Kapitel 2

Cleo

När årets första månad gått till ända blev det Cleo och Kristin Amparos EP Vem E han som levde kvar som 2014:s första stordåd. Därför blir duons MC ett naturligt led in i februari. Många har imponerats av Cleos arbetsmoral och de slipade rader hon kickar, men vem e hon?

Illustration: Moa Romanova.

– Det är svårt att veta vad jag minns, jag har sett så mycket film av honom, så ibland är det svårt att veta, är det här film eller är det ett minne? Pappa spelade mycket darbuka, så han hade hårda handflator och jag kan verkligen minnas hur de kändes. Jag kan minnas att jag sover och vaknar av trummorna, det ljudet gav trygghet …

Det har alltid funnits rytmer i Cleos liv. Hennes pappa var musiker och huvudinstrumentet var just den arabiska bongo-hybriden, darbuka. Hennes mamma dansade, salsa och jazz.
Under uppväxten fyller rytmer från hela världen föräldrahemmet och Cleos musikintresse tar sin början. De bor i Uppsala, men när Cleos pappa plötsligt går bort väljer hennes mamma att flytta tillbaka till sitt barndoms Norrland, till ett litet samhälle strax utanför Umeå, för att börja om. Cleo är 3 år.

Cleo har tidigt ett behov av artisteri och barndomen präglas av teater och plinkande på olika instrument. Som 14-åring flyttar hon in till Umeå, och hiphop tar över alla dessa tidigare behov. Hon börjar umgås i ett gäng med många drivna individer. Vissa är skejtare, andra graffare, en tredje falang består av en grupp rappare, dit Cleo snart ska komma att räknas. De samlas alla under namnet Random Bastards och knutpunkten är producenten Exitus sovrum, där han byggt upp sin studio och Cleo spottar sina första verser.

– Han gjorde säkert 100 beats i månaden. Jag satt på hans säng och spelade in hela tiden och han stod bakom min rygg och stängde av om något blev fel, Exitus var verkligen min rapfröken. Han lärde mig om flow, alla program och hur man mixar grejer. Att jag kan sånt nu är tack vare honom.

”Exitus var verkligen min rapfröken. Han lärde mig om flow, alla program och hur man mixar grejer.”

Rapparna Reewind och George Kaplan som sedermera skulle bilda gruppen Trainspotters är också där och formas under de här åren. Cleo startar duon Bussiga Klubben tillsammans med Exitus och tillsammans tar sig de två grupperna an de norrländska ungdomsgårdarna, givetvis reppande crewnamnet Random Bastards. Musiken sprider sig på siten Whoa.nu.

– Det var första stället jag la ut musik och fick feedback, blev dissad, blev älskad. Jag lärde mig mycket där, när man ba, hur ska jag hantera sån här jävla kritik? Det var en inskolning i det. Men det var jävligt fett att man kunde släppa musik någonstans och att det spred sig.  Vi fick gig genom  Whoa liksom, och för svensk hiphop och alla som rappade så var det ju ett fantastiskt forum. Alla som är stora idag har ju hängt på Whoa, det spelar ju ingen roll vem man än frågar så säger de: ”Ja fan, jag var med där”. För mig var det någon form av inkörsport, det första steget innan man kastade sig ut.

”Man ba, hur ska jag hantera sån här jävla kritik?”

Umeå har en aktiv hiphopscen under Cleos tidiga tonår. Bland de mest framstående syns rapparen Phonetik, som blir en stor inspiration för henne. Andra hon minns är gangstarapparna Block 44 och duon Apan. Det arrangeras hiphopjamz på ungdomshuset Galaxen och Random Bastards gör sig ett namn både på scen och på internet. Cleos höga ambitioner gör henne ändå rastlös i den norrländska staden.

– Det funkade helt enkelt inte för mig i skolan, jag var sjukt understimulerad och liksom: ”Jag vill hålla på med teater, vad är det här för jävla skit jag wastar min tid på”. Min mamma var jävligt supportive för hon kände att det fanns en drivkraft att göra någonting, det var inte som att jag ville hoppa av och skita i allt. Så under ett år jobbade jag på en teater i Umeå istället och sen sökte jag till Kulturama i Stockholm och pluggade teater.

På Kulturama går även Syster Sol och de börjar samarbeta. Tillsammans får de en mer seriös inställning till sitt musikskapande och Cleo går även över till engelska. Spelningarna blir allt fler. Hon umgås i en krets där rapparen Mofeta är en drivande kraft. Hans klubb, Spiderdogs, arrangeras i Tantolunden, ett succékoncept där kända rappare gästspelar på micken, backade av ett liveband. Cleo jobbar på klubben som vid sidan av festen även blir en viktig mötesplats.

– Alla som jag hänger med idag var väl såna jag lärde känna då, den tiden betydde jävligt mycket för mig.

Mitt i ett liv i sus och dus blir hon gravid och känner instinktivt att hon måste hem, ha närhet till sin mamma, en lugnare tillvaro.  Så efter 5 år i Stockholm bryter hon upp och återvänder till staden som fostrat henne, för nästa akt av livet.

– Det var mycket som hände under det året, jag fick barn, många av mina musikkollegor släppte sina debutskivor och jag missade den vevan. Jag blev lite stressad av det. Så efter att jag varit mammaledig kände jag … nu jävlar, nu kör vi.

