Dialekt är tillbaka i en ny skepnad. Denna gång i form av minimalistiska livesessions med artisterna Shadi G, Mattis, Izza Gara och Hache från Göteborg och Malmö. Djungeltrumman möter Amira Brown, kreatör och initiativtagaren till projektet och artisten Shadi G.
Amira Brown som är en av grundarna till Dialekt berättar att projektet började som ett initiativ för att sammanlänka Malmös och Göteborgs musikscener. Men i och med att pandemin drabbade hela världen fanns det inte längre möjlighet att arrangera publikevent så som de tidigare gjort, något som gav Amira nya tankar och idéer.
– Malte Leander som jag drev Dialekt med flyttade till Kanada och pluggade och jag kände att det inte fanns så mycket utrymme för mig att göra det jag brukar göra, alltså att spela ute eller arrangera event. Jag ville göra något med Dialekt så att det lever kvar, så jag pratade med Malte om att addera ett nytt lager i Dialekt som är att man kan visa upp artister digitalt.
Hon ville även lägga fokus på de människor som arbetar med projektets mindre synliga delar och ville ta in människor som inte hade arbetat med scenografi och i andra kreativa roller sedan tidigare samtidigt som att hon ville utmana sig själv som producent och projektledare i form av att arbeta med nya personer.
– Jag tror även att det utmanar ens kreativitet för att det kommer nya inputs. Det var så den nya riktningen i Dialekt blev till, jag är jätteglad över att jag gjorde så. Jag har inte så mycket bakgrund av att arrangera digitala projekt eller jobba med scenografi, videos, ljud och att projektleda den sortens grej. Det är helt andra saker än vad som behövs vid publikevent. Jag ville även utmana mig själv och kunna erbjuda någonting som jag tycker är intressant och som andra förhoppningsvis tycker är intressant.
Till en början hade Amira stora planer för scenografin men landade i att hon ville skapa en ganska så minimalistisk och enkel scenografi. Hon har inte arbetat så mycket med scenografi sedan innan, men med Dialekt har hon skapat ett utrymme och en plattform för såväl sig själv som andra kreatörer där de kan utforska olika roller i takt med att projektet växer.
Amira Brown. Foto: Mattis Grusell och Crew Dialekt
När hon skulle rekrytera personer till projektet började hon fråga runt bland vänner om tips och scrolla igenom Instagram. Där fann hon Fanny Köhler som studerar konst i Göteborg. De delade samma vision och hon hjälpte Amira att navigera mellan material och hur man ska tänka kring scenografi. Därefter började hon bygga upp resten av sitt team med kreatörer.
– Jag har en regel kring att jag inte skulle jobba med någon som jag har arbetat med sedan tidigare. Så när vi behövde en stylist och så poppade det direkt upp tre namn och då tog jag en kaffe med alla. Tillslut landade det hos Pedro Lima, då han var tillgänglig och taggad på idén så det kändes väldigt naturligt och bra. Sedan så behövde vi någon som filmade, en bit som jag verkligen inte kan. Då var Jenny Tran i Göteborg igen efter att ha varit utomlands i flera år och jag träffade henne. Först tänkte jag att hon kanske skulle vara stylist för hon har gjort ganska många stylistjobb och har en otrolig stil, men sen började vi prata och då berättade hon för mig att hon inte har filmat så jättemycket men att hon ville lära sig och att hon skulle kunna ta sig an den rollen.
Initialt tänkte Amira att hon var tvungen att hitta personer med kunskap och tidigare erfarenheter inom respektive område, men hon vågade släppa på kraven och ta in oerfarna talanger. Något som resulterade i att många av de delaktiga i projektet fick pröva helt nya roller och ansvarsområden.
– I början tänkte jag jättemycket på att jag var tvungen att ha någon som har gjort det innan för att det skulle bli bra. Men då släppte jag på den kontrollen och sa ”Kör, jag kommer också köra lite scenografi och jag vet inte hur det kommer att bli”. Så Jenny Tran fick filma, hon gjorde det svinbra och var verkligen min högra hand i hela projektet. Det var läskigt att jobba med nya människor eftersom man inte vet hur folk hanterar stress, konflikter och eventuella otydligheter, men alla var lyhörda och folk var taggade. Det var väldigt kul att det var så många som gjorde det här och hade såpass mycket ansvar för första gången.
Shadi G, som är en av artisterna i Dialekts första serie av livesessions berättar att hon lärde känna Amira via ett tidigare jobb. Därefter fortsatte de hålla kontakten och när Amira berättade om Dialekt var Shadi inte sen till att tacka ja till att delta.
– Det var så roligt verkligen. Ett fantastiskt team som alla var grymma på sin grej. Det som var så roligt också med detta projekt var samspelet mellan de olika konstformerna musik, mode och konst. Och det blev riktigt häftigt när de alla fick komma i symbios och förstärkte varandra.
Just scenografin har varit en viktig pelare i själva projektet och Shadi G berättar att hon blev imponerad över hur dedikerade alla som arbetade med projektet var.
– Scenografin var helt fantastisk. Det var ett team som lade ned så mycket tid och kraft i det hela. Jag blev helt tagen när jag först klev in i studion. Det gör självklart mycket för en som artist när man känner att det ligger så mycket hjärta och tanke bakom någonting. Det får en att uppskatta både processen och slutresultatet mer.
Slutresultatet av Dialekts nya riktning kommer att visas upp på både Youtube och Instagram där man kommer att kunna ta del av sessionsen. Tanken är att projektet ska fortsätta framöver, men Amira berättar att hon inte behöver vara lika involverad i detaljnivå i framtiden, istället hoppas hon att nya talanger ska vilja engagera sig i projektet.
– Jag är väldigt bekväm och fri i att släppa taget, jag behöver inte vara så involverad i detaljnivå. Jag tycker att det finns så många feta människor som har möjlighet att göra det bättre än vad jag gör, så jag är öppen för att släppa ifrån mig det här projektet så småningom. Det är också nytt för mig men man lär sig.
Shadi G. Foto: Mattis Grusell och Crew Dialekt
Amira har inga specifika krav på genres för framtida sessions utan vill att grundtanken för Dialekt ska genomsyra framtida inspelningar där målet är att stärka artisten, ge artisten mer utrymme och göra det enklare för människor att hitta ny musik. Hon hoppas att eventuella efterträdare fortsätter leka med scenografin, miljöerna, materialet och styleingen.
– Jag tycker att fokuset ska vara på artisten, att det finns någonting som är lite kittlande. Det är det som jag har gått på och det kan vara väldigt olika för andra. Om det ska fortsätta så ska Dialekt alltid försöka vara en plattform där artister gör sitt första riktigt nicea digitala gig. Att det finns en helhetskänsla med kläder och scenografin. Jag har verkligen tagit jättemycket inspiration från de Youtube-kanaler som finns som jag tycker är feta, Colors till exempel och så jag spinner jag iväg på nya idéer. Det finns redan så mycket bra och man kan bara bygga på det. Jag tycker det är nice att kombinera musiken och kläderna och scenografin, det kan göra allt så himla mycket bättre, det kan bli ett nytt lager på allting. En låt kan bli så mycket bättre.
