vet att det är hon och att hennes personlighet lyser igenom i det hon gör.
