Även om Göteborgspop kanske är att betrakta som ett utdött fenomen, görs det fortfarande fin popmusik i den här stan. Senaste tillskottet heter The Sun Days, och med sin första låt fick de var och varannan musikblogg på knä och ett Luxury-kontrakt på posten. Nu kommer nästa singel, vilket firas med releasefest på Jazzhuset i helgen. Bandets gitarrist och låtskrivare Joe Enocsson var helt enkelt tvungen att svara på några frågor.

Hej Joe! Mår du bra?
– Tja. Jag gjorde det tills du frågade.

Tråkigt. Vi byter snabbt ämne. Grattis till andra-singeln! Berätta lite om låten, tack.
– Tack! Det är en låt om fyrkanten folk vill placera en i. Om att den bara är på låtsas och att en är fri att vara vem fan en vill. Alla människor är huvudrollen i sin egen film och vem vill se en film om någon som gör som alla andra vill hela tiden?

Är det den bästa som någonsin skrivits? Om inte, vilken är då det?
– Shoreline.

Ni jobbar ju otroligt snabbt, cirka en sekund efter att ni släppt er första låt hade ni skivbolag, och säkert merch och en fanklubb också. Vad är ditt tips till band som spenderat 15 år i replokalen utan att våga släppa något?
– Kom igen nu, Britt-Marie. Kör fö fa-an. Bara gör det. Det blir som det blir.

Om The Sun Days var ett enfrågesparti, vilken hade då varit er fråga?
– Djurrätt. Go veg!

Hur tycker du det är med Göteborgs popmusikscen just nu, egentligen? 
– Håkan har blivit rockgubbe och många band verkar vilja göra autotunepop. Ibland kan det kännas hopplöst. Å andra sidan är stan full av luggpoppare och det finns ändå en rad olika band som kör på. En sak är säker: Vi behöver en ordentlig popklubb med billig öl och snällare vakter.