Elna Hultinsson är fotografen från Småland som sätter färg på Göteborg. Modeintresset började tidigt och den missar aldrig chansen att klä upp sig. Vi har pratat om att våga sticka ut, inte vilja bära bh och second hand.

Vi möts ute i Bergsjön där vi båda bor och det är inte svårt att se vilken bänk Elna sitter på. Med sitt gul-orangea hår och blåglittriga utstyrsel syns den på långt håll. Det är en blåglittrig, lång nätklänning med oversized kavaj över som den bär. Riktigt somrigt och härligt färgglatt.

När började ditt intresse för mode och stil och hur har det utvecklats?

– Jag har nog alltid klätt mig “annorlunda”. Det var väl i och för sig inte så svårt att sticka ut i den lilla hålan jag kommer från. Förutom att vi fick ärva mycket roligt från våra kusiner rädade jag min farmors garderob och bad alltid mormor om jag kunde få kolla igenom alla hennes gamla kläder också. Hon hade sparat typ allt! Så jag har alltid tyckt att det var jättekul!

Du kommer ju från en liten håla i Småland, hur var det att klä sig “annorlunda” där?

– Folk tyckte inte att det var särskilt nice, haha. Men det var ändå en tjej i nian som sa att jag borde starta en blogg, för det var det väl det coolaste man kunde ha på den tiden. Så det gjorde jag faktiskt. Det togs väl emot lite sådär, några tyckte ju att det var coolt men det var långt ifrån alla som tyckte att det var coolt med second hand.

Hur gör du när du shoppar, är det mest second hand?

– Jag handlar nya grejer också, för att det är billigt och jag är en snål smålänning. Jag har väl alltid varit den personen som hellre köper tio plagg än ett för 1000 spänn. För även om man vill handla nytt hållbart så går det knappt idag, de har liksom modifierat bomullen så att trådarna inte kan bli lika långa som förr och därför är kvaliteten inte mycket bättre än typ H&M. Men främst är det ändå secondhand för min del. Dels för att det är roligare att hitta unika plagg, men såklart för miljön också.

Du är ju väldigt färgglad, har det alltid varit så?

– Jag har nog alltid dragits till färg och mönster. Sen bodde jag ju ute i skogen och då hade jag ju inte tillgång till sånt jag kanske hade velat ha. När jag sen blev äldre började jag sy och kunde då äntligen klä mig i ännu mer färger och mönster. Nu syr jag inte lika mycket för det har blivit så sjukt dyrt med tyger, så det blir ganska mycket dyrare än att bara gå och köpa ett plagg. Vilket känns rätt sjukt.

Vad är din go-too-look?

– Nej men det är absolut kavaj. Det gör vilken outfit som helst till en look!

Finns det något du bara aldrig skulle klä dig i?

– Turkos är en färg som är väldigt svår på mig. Det är skitfint på andra men jag tycker att det är lättare när det antingen är blått eller grönt. Sen skulle jag nog aldrig ha stuprörsjeans, dels för att det är osnyggt men också så sjukt obekvämt. 

Så vad skulle du dra på dig inför en dejt?

– Nej men jag tar alla chanser jag får till att klä upp mig. Jag hade kunnat ha den jag har på mig idag till exempel. Jag älskar överlag klänningar för att de passar ofta min kroppsform, och gör de inte det är det enkelt att sy om dom lite. Jag har nämligen väldigt olika storlek på över- gentemot underkroppen och därför kan byxor vara svårt att hitta. Det är ofta väldigt mycket utrymme i midjan som är lite krångligare att fixa till. Kjol är väl det absolut enklaste plagget för då är det egentligen bara i midjan som det behöver “passa”. Men ibland tycker jag att det är tråkigt att alltid klä mig i kjol och klänning för att folk i större utsträckning bara antar att man identifierar sig som kvinna. Medan om du hade haft en manlig kropp och burit en klänning hade folk kanske tänkt att du kanske är icke-binär, är gay eller utmanar normer. Det hade antagligen varit mycket lättare att uppfattas som icke-binär om jag haft en rakare kropp kanske, för oavsett om jag haft “killkläder” och kort hår så har jag inte direkt tolkats som icke-binär. Kvinnor får ju liksom ha klänning och så gott som vad fan du vill, medan män har mycket snävare regler och därför reageras det förstås lättare när de “bryter” mot dom.

Och vilken stil tycker du minst om?

– Basic-bitch-killar i skinny jeans och någon tråkig skjorta. Sen är det såklart inte avgörande i huruvida jag gillar en person eller inte, men jag föredrar såklart när det är något “eget” också.

Får du någonsin några negativa reaktioner?

– Asså om jag skulle klä mig som idag – ganska blottande (och då har jag ändå bh på mig, vilket jag aldrig har annars), så kan det väl bli en del blickar. Men det är nog aldrig någon som faktiskt sagt något till mig, i såna fall är det bara positiva grejer.