Alice, en solig sommardag-fantast och musikälskare, berättar om sina avkopplande aktiviteter såsom att traska runt, njuta av parkbenkar och lyssna på musik. Hon delar också sin musikaliska resa, influenser som Smashing Pumpkins och The Cure, samt sin passion för att skapa musik. Med en öppen inställning till framtiden och en särskild kärlek till Hildas ost på Stora Saluhallen, har Alice en trevlig relation till både musik och delikatesser.
Hej Alice! Solen skiner i Göteborg, berätta om vad du helst gör en ledig sommardag!
– Jag har verkligen börjat uppskatta att bara traska omkring i kvarteret och att sätta mig på en bänk i parken och bara lyssna på musik. Men annars är ju en uteservering på andralång alltid trevligt! Obs jag sover också aslänge om jag kan.
Kan du berätta lite om din musikaliska resa och hur du kom att bli artist?
– Okej, jag ska försöka fatta mig kort. Bortsett från att min första låt hette Syster Dyster som jag och min storebror skrev när jag var 8 år så började jag skriva egna låtar i mitten av högstadiet. Jag hade en rätt trasslig skolgång så det slutade med att jag bara läste matte, svenska, engelska och musik sista året.
Mina musiklektioner gick ut på att jag fick sitta ensam med min lärare och visa mina låtar jag hade gjort hemma. Det fick mig att tro på att jag hade någonting att leva för och att livet kanske inte var så mörkt som jag kände just då.
Jag fick min första gitarr av min storebror, han hade köpt den från sin kompis som nu också gör musik under namnet BF/C. Det är väldigt fint tycker jag och att vi alla kan umgås som vuxna. Sen kommande år skrev jag bara låtar hela tiden, jag började spela in hemma och även trummor i ett riot grrl-band.
Det är nog min sammanfattning från 1997-2009
2010/11 signade jag med EMI och där egentligen så började min resa som den är idag, att bli offentlig och släppa skivor. Min andra och tredje skiva släppte jag på Luxury. Det har blivit många låtar och samarbeten samt band under åren som gått och bortsett från min egna karriär som soloartist har jag också bandet School ’94 idag som legat i lä nu några år men det lever kvar för mig och jag hoppas att vi lyckas släppa något nytt inom en snar framtid.
Resan fortsätter ju alltid.
Intressant! Vad kan publiken förvänta sig av din spelning på Saluhallen Live Sessions? Har du några speciella överraskningar eller nyheter?
– En intim spelning med mig och min goda vän Joakim Fritzner som också spelade in min senaste skiva med mig. Jag ska försöka se till så att det inte blir för melankoliskt, bara lite.
Vilka influenser och genrer inspirerar dig som artist? Finns det några speciella artister eller låtar som har påverkat din musikstil?
– Sen jag var liten har jag varit besatt av att vara besatt av band eller artister haha. En konstant fangirl helt enkelt, jag älskar att beundra.
Då kunde jag tapetsera hela mitt rum i affischer eller köpa massa bootlegs från ginza. Nu har jag lugnat ner mig lite men band som alltid fått mig att inspireras är Smashing Pumpkins och the Cure. Nu på senare tid lyssnar jag fortfarande mycket på SP och annan gammal grunge, för det känns nära hjärtat. Cure har blivit lite mer avlägset men det är ju fortfarande där såklart, det glittriga och ledsna. Jo! jag har lyssnat väldigt mycket på svensk hiphop senaste åren också till mina vänners stora förvåning, eller inte?
Hur ser din kreativa process ut när du skapar musik? Har du några speciella ritualer eller vanor som hjälper dig att komma i rätt stämning?
– Är jag hemma så måste det vara ordning och reda annars går det inte alls, ibland kan jag få för mig att jag behöver just en speciell penna eller att det måste vara en precis belysning för att det ska gå men det är nog bara sätt för mig att skjuta saker framför mig. Mitt favoritsätt att skriva en låt är att direkt trycka på REC och se vad som händer, då kan jag sitta och pussla med pålägg och fraseringar på ett lite besatt sätt. Men det är då det blir roligt att jobba, i alla fall när jag är ensam vilket jag nästan alltid är när jag skriver. Skriver jag med band så vill jag ses i replokalen, dricka lite öl och se vad som växer fram. För att just bara – repa- tycker jag är så himla tråkigt. Jag vill att det ska vara något nytt nästan jämt, om inte en ny låt i alla fall en ny form eller så.
Vilket är den mest betydelsefulla låten du gjort? Kan du berätta lite om dess betydelse för dig?
– Oj jävlar nu ska vi se.. det har blivit så otroligt många låtar genom åren så det är svårt att välja just en. Men för dagen svarar jag nog Balladen om Brunnsparken då den växte bara ur ett ackord och en dagdröm på min säng när jag var 17. Den är en väldigt målande låt om en romans i vintertid i Brunnsparken men som också speglar mycket som jag fortfarande känner när jag tänker på livet. Som ”Bortom husen försöker solen somna om men det är svårt att ha drömmar när ingen annan tror på dom”.
Hur ser du på framtiden som musiker? Har du några specifika planer eller visioner för kommande musikprojekt eller släpp?
– Stor fråga! Jag har tänkt på det väldigt mycket senaste åren. Hur jag vill göra med musiken egentligen. Det pendlar mycket mellan att starta nya projekt eller stanna kvar i det trygga som jag byggt upp under åren. Vi får se lite vad som händer, men nu har jag kommit igång igen och planerar inte att sluta.
Hur skulle du beskriva din relation till Stora Saluhallen?
– Vi har en trevlig relation, mitt huvudsakliga syfte när jag går dit är att ta mig raka vägen till Hildas ost!
Vi ses i Stora Saluhallen klockan 17 på fredag (16/6)!