Göteborgsproducenten Pär Hagström har varit involverad i en mängd olika projekt. Nu släpper han singeln Naked som är det allra första smakprovet från hans solodebut. Läs om sisyfos-projektet som aldrig tar slut.
Hej Pär Hagström, vem är du och vad gör du om dagarna?
– Jag är en person som rör mig mellan ganska många olika sysslor och intressen. Främst är jag numera kompositör och musikproducent. Men jag har även en artist inom mig som längtar ut till turnélivet igen! Förutom min egen musik så jobbar jag mycket med beställningar för teater, och musik som på olika sätt ska synkas med rörlig bild. Sen så håller jag just på att starta upp en ny live-venue och studios i Sjömanskyrkan, Majorna tillsammans med min partner Jenny. SkeppetGbg heter projektet. Vi kommer att jobba med ett eget brett program för live-scenen som vi startar upp, men även samarbeta mycket med externa arrangörer. Vår studio flyttar dit också. Och så blir det en liten bistro med bar. Skitkul projekt! Jag håller på en del med filosofi på universitetet också.
Du har tidigare medverkat i diverse olika projekt men nu är du tillbaka som soloartist, vad fick dig att vilja gå solo?
– Jag har alltid känt en stark dragning till det autentiska. Det är på egen hand – som soloartist – som jag lättast kan utforska och närma mig min egen autenticitet. Hur låter egentligen jag? Vilken är min röst? Vad händer om jag försöker skala av ytterligare ett pålagt lager av poser som jag gömmer mig bakom? Såna grejer. Det är ett sisyfos-projekt som aldrig tar slut, men det går heller inte att sluta söka. Inte för mig. Kanske har jag med de här låtarna kunnat skala bort något som stod i vägen för det riktiga, det nakna. Men jag har säkert lagt till något annat i stället. Nakenheten är själva konstens innersta kärna, och att blottlägga den är vad allt går ut på som jag ser det.
Nu är du aktuell med den första singeln Naked från din kommande EP Ode to what could have been, hur skulle du beskriva Naked?
– Rent musikaliskt så har jag blandat och gett brett den här gången. När man jobbar med andras produktikoner och beställningar så får man liksom på köpet att prova alla tänkbara genrer och stilar. En ganska trevlig bonus. För Ode to what could have been har jag försökt destillera fram ett sound som jag tänker att jag själv skulle stanna upp inför om jag hörde det i skvalet som omger oss hela tiden. Sen älskar jag att jobba med riktiga instrument – till skillnad från färdiga samplingar. Inspelningarna är gjorda som lager på lager av instrument som jag spelar själv, och det förekommer en hel del gamla klaviaturer och märkliga saker som jag samlat på mig under åren. Man skulle kunna säga att den här EP:n är livealbumets absoluta anti-tes. Naked. är ett kollage av mina ljud och tankar.
Foto: Andreas Smitz
Vad vill du förmedla för känslor till lyssnaren med Naked?
– Jag vill bjuda in lyssnaren i min egen värld. Hur det känns och upplevs för lyssnaren är egentligen ganska ointressant för mig. Jag hoppas att någon får fatt i något som känns ärligt.
Din musik blandar nutida influenser med 70- och 80-talsmusik, hur hittade du hem i ditt sound?
– Mina egna första starka musikupplevelser hade jag i slutet av 80-talet, och den erans musik satte outplånliga avtryck i mig. 80-talets sound har liksom blivit synonymt med det vackra i det syntetiska för mig. Jag älskar när musik kan låta artificiell och innerlig på samma gång. Senare under mina tonår och sådär så var det 70-talsrock för hela slanten. Jag antar att kombinationen av 70- och 80-tal är det som kommer fram om man skrapar på ytan i mina produktioner. Det bara finns där. Jag hoppas dock att det låter lite nytt och spännande på nåt sätt också.
Berätta om din kommande EP, hur har vägen dit sett ut?
– Det är en ständig kamp att befinna sig på jakt efter sig själv som låtskrivare och konstnär. Man kastas mellan att tycka att det man gör är skitbra och helt värdelöst hela tiden, och jag antar att det är så det är för de flesta som håller på och skapar utifrån sig själva. Jag är tacksam för att drivkraften att skapa dröjer sig kvar inom mig, och att jag hela tiden längtar efter att få prova någonting nytt. Det hade lika gärna kunnat vara så att inspirationen bara tog slut en dag. Att få syssla med musik är en oerhörd gåva som jag är oändligt tacksam över. Trots all kreativ kamp. Tacksamhet är nog den känsla som blir tydligare och tydligare för varje år som går, och den har funnits med som ett underliggande tema även under den här processen.
Vad har du för planer för sommaren? Kommer vi få höra mer från dig framöver?
– Jag släpper en låt från EP:n varje månad under sommaren fram till september. Det ska bli spännande att höra vad folk tycker, om någon tycker något. För övrigt så är vi mitt uppe i att bygga studio-delen i Sjömanskyrkan, och det mesta tyder på att sommaren kommer ägnas åt flytt, målning, installation och förberedelser av olika slag. Möjligen kommer vi iväg på en liten roadtrip neråt Tyskland för att hälsa på kära och saknade vänner ifall Covid och tiden tillåter. Vi får se!