Cleo tar sig an branschen med förnyad energi. Vilket leder till debutalbumet Left the city burning. Hon spelar med olika konstellationer bland Umeås musiker och bygger upp erfarenhet i att ta en publik.  Hon medverkar på Evolution, Redline Records antologi över svensk hiphop anno 2011 och samarbetet med producenten Academics, singeln Say I don´t ges ut på en liknande samlingsskiva, Dopeness 2, året därpå. Allt fler verser börjar dessutom åter skrivas på svenska. På Loop Troops Hårt mot hårt och inte minst FATTA tillsammans med Syster Sol och Kristin Amparo, visar hon att Cleo är en MC med höga anspråk, även på modersmålet.

– Jag gillar hur jag kickar på engelska, men jag har känt mig begränsad, för det är inte mitt språk. Jag kan skriva coola grejer, men inte uttrycka mig som jag vill. Så då har det väl varit ett mål att lära mig rappa på svenska och att det låter lika bra som på engelska.

Du har flera gånger drivit sociala frågor kopplat till dina musikprojekt, som Femtastic, FATTA och även KWAII i viss mån,  varför?
– Det är frustration som driver mig hela tiden. Det är bara så jag funkar, det är inget genomtänkt att jag ska hålla på med politiska grejer  utan jag får sådan inspiration och pepp och sådant driv när jag jobbar utifrån  den känslan, det är lättare att jobba då.

KWAII är det svensk/sydafrikanska hiphoputbytet som sker under hösten 2013, där Cleo tillsammans med artister som Adam Tensta och Chords gör en skiva med några av Kapstaden och Johannesburgs hetaste rappare och sångare. Skivan följs upp med en turné i Sverige med de sydafrikanska artisterna.

– Det finns en så jävla stor scen där och det fanns så mycket hiphop att välja på och olika uttryck. Vi tycker liksom att den svenska hiphopscenen är stor och har brett ut sig nu på senare år och så är det ju verkligen. Men det går inte ens att jämföra med hur det är i Sydafrika.

”Jag gillar hur jag kickar på engelska, men jag har känt mig begränsad, för det är inte mitt språk.”

2013 ångar på, parallellt med detta arbete, inspelningar och spelningar, jobbar Cleo på en skola i Malmö där hon och Promoe från Loop Troop är musikansvariga för ämnet: Urban konst.

– Jag är typ musikfröken … Jag är där och jobbar mycket med sceniskt uttryck och mycket uppträdande, röst-tekniker och så. Sen är jag lärare på en skola i Umeå också, så det är mycket resande upp och ner.

Det är i den här flackande tillvaron musiken till EPn växer fram, Sydafrika, Umeå, Stockholm, Malmö, varvat med spelningar kors och tvärs över landet. Texterna har skrivits på resande fot och mycket vokaler har spelats in i Cleos hemmastudio.

Varför en EP, varför inte ett helt album?
– Jag gillar tänket med singlar eller EPs. Jävligt korta låtar, där man mer får en snabb inblick i något. Så vet man att artisten kanske gjort det där på lite halvkort tid och kommer med något nytt snart igen. Vi har längtat länge efter att släppa ny musik och ville släppa det här i januari så då kände vi att sex låtar var överkomligt.

Samarbetet med Kristin Amparo, har pågått under många år och många sammanhang. Projektet är även startpunkten på ett nytt samarbete, med producentduon Broke n’ Tipsy från Sundsvall. Alla hyllade på sina håll, under kort tid samlade i vad som blir de förutbestämda sex låtarna på EP:n. En studie i både tuffhet och skörhet, i symbios med de digitala, gungiga ljudlandskapen. Broke n’ Tipsy tillhör kretsen kring Supersci och de båda grupperna har en gemensam studio i Sundsvall. Vid 2 tillfällen strålar alla samman i Broke n’ Tipsys laboratorium, för att ge Vem E han, dess slutfinish.

– Jag och Kristin älskar att gigga tillsammans men vi ville ha låtar som vi har gjort tillsammans också. Och genom att göra det lärde vi känna varanda bättre. Vi har skrattat mycket och haft många seriösa samtal, men det har även varit tillfällen då vi sagt: ”okej, hur fan ska vi gå vidare nu, du tycker ju inte alls som jag”. Men något stooort problem har det aldrig varit.

Vad är dina drömmar med musiken?
– Jag kommer alltid göra musik i massa olika former, jag vill typ göra en hardcoreplatta, en  jazz-platta, jag vill rappa över typ dubstep, massa såna grejer vill jag göra.  Just nu är min längtan stor till att ha det lite stabilare,  att ett skivbolag hjälper till och man inte behöver bli utbränd bara av att släppa en jävla låt.  Få fokusera på bara musiken… En jätteuppstyrd turné, där jag bara får gå in och göra det jag är bra på.  Inte behöva sitta och ringa och skicka massa mail i 10 000 år innan jag kan åka iväg och spela.  Jag kommer ändå från Umeå som är värsta vänsterstaden och DIY, det är värsta punkandan som präglar staden och jag kommer från den skolan, att man ska fan jobba jävligt hårt för att förtjäna bra grejer, sen får man det man förtjänar. Och jag tycker typ att jag gjort det nu.

’

Vår skribent Kristoffer Cras träffar under var och en av årets månader de tolv rappare du bör hålla ögonen på just nu. Du hittar kapitel 1 med Chapee HÄR.