För två år sedan släppte Göteborgsartisten Boy Destroy EP:n Warpaint vilket blev starten på allt. Inte bara på en lovande karriär såväl i Sverige som internationellt med hyllningar från bland annat BBC och P3, utan också på en inre resa.
Efter en destruktiv uppväxt kantad av missbruk, psykisk ohälsa och självskadebeteende blev Boy Destroy till slut nykter och tvingades börja jobba på sig själv. I vår är han ute på en omfattande Sverigeturné som förband till Johnossi, och Djungeltrumman hann träffa honom efter en av spelningarna på Pustervik. Vi pratade om att kunna inspirera andra med musiken, men också om missbruksåren och om att lära sig att leva med sig själv.
Hej Boy Destroy! Hur är läget, och hur var det att spela igår?
Hej! Det är jättebra! Och det har varit jättekul att spela på hemmaplan. Det är speciellt att få
uppträda inför folk som sett en växa upp och bli människa, att liksom tas emot och speglas i
deras ögon. Jag menar faktiskt allvar när jag säger att gårdagens spelning var den bästa på
turnén hittills. Eller den roligaste i alla fall!
Igår på spelningen sa du ”jag behövde ta mig nånstans, var som helst, och Warpaint tog mig dit”. Vad menar du med det?
Jag var i ett läge då jag desperat behövde komma bort från livet jag levde och Warpaint
hjälpte mig att göra det. Jag sjunger ”wearing these bruises like warpaint” och det var liksom
det jag kände att jag började börja göra. Efter att jag skrev Warpaint la sig pusslet lite av sig
självt. Jag tycker ofta att det är så med livet, att man gör en grej som man vet är rätt och sen
tycks det mesta falla på plats efter det. Och i och med att låten togs emot väldigt bra av
publiken blev den ju starten till allt som följde sen.
”Jag behövde ta mig nånstans, var som helst, och Warpaint tog mig dit”
Och var kommer namnet Boy Destroy ifrån?
När jag flyttade hem till Göteborg från Stockholm för att nyktra till började jag skriva musik som en del av den processen. Boy Destroy växte liksom fram ur de låtarna efter ett tag. Namnet kom jag väl bara på egentligen, jag kände jag att jag ville ha ett artistnamn som är både hårt och mjukt. Och så rimmar det ju också.
Boy Destroy har ju bara funnits i två år men du har ändå hunnit släppa en hel del. Var får du inspiration från?
Jag inspireras faktiskt mycket av film, Tarkovskij gillar jag väldigt mycket. Hans konstfilmer
kan vara fyra timmar långa och typ handla om någon som går runt och kastar nycklar på ett
fält. Det tycker jag är väldigt meditativt och jag tycker att jag får mycket idéer av att titta på
just hans filmer. Alla konstuttryck kommer ju från olika känslor så känslorna jag får av film,
eller egentligen av all konst – tavlor, böcker, poesi, kan jag använda till min musik sen.
Du är ju född och uppväxt i Göteborg men bodde i Stockholm några år, för att sedan flytta hem igen. Berätta mer om när du bestämde dig för att flytta tillbaka till Göteborg.
Mitt liv i Stockholm var bara att jag överlevde. När jag lyckades lösa pengar till hyra la jag
dem på berusningsmedel i stället. Och det var mitt liv, non stop. Det fanns liksom inget annat
val än att försöka bli nykter så jag tog beslutet att lämna alla vänner jag hade i Stockholm,
som också missbrukade, och flyttade hem till föräldrarna i Göteborg. Sedan dess har jag blivit
kvar i Göteborg!
Och när skulle du säga att missbruket började?
Jag har varit missbrukare sen första gången jag drack. Eller helt ärligt jag var missbrukare
redan innan jag tog mitt första glas. Jag är född missbrukare och redan under min första fylla
drack jag inte som andra. Men det är klart att ett missbruk alltid bottnar sig i något annat, mitt
problem var inte droger och alkohol utan det var ju det jag använde för att hantera mitt riktiga
problem.
Din låt You Don’t Want Me When I’m Sober. Handlar den om att du inte gillade den nyktra versionen av dig själv och därför trodde att andra inte ville ha dig om du blev nykter, eller var det så det var?
När man missbrukar mycket ihop blir känslan ”om du har problem har jag problem” och när
någon blir nykter är man inte längre med i klubben. Så när jag bestämde mig för att bli nykter vände jättemånga ryggen och det är det låten handlar om. Men jag ville ju inte heller vara med
mig själv när jag var nykter och det var ju det riktiga problemet såklart.
Och hur är det idag ̶ står du ut med ditt eget sällskap? Tycker du om dig själv?
Idag står jag ut med mig själv och tycker om mig själv. Jag är nykter, jag har mina knep för att
må bra och jag har ett bra liv idag. Men allt är såklart inte guld och gröna skogar bara för att
jag inte missbrukar längre.
Vilken roll har musiken spelat för ditt nyktrande?
Nej men jättestor roll. Jag har alltid skrivit musik men under de värsta åren i missbruket
prioriterade jag ju annat. Att få lägga mycket tid på musiken och att få vara öppen i låtarna
med hur jag haft det har hjälpt jättemycket. Men sedan sjunger jag ju inte bara om missbruk,
då vore man en jävligt trött artist. Musiken är ett sätt att deala med allt i livet, jag skriver
mycket deppiga kärlekslåtar och så också till exempel.
Hur är det att få höra att din musik inspirerar andra?
Det känns jättefint att kunna hjälpa andra och för mig har det alltid varit självklart att vara
öppen med det jag gått igenom. Jag har mycket dialoger med fans som känner igen sig i mina
låtar. För min egen skull behöver jag vara öppen och prata om mitt förflutna, och att då
samtidigt kunna hjälpa eller inspirera någon annan känns väldigt fett.
Du har ju väldigt mycket på g som artist och 24 mars släpps nästa singel No Sleep. Berätta om den och vad vi kan förvänta oss av Boy Destroy 2023.
No Sleep handlar om det vi har snackat om – att inte riktigt stå ut med sig själv. Att bara vara i
ett läge då man inte vill vara vaken men inte kan somna heller. Men den handlar också om att
se ljuset. No Sleep släpps i slutet av mars och sedan kommer jag släppa fler singlar under året
och slutligen en EP i höst. Och sedan blir det lite spelningar i år också, men mer än så kan jag
inte avslöja just nu!
Och vad kan vi förvänta oss av Boy Destroy ännu längre fram? Har du något slutmål?
Jag önskar att jag hade ett bra svar på denna fråga, men jag skulle säga att folk connectar med
mina låtar är själva målet. Att folk fortsätter tycka om mina låtar är det viktiga och sedan får
jag se vart jag kan ta det. Men ställ mig gärna på de största scenerna!
