Wildhart har gått på intuition, prövat nya vägar och skickat kedjebrev till varandra. Senare i år släpps deras album His Arrows Won’t Hit Us som handlar om olika sidor av kärlek.
Wildhart är tillbaka och i mars släppte de singeln His Arrows Won´t Hit Us som är det första smakprovet från deras kommande album som släpps senare i år. Numera är Wildhart en duo som består av Kiwi Berg och Ylva Holmdal, något som har påverkat deras sound då de har börjat experimentera mer med sina röster och det elektroniska soundet.
Ylva: Som det lät från första början så var det lite mer akustisk-organisk musik som skapades i replokalen eller att vi jammade fram låtar. Nu jammar vi också fram låtar fast vi sitter i en studio och det har överlag fått ett mer elektroniskt sound. I den musik som vi kommer att släppa framöver så har vi tagit tillbaka lite av de organiska inslagen igen. Från att vi var en trio till att vi släppte vår EP Caught in a Fisheye, så blev det ett ganska så tvärt annorlunda sound och nu känns det som att det har sammanstrålat lite.
Kiwi: Det är väl en resa som pågår, men det hände mycket. Framförallt kring rösten, trummor är ett ganska så dynamiskt instrument och vi spelade in den första skivan med trummor. Nu har vi mer trummaskiner vilket gör att din eller våra röster får ta lite mer plats dynamiskt. Grundkänslan är ganska intakt fortfarande, något slags drömskt sound.
Ylva berättar det är stor skillnad på att spela in i en studio jämfört med att stå i en replokal. I studion är det tyst och man kan höra rösten på ett annat sätt vilket har gett dem möjligheten att experimentera med hur de använder rösten i låtarna.
Ylva: I studion är det tyst och man kan få ett krispigt sound eller höra rösten väldigt nära och då var det som att det gav nya idéer. Här kan rösten ligga mycket närmre i mixen och vara mer framträdande. Jag kanske kan sjunga en lägre pitch och experimentera lite med det också.
Foto: Sara Meurle
Kiwi har inte sjungit så mycket på Wildharts tidigare låtar, men berättar att hans röst har fått ta större plats i och med att bandkonstellationen förändrades.
Kiwi: För min del så har jag lärt mig jättemycket. Det är en långsam process, det känns som att min röst börjar komma med mer och mer i låtar och för mig är det verkligen en utveckling. Jag har aldrig riktigt sjungit, när vi var i replokalen var jag aldrig riktigt en vokalare.
Ylva: Det enda jag tänker på är att man får vara jävligt försiktig när man skriver saker i en studio. Man är i en väldigt lugn situation och kan göra väldigt mycket med sin röst, men i en annan kontext, exempelvis när man spelar live så inser man att en viss tonart kanske inte riktigt fungerar. Det känns som att vi har mött det problemet någon gång, det är en helt annan grej att spela det på riktigt. Vi har försökt att tänka lite mer på det när vi har skrivit den nya musiken, att testa lite mer innan man sätter en tonart.
Senare i år kommer Wildharts album som bär samma namn som singeln His Arrows Won´t Hit Us. Ylva berättar att de singlar de släpper under våren har ett tillbakalutat och mjukt sound medan de låtar som släpps senare i höst kommer att vara mer upbeat. Temat för albumet är kärlek i vid bemärkelse, såväl trevande kärlek som euforiska kärleksrus.
Ylva: Jag har försökt räkna någon gång, de flesta låtarna är ändå kärlek eller relationer. Fiktiva berättelser med inspiration hämtad från livet. Det har varit en ganska lång skrivprocess, vi har varit på olika platser och skrivit och skickat fram och tillbaka.
Foto: Sara Meurle
De berättar att de skickade låtarna fram och tillbaka som ett enda långt kedjebrev och blandade upp det med att ha sessions där de sågs och skrev tillsammans då Kiwi bodde i Köpenhamn.
Ylva: Det har varit lite härligt att jobba så också för man blir också lite friare på något sätt. När man sitter i sin ensamhet så vågar man testa idéer som man kanske inte skulle testa annars. Sedan känns det som att vi är väldigt avslappnade kring att testa saker tillsammans också men man kanske gör lite mer crazy saker som man inser att man gillar. Det har varit ett spännande experiment. Texterna skrivs mycket i stunden i samklang med att resten av låten skrivs. Det är oftast jag som skriver texterna i början och så kanske vi hjälps åt längsmed vägens gång. Det är sällan att jag har en idé från början, det kan vara att man inspireras av ett ljud, ett beat eller att det kommer upp ett ord i huvudet som man känner sig väldigt inspirerad av. Det är väldigt intuitivt, både det musikaliska och textskrivandet. Det har ändå blivit mycket kärlekslåtar, det låter ganska banalt men det är vad det är.
Låtarna täcker in allt vad kärlek och relationer kan innebära, som den där rusiga känslan man kan få när man är upp över öronen förälskad, men också de gånger då allt inte är lika smärtfritt.
Ylva: Ganska många av låtarna handlar om kärlek som inte går att lösa men att man ändå vill försöka hitta en väg.
Kiwi: Det finns ett spektra, allt ifrån omöjlig kärlek som inte fungerar trots att man vill och sen den känslan som kärlek kan ge – att man blir helt golvad.
