Efter mer än fyrtio aktiva år och ett tjugotal album börjar det bli dags att trappa ner. Men några planer på att gå i pension finns inte på kartan – trots att 65-strecket skymtar. Djungeltrumman pratade med den brittiska popikonen Joan Armatrading.
Hur går turnén?
– Helt fantastiskt fram till nu! Och vid 64 års ålder trodde jag inte ens att det skulle vara möjligt. Fast jag har utvecklat en nötallergi, som i kombination med ett virus gjort att jag tyvärr fått skjuta upp några spelningar till hösten.
Men du mår bra nu?
– Nästan där! Jag har helgen på mig att återhämta mig, och hoppas på att stå på scen igen på måndag.
Och tisdagens Göteborgsbesök blir av som planerat?
– Jag hoppas verkligen det! Det är vad jag siktar på. Det är inte så kul att vara ute på turné och inte kunna uppträda. Man vill bara köra på!
”Vi behöver våra rättigheter och vår yttrandefrihet”
Jag minns att jag hörde en gammal intervju med dig från BBC Radio 4, och blev nyfiken på en grej: du var liksom tveksam till att identifieras som en feministisk ikon, eftersom du tyckte att feminism lätt kunde anta mobbningstendenser. Vad har du för syn på frågan idag?
– Det beror på vad vi pratar om. Det finns så mycket passion i feminism, men ordet ”feminist” tycker jag lätt kan antyda att du endast är för kvinnor – och jag är verkligen inte emot allt utom kvinnor. Vi har alla en plats i världen, och den fungerar så bra för att att vi alla är här. Jag vill inte stänga ute någon, utan vi behöver alla erkänna vikten av varandra.
Men du gick, tillsammans med en stor grupp internationella musiker, ut och stöttade Pussy Riot offentligt för ett par år sedan. Var det viktigt för dig?
– Det var en mänsklig fråga. Vi behöver våra rättigheter och vår yttrandefrihet. Om vi skulle arrestera folk för vad de säger så skulle vi ju inte kunna ha några komiker alls, och vi kan inte ta bort den grundläggande rättigheten. Det finns vissa tillfällen där man måste tänka efter noga vad gäller situation och timing, men i verkligheten är inget off-limits. Döden, cancer, vadsomhelst … sedan vill du ju inte ställa dig på en begravning och dra ett cancerskämt, men vi ska ha rätt att säga vad som helst i rätt situation.
”Varför skulle jag vilja pensionera mig? Vad vore poängen med det?”
Fair enough. På turnéaffischen säger att det här är din ”last major tour”. Vad innebär det?
– Ja, det är viktigt att poängtera att det inte är min sista turné, utan min sista stora turné. När den är över kommer jag vara 65, och i den åldern kan jag inte riktigt göra världsturnéer som är 18 månader non-stop.
Men inga planer på att gå i pension?
– Nej, varför skulle jag vilja pensionera mig? Vad vore poängen med det? Skulle jag plötsligt sluta vilja skriva låtar? Nej, jag ska säga när jag kommer vilja sluta – och det är när jag är död!
Det låter vettigt. Så vad kan Göteborgspubliken förvänta sig på tisdag?
– En riktigt bra show.
Ah, kort och koncist.
– Haha, ja. Det är jag, ensam. Jag spelar gitarr och piano och låtar från alla mina album, precis som jag alltid gjort. Det kommer bli en riktigt bra show.
