Adam Tensta är inte den som vänder kappan efter vinden, utan blåser hellre upp egna stormar. Nu tar han med egenproducerade The Empty på Sverigeturné.

Berätta lite om den känslostorm som pågår på The Empty.
– Plattan kom till efter att vi (Adam och hans ex, reds. anm.) hade gjort slut första gången, typ början på 2012, eller om det var 2013, minns inte riktigt – det har varit en del vändor fram och tillbaka. Hur som helst så påbörjade jag jobbet med plattan rätt tidigt, jag ville ha det färskt i minnet. Man vill vara nära känslan, aldrig glömma bort hur det var. Så den handlar om tiden efter uppbrottet, vad man gör om dagarna när man är ensam, hur man fyller upp tiden, det där tomrummet. Det är all typ av självreflektion och vardagsrealism.

Varför valde du att blottlägga dina känslor på ett sådant sätt?
– Det är inte första gången jag har varit personlig i min musik. Jag tycker att det saknas en del av det idag, det är inte ofta man känner att någonting är så utelämnande. Men när jag tänker på den musik som jag gillar mest så är det just den typen. Musik som man verkligen kan relatera till, eller där det märks att det har varit jobbigt för personen att skriva.

”Ibland känner man sig tvungen att säga något.”

The Empty är din första platta på fyra år, hur har du utvecklats?
– Det har skett en hel del soundmässigt, skulle jag säga, om Scared of the Dark var lite hård så är den här mer vacker. Ljudlandskapet på The Empty är helt annorlunda. Jag tänker ju på hur jag vill låta och producera musiken, jag vill ta det framåt varje gång jag släpper en platta. Behållningen är väl att man känner igen min röst, men förutom det så är det nya historier, nya kapitel och nya sounds.

Hur känns det att dra ut på turné?
– Jag har ju spelat mycket innan, men det här är i en större uppsättning, där jag spelar med Systraskap och Erik Lundin som support. Det är ju någonting speciellt när man spelar med ett nytt band. Och att få spela nya plattan för första gången, det ska bli jävligt kul!

Är det ett aktivt val att inte väva ihop politik med musik?
– På den här plattan har jag inte gjort det men det har ju varit laddad musik tidigare. Jag gillar inte politik men ibland känner man sig tvungen att säga något. Jag ville att The Empty skulle vara en stark konceptuell skiva som handlade om tiden efter uppbrottet. Sen så finns det mer politisk laddad musik som säkert kommer framöver, och som jag har släppt tidigare, både på första plattan It’s a Tensta Thing och Scared of the Dark. Så det råder ingen brist på politiskt riktade låtar. Men just The Empty ville jag skulle vara clean. Jag är ju liksom ingen politiker.

Känner du att du har blivit en talesperson mot normaliseringen av rasism?
– Många tror att det här kommer från ingenstans, det här engagemanget. Men det här är något som jag har jobbat aktvit med sen jag släppte första plattan, att bryta mot normer och destruktiva ideal. Jag vill berätta min historia och delar av den är det som jag stöter på i form av diskriminering och rasism.

Texten publicerades ursprungligen i Djungeltrumman print #23.