Makthaverskan är tillbaka med albumet För alltid. Här pulserar den signifikanta nerven ständigt samtidigt som bandet har vågat experimentera mer med sitt sound.
Vi möter upp Hugo Randulv, Maja Milner, Irma Krook, Andreas (Palle) Wettmark och Per Svensson strax innan deras rep uppe på Musikens hus. Bandet berättar att det känns som att de har tagit en ny vändning i ljudbilden samtidigt som deras signifikanta sound ligger ständigt närvarande som en grund för hela ljudlandskapet.
Maja: Musiken lät som en färg tyckte vi. Jag minns att vi sa att det låter som någon slags brunorange färg.
Färgen har även letat sig in på omslaget där just orange och bruna toner återfinns i bakgrunden till omslaget. Irma, som har skapat alla Makthaverskans omslag berättar att hon ville fånga deras nya riktningar i musiken även i det visuella uttrycket.
Irma: Jag ville ha lite färg. Inte bara för att det skulle se ut som ”nu har hon lagt till färg”, utan även lite mer bakgrund, hitta en miljö mer än en makthaverska. Men annars har jag inte tänkt så mycket längre, man gör något och frågar ”tycker ni det är snyggt?” om svaret är ja så kör jag.
Maja: Alla tusentals bilder Irma har lagt i chatten är lika fantastiska, det är extremt svårt att välja när man ska välja bilder för det är helt sjukt vad duktig hon är. Det var svårt att välja omslaget för du hade så himla många bra idéer.
Foto: Tobias Bauer
Bandet har, även om det mest är oavsiktligt, alltid låtit det gå fyra år mellan varje skivsläpp. Med För allting hade de som ambition att släppa albumet snabbare, men pandemin kom emellan. De berättar att det har varit en plåga att ha albumet vilandes i nästan två år. Många av medlemmarna har brottats med tankar om hur de hade velat göra saker annorlunda och att inte kunnat släppa albumet och gå vidare har varit påfrestande.
Maja: Jag har tyckt att det har varit jättejobbigt. Jag har velat ändra i varje låt, men nu har jag accepterat det nu när sakerna väl börjat släppas. Men jag har gått och grubblat i ett och ett halvt år och haft ångest över det. Man har en tidsplan kring när man ska leverera och allting var inte helt klart. Det var en del sistaminuten-grejer som fick bli lite ”det här blir bra” och sen så har man haft nästan två år efteråt. Det är ganska så stort utrymme, så nu har man lite andra melodier i huvudet. Det blir bara en plåga jämfört med om man hade släppt det direkt och kunnat gå vidare. Med det sagt så är jag ändå nöjd, men det har varit jobbigt.
Hugo: Nu kan man inte ändra på någonting, nu är den ute och då kan man uppskatta den. Men annars suger det.
När bandet får frågan kring vilket album de gillar mest från sin diskografi berättar de att de inte har några självklara favoriter. Istället ser de sina album som ljuddagböcker, som fragment från åren som gått där de kan gå tillbaka och minnas olika tider från deras liv.
Maja: Ettan kommer alltid att ligga varmt om hjärtat för det är en sådan tonårsdagbok. Det kommer aldrig att slå det när det kommer till den autentiska nerven. Men sedan så älskar jag alla lika mycket. Det finns ingen självklar favorit eller så som man har med andra band och deras skivor. Man ser det inte som skivor heller, eller det är ju skivor men det är också verk från en tid.
Vad får ni för känslor när ni lyssnar på er musik som ni har släppt genom åren?
Maja: Jag blir bara imponerad faktiskt. I alla fall nu, det har kommit med åren. Fan vad coola vi var.
På För alltid tacklar Maja samma ämnen som hon dragits till tidigare, texterna är nakna och reflekterande. På det tolv spår långa albumet finns det låtar om kärlek men även om ångest gentemot världen.
Maja: Jag tycker inte att det sticker ut så mycket egentligen utan det är mina tankar i olika situationer så som det har varit från början. Jag har aldrig haft enbart ett tema och använt det på en hel skiva utan det är låt för låt och alla sticker ut från varandra.
Hugo: Jag tycker att du är väldigt välformulerad.
Maja: Ja, det är några låtar som jag håller med om att jag fick fram min personlighet i. Inte bara någon kille jag har legat med utan här är jag mer mig själv och så. Det har väl med åldern att göra också, man närmar sig 30 år och då tänker man mer på sådant. Värdsliga saker om sig själv och hur man kan förbättras.
Foto: Tobias Bauer
Hur ser ni på nästa generations indiekids?
Hugo: Jag är ändå ganska hoppfull. Det kommer alltid att komma goa band. Jag tänker inte och sitta och säga att det var bättre när vi var unga för det var inte så, då klagade man på att alla andra band sög också.
Palle: När vi var lite yngre så kanske det fanns några band, sen var det det. Nu känns det som att det händer mycket mer och det ploppar upp nya band.
Maja: I Göteborg också? Det hade jag ingen aning om.
Palle: Jag tänker Boy With Apple till exempel.
Maja: Då ska jag gröta ner mig i det. De är yngre så att säga?
Palle: Ja. Jag tror det i alla fall.
Maja: Det är det viktiga tycker jag, att de för arvet vidare.
Det var inte meningen att måla upp er som gamla.
Maja: Det är vi, eller vi är inte tonåringar längre.
Foto: Tobias Bauer
Ja, är 30 gammalt? Det trodde man när man var tonåring men stämmer det?
Maja: Man är nog aldrig vuxen tror jag. Man kommer nog sitta och säga samma när man är 40 år också. Man skjuter på det hela tiden med tio år. När jag var tjugo så var trettio gammalt, nu känns fyrtio lite gammalt eller det vill jag inte riktigt bli. Sen när jag är fyrtio så vill jag kanske inte bli femtio riktigt. Jag tror det är samma, man är nog alltid ung ändå.
Den 13 november håller Makthaverskan en releasefest för sitt nya album på Pustervik och det märks att konsertnerverna har börjat leta in sig lite smått bland bandmedlemmarna. De berättar att de har längtat efter den där speciella energin som skapas under konserterna.
Palle: Jag tycker att det ska bli jättekul men man är nervös inför det. Det har legat så långt borta så för mig är det lite svårt att föreställa sig. Min erfarenhet säger att det dyker upp en massa grejer kring det hela som är ganska påfrestande som man alltid glömmer bort som man kommer på när man väl är där. Som att det är lite senare på kvällen, vid det laget brukar man vara ganska trött. Det kan vara en låtlista som är lite väl lång och man börjar fundera på hur man ska orka med det här och hur man ska orka med de två datumen efteråt. Så det kommer nog att vara lite kämpigt med tanke på att vi inte har spelat på länge men samtidigt ska det bli kul som sagt.
Hugo: Är du orolig över din fysiska uthållighet?
Palle: Lite så.
Irma: Det är nervigt men det är bra för det visar på att man bryr sig. Det är verkligen inte så ”nu gör vi det här en gång till”. Man vill att det ska vara bra också om man ska göra det här igen.
Maja: Jag tycker att det är jätteläskigt men det ska nog bli bra.
För alltid släpps den 12 november.
