Funk-Viol är tillbaka med mixtapet Men D Lugnt!. Att lyssna på mixtapet är en helt unik upplevelse i sig, det är rakt, ärligt och träffande. Träd in i Funk-Viols universum och läs om skryt-rap, ett fuck you till konformitet och att köra sitt eget race.
Nyss släppte du ett mixtape som heter Men D Lugnt!, berätta om släppet.
– Tack gärna! Det är en åtta spår lång samling med låtar som hinns med på bara drygt tolv minuter. Trots den korta längden hinner man med ganska mycket svängar på färden. Jag gjorde tapet i höstas när jag hade en liten impuls av kreativitet under förra året. Jag är liksom inte den som blivit mer kreativ av karantänlivet och att bara vara hemma. Känns som jag inte gjort ett skit under coronan förutom att kolla på Youtube och blivit mer beroende av telefonen och så, har liksom inte alls levt ett inspirerande liv känns det som. Så tolv minuter under de omständigheterna får väl vara ok.
Att lyssna på dig blir lite som att dyka ned i ditt universum, du beskriver det själv som ”kosmisk skryt-rap”. Hur skulle du säga att det har tagit sig i uttryck på Men D Lugnt!?
– Ja precis det är ju jäkligt introvert att bygga sin egen lilla värld och tro att folk bara ska acceptera den som den är. Men det verkar ändå som en hel del trivs när dom får komma in i den världen så jag kör på det liksom. Det gör väl kanske att jag blir lite skrytig, ba ”haha fuck you alla som tror man måste va på ett visst sätt för att få göra musik, kolla på mig som är exakt mig själv och folk lyssnar på det ändå”. Typ så. Nu är det ju inte så att Spotifys servrar smälter ner av alla miljoner streams jag har men det finns ändå mer Funkviol-fans där ute än vad jag iallafall räknat med när jag började göra det här. Det är väldigt barnsligt att skryta om att man är bäst men det är väl mitt sätt att hantera känslan av att känna sig lite liten och missförstådd. Jag säger hellre ”jag är bäst” än ”snyft ingen förstår mig” liksom.
Foto: Jenniann Johannesson
När man lyssnar på texterna i Men D Lugnt! är det lite som att kliva rakt in i en historia, det känns direkt och rakt. Vad har du inspirerats av när du har skrivit dina texter?
– Ja på det här tapet är det väldigt direkt från mig själv rakt ut liksom. Så inspirationen kommer från mitt eget liv, från saker jag varit med om och mina känslor kring det. Det handlar också om mina tankar om saker som energier och så. Jag tror typ på riktigt att lyssna på mitt tape ger en som en dusch av musikens vibrationer, kroppen får en annan slags resonans än vad den är van vid och man får en liten rening energimässigt liksom. Typ som att kasta lite kallt vatten i ansiktet fast på ett mer metafysiskt plan. Det låter superpretto men som jag säger på skivan ”jag är seriös faktiskt!”.
Vissa skulle beskriva dig lite som en outsider i Musiksverige, vad skulle du säga är den största fördelen med att ses som en outsider?
– Ja! Egentligen kanske det där med outsider är lite överdrivet, jag är ju ändå på nåt sätt inne i hela grejen ändå, har ju ett Instagram-konto och allt till och med hehe. Men ja, när folk inte riktigt kan placera en i något fack innebär det ju stor frihet att göra precis vad man själv vill utan att behöva tänka på att jag måste passa in i något visst sammanhang och så. Så jag skulle säga friheten, absolut.
Foto: Jenniann Johannesson
Vad har du för planer inför sommaren? Kommer vi att få höra mer musik från dig?
– Planen är att hänga på gården med mina kaniner och mina vänner så mycket som möjligt. Det känns som jag börjar komma ur den värsta kreativa torkan jag fick av karantänlivet så jag tror det absolut komma mer musik från mig men när var och hur vågar jag inte riktigt svara på ännu!
