Blod är tillbaka med albumet Sjukvård och byggnader där lyssnarna får ta del av ett smörgåsbord av musikaliska uttryck. Möt Blod och läs om Seinfeld, det nya albumet och om hur det hade låtit om man hade tvingat My Bloody Valentine att bli ett Toto-coverband.
Hej Blod! Hur fann ni varandra?
– Vi har alla rört oss i samma musikkretsar i Göteborg och spelat tillsammans i ett antal olika band genom åren, från att Rickard och Olof gick hem på håltimmarna i högstadiet någon gång 2003 och åt chokladbollar och spelade Jimi Hendrix-riff på Rickards vind. Vi startade bandet vintern 2015 och 2016. Olof och Erik hade då spelat alldeles för mycket mingeljazz och bröllopsgigs. På en sjukt ljudstark konsert med stoner-rock-bandet The Contraband Express, där Rickard och Pontus ingick, kände de att den musikaliska frustrationen kulminerade i en gemensam vilja att spela stark och monoton musik i dur. De övertalade dem att starta ett nytt band tillsammans och på den vägen var det. I början bestod de flesta låtar av långa tuggande ett-ackords-jam i något slags shoegaze- och krautrock-anda. Med tiden började dock ett sug efter harmonik och nyanser uppstå och låtarna blev mer invecklade.
Nu släpper ni albumet Sjukvård och byggnader som ni liknar vid ett smörgåsbord av intryck, vad brukar väcka er kreativitet till liv när ni känner er oinspirerade?
– Vi gillar att blanda massa olika intryck. Vi har alla lyssnat på och spelat väldigt många olika sorters musik, vilket nog hörs på skivan. Vi tycker alltid det är roligt när någon föreslår något som känns oväntat. Ibland kan det till och med vara något som känns som en riktigt dålig idé, men det får en att tänka nytt. Det kan vara en call and response-kör som låter som någon gammal fuga av Bach eller en konstig fusion-ackordföljd som ingen förstår och som vi aldrig kommer ihåg när vi väl ska spela låten. Sen låter vi ofta låtar ta lång tid att mogna fram. En del av låtarna är riktigt gamla och har gått igenom flera mer eller mindre lyckade skepnader.
Ni har ett spår på albumet som heter Seinfeld, berätta om singeln. Vad har ni för känslor kring tv-serien Seinfeld?
– Det är en lite slö rockdänga som är go att lyssna på i bilen. Vi har varma känslor för serien! Det är ju en kultserie som vi vuxit upp med på TV. Låten handlar om den sortens vänskap där man vill umgås trots att man kanske hade lite tråkigt senast man sågs. Jerry och George och co är rätt jobbiga människor och det är svårt att förstå att de orkar träffas hela tiden. Men det finns nåt speciellt i det där ständiga hängandet som handlar om ingenting. Att vuxna skulle kunna göra det, det är lite inspirerande.
Rent soundmässigt blandar ni råhet med avancerade melodier och ackordföljer, varför låter saker och ting bättre när det låter lite snyggt och smutsigt?
– Det avancerade handlar nog om att vi tycker det är roligt att testa nya, ibland komplicerade saker när vi skriver och arrar låtar. Samtidigt har vi en förkärlek till det enkla. Vi har ofta strävat efter att göra musik som låter enkel, men som är krånglig att spela. Det kan låta dumt, men vi tror att det tillför något. Det stökiga och fria är en annan viktig ingrediens. Det finns något nästan sublimt som uppstår i en helt mättad och okontrollerad ljudbild. Kanske kan man tänka på vår musik som om man skulle tvinga My Bloody Valentine att bli ett Toto-coverband. Det skulle för övrigt vara en konsertbiljett vi hade köpt till vilket pris som helst!
En av er bor i Berlin medan resten av er bor i Göteborg, hur är det att skapa musik när man har geografisk distans mellan sig?
– Det hade ganska stor inverkan på hur skivan kom att låta till slut. Vår förra skiva var helt inspelad i studio, till stor del med livetagningar och alla var på plats när vi gjorde pålägg. Den här gången hade vi bara spelat in det mest grundläggande tillsammans. Sen kom pandemin, så resten var vi tvungna att spela in hemifrån våra olika sovrumsstudios. Å ena sidan gjorde det processen lite mer utdragen och krävande men samtidigt gav det låtarna en karaktär de annars hade saknat. Samtidigt har vi ju verkligen saknat att ses och spela alla fyra.
