Goat är tillbaka med albumet Headsoup som består av tidigare osläppt material, B-sidor och två helt nya låtar. Djungeltrumman ringde upp Stonegoat för att prata om albumet och om mystiken som omger bandet. 

Mytomspunna Goat har inget intresse av att avslöja sina identiteter. Bandet har gjort sig kända för liveshower där de iklädda masker och färgstarka dräkter släpper lös en urkraft som nästan får konsertlokalen att likna ett rytmiskt och musikaliskt väckelsemöte. Stonegoat, som bandmedlemmen heter, berättar dock att deras anonymitet inte spelar så stor roll när det väl kommer till kritan. 
– Jag tror inte så många är så nyfikna ärligt talat. De skulle inte veta vilka vi var ändå, så det är rätt ointressant för folk egentligen.

Sociala mediernas charm har inte bitit på Goat. Oavsett om de avsiktligt ämnat att skapa en mystisk kring sitt band eller ej så tycks det fungera. Avsaknaden av onlineaktivitet skapar en air av gåtfullhet. När man läser om bandet i olika forum och intervjuer beskrivs de gärna som mystiska. Stonegoat menar att det mer har att göra med att de hellre lägger tid på annat.
– Alla våra sociala medier sköts av vårt skivbolag, vi gör ingenting över huvud taget. Sånna är vi och andra gör på andra sätt.

– Du slipper sitta klistrad vid det och slippa läsa vad folk tycker och tänker om det. Plus att det tar tid också, vi får mer tid att göra annat. Det verkar ta en enorm tid. Jag förstår att folk använder det också, folk vill nå ut med vad de gör.

De som har sett Goat live sedan innan vet att det är lite av en upplevelse som inte liknar vanliga liveshower. Rytmerna rullar över en och det är svårt att stå emot. Energin som fyller rummet går i stort sett att ta på och innan gigen har Goat en alldeles egen ritual för att komma in i rätt stämning. 
– Vi mediterar ett par tre timmar innan varje gig. Håller varandra i händerna och connectar med moder jord, sen kör vi bara.

Samma energi går att finna på deras nya album Headsoup som består av tretton låtar från deras karriär som inte släppts sedan tidigare. På albumet hittar man bland annat B-sidor, de två helt nya singlarna Fill my Mouth och Queen of the Underground, men även äldre låtar som fått en ny skrud. 
– Det är vårt skivbolag Rocket Recordings (reds. anm.) i England som styrt upp det. Det är inte något som vi har satt samman egentligen, men det är kul.

Foto: Ante Johansson

Albumet bär på det där rytmiska och signifikanta Goat-soundet och Stonegoat berättar att de har ”fläskat på med gitarrerna”. Här pendlar ljudbilden mellan diverse genres och bjuder på såväl jazzflöjtssolon som afrobeatrytmer. Som lyssnare får du resa land och rike tills gränserna suddas ut. Headsoup släpps både digitalt och på vinyl, men Stonegoat berättar att han inte tycker att formatet spelar någon roll för lyssningsupplevelsen. Istället är det annat man kan gå miste om när man lyssnar på musiken via musikstreamingstjänster.
– Jag skulle inte säga att musiken gör sig bättre beroende på vilket format man lyssnar på. Däremot så finns det vissa problem med streamingen som vi börjar upptäcka nu. Det konstanta flödet liksom. Det blir att saker inte värderas riktigt på samma sätt idag som innan streamingtjänsterna kom. Men själva formatet spelar ingen roll egentligen. 

– När vi göra skivor så bygger vi upp det som en större helhet eller ett konstverk och med streamingen så försvinner nästan det. Folk lyssnar inte så noga, så fort man lyssnar på det sättet så kan man missa en större upplevelse för att man bara plockar bitar och bryter ned saker. Men rent ljudmässigt så spelar det ingen roll. Det är andra saker kring som blir lidande. Sätter man på en LP så kan den få vara där och så kan man lägga sig och lyssna på den, men det är väldigt svårt att hålla borta fingrarna från telefonen.

Foto: Ante Johansson

När spellistor hör till det vanliga är det sällan man tar sig tid och lyssnar på ett helt album i sträck och Stonegoat berättar att han tror att det är lite av en generationsfråga, på gott och ont. 
– Det fanns blandband innan dess också. Jag tror att man lyssnade på båda sätt förr, man tog del av ett helt album som man hade gått och köpt för pengar. Man kände att man var tvungen att lyssna på alla delar av hela skivan för att man köpt den. Skivan fick ett värde för att man hade lagt pengar på att köpa den. När man var yngre kunde man plocka några favoriter och göra ett blandband, men så är det inte längre. Man känner inte att det kostar någonting. Flödet är enormt, det finns alltid någonting bättre så fort man trycker lite. 

Framöver kommer Goat att spela live, om pandemins restriktioner tillåter det, och ny musik skapas kontinuerligt, även om det inte nödvändigtvis blir ett album av det. Stonegoat berättar att de utforskar en generös mix av diverse genres som frijazz, hårdrock, hip hop, krautrock och dansbandsmusik, men en sak har de gemensamt –  rytmen. 
– Vi arbetar alltid på ny musik, fast kanske inte aktivt för att släppa en skiva. Vi spelar ihop, på olika vis, med andra, hela tiden och huller om buller. Det finns ingen struktur på det för tillfället, men det är skönt.