Alexandra Li Letterfors finansierade sin kortfilmsdebut Dining Dead med sina bröllopspengar. Djungeltrumman korresponderade med Alexandra för att ta reda på hur man fångar den där påtagliga tystnaden vid middagsbordet på film.

Hej Alexandra Li Letterfors, vem är du och vad gör du? 
– Jag är 31 år, journalist och konstant rastlös eller i någon form av existentiell kris. När jag fyllde 25 drog jag till Madagaskar och inventerade sjögurkor. Den här gången fick det bli en film.

Nu är du aktuell med kortfilmen Dining Dead, hur föddes idén till filmen? 
– Jag älskar att betrakta främlingar när jag är ute och har länge haft en grej för par som äter ute på restaurang utan att prata med varandra. Dels för att jag är rädd att hamna där själv någon dag, dels för att det är så sjukt fascinerande att titta på. Det händer så himla mycket, trots att inget egentligen händer eller någon säger nåt. Jag antar att jag ville dela med mig av det, så fler kan se vad jag har sett.

Vad innebär Dining Dead för de som inte är bekanta med termen?
– Enligt Urban Dictionary betyder Dining Dead ”A couple that eats at restaurants in total silence, very awkward, very sad.” Även om det inte nödvändigtvis måste vara sorgligt så tycker jag att det är den bästa beskrivningen.

I presstexten berättar du att du använde dina bröllopspengar till att göra filmen, var det ett självklart val?
– Ja! När bröllopet inte blev av så kändes det givet att pengarna borde gå till en film om en misslyckad parrelation.

Foto: Eric Cederlund

Det känns som att du verkligen lyckats fånga den där känslan av att sitta med en person där båda parter inte har något att säga till den andre. Hur har du arbetat för att fånga just den där stämningen? 
– Jag har studerat så himla många Dining Dead par i smyg så det kändes ändå ganska lätt att fånga känslan. Jag visste vad som skulle kännas trovärdigt eller inte. Sen var det såklart en lyx att jobba med så duktiga skådisar och ett proffsigt team så att jag kunde lägga all fokus på regin.

Vad skulle du vilja säga till de personer som har ett Dining Dead-förhållande? 
– Detta är verkligen ingen kritik mot Dining Dead-förhållanden utan snarare en reflektion över hur förhållanden kan se ut och formas över tiden. Min förhoppning med filmen är folk kan känna igen sig på ett eller annat sätt och att den skapar en diskussion kring relationer och samhällets romantiska bild av tvåsamhet.

Vad har du för planer framöver? 
– Jag återkommer med det när jag fyller 35.