Det tog några år att få tummen ur men nu står Albert Af Ekenstam på egna ben som soloartist. Idag släpper han nya EP:n Hundred Mile och i höst kommer han till Göteborg. Då utlovas mer ös och mindre singer-songwriting på HPKSM.

Hej Albert! Ny EP, det är stort. Känns det bra? Är du nöjd?
– Jo, ja. Jag är nöjd med den. Jag spelade in den med ett gäng polare, så det blev vad det blev.

Du låter tveksam?
– Jo, nej men jag är nöjd. Ibland är jag väldigt nöjd och ibland inte alls. Men så är det väl med allt.

Du säger att du spelade in den i en mellanperiod i livet, utveckla!
– Jag bodde i Stockholm då och skulle flytta hem till Göteborg igen. Samtidigt hade en av mina polare dött så vissa av låtarna handlar om det. Jag är väldigt personlig i mina texter, det är så jag jobbar med min musik, det är delar av mitt liv som ni hör. Det blir personligt men jag tror att människor kan identifiera sig med texterna, det händer ju samma sak i andras liv också.

Det är också en hel del andra namn med på skivan (Ulrik Oding, Sumie Nagano, Ane Brun och Filip Leyman) hur hör vi dem? 
– De hörs på olika sätt. Sumie till exempel, vi har alltid jobbat ihop med mina texter – så också på den här EP:n. Vi är som bästa vänner och syskon sedan åtta år tillbaka, hon vet precis vad jag vill säga. Och Ane, hon lärde jag känna när jag bodde i Stockholm. Hon är med på två låtar, jag gillar kontrasten mellan våra röster, hon sjunger ju betydligt ljusare än mig och det gör liksom att det händer någonting.

”Jag har alltid velat ägna mig åt att sång istället men aldrig fått tummen ur”

De alla klingar ju väldigt gott med din typ av musik. Kan du inte tänka dig att köra med någon mer otippad någon gång?
– Jo, till skivan som kommer så småningom har jag tänkt på det, börjat spåna lite på vad man kan göra men inte bestämt med vem. Det vore ju skoj att göra något med någon som skiljer sig ännu mer från hur jag låter. Det kan ju bli en kul kombo.

Varför blev det musik egentligen?
– Jag bestämde mig väl ganska tidigt. Jag gjorde aldrig någon revolt direkt utan jag gick musikutbildning, först på Hvitfeldska och sen på högskola som gitarrist och spelade i band och sen tröttnade jag på allt. Det var ju inte alls min grej.  Jag har alltid velat ägna mig åt att sång istället men aldrig fått tummen ur. Tills nu då.

”Jag känner mycket mer press här hemma”

Hur känns det nu, att ha fått tummen ur och äntligen vara en singer-songwriter?
– Det är nästan lite av en identitetskris just nu, jag både trivs och inte, jag är nog i en föränderlig fas just nu.   Jag har aldrig sett mig som en singer-songwriter, men jag förstår ju att jag lätt hamnar där. Speciellt om man bara hör mig på skivan. När jag kör live är det en helt annan grej, då är bandet oftast med och det blir mycket mer ösigt. Jag kommer egentligen från att ha spelat i band och har kört mycket tyngre musik, mer åt postrock och hard core-hållet.

Varför bestämde du dig för att köra själv istället? 
– Jag tappade helt enkelt gnistan och tog en paus tills jag till slut, fick tummen ur och började sjunga själv istället. Det var då det föll på plats och jag förstod att det var det jag ville göra. Jag smygstartade lite först, så höll på ett par år utan att släppa något. Nu har det gått tre år sedan första singeln kom.

– Jag minns att jag precis efter släppet skulle ha min andra konsert någonsin, det var P3 live. Jag var ganska grön då, hade väl egentligen inte stått själv och spelat så mycket alls. Efter det fick jag ett bra bokningsbolag, så då blev det mycket mer live. Mest utomlands. Mycket i Tyskland och Österrike. Där är det inte alls på samma sätt som här med byrokrati och tillstånd och hela den biten så det finns många fler ställen att spela på där. Det känns också som att det finns ett intresse för svensk konst och musik överlag i de länderna.

Det låter som att du gillar det. Mer än att spela här hemma?
– Jag vet inte men det är rätt gött att komma iväg lite. Jag känner mycket mer press här hemma, även fast det inte är så många som vet vem jag är.

Blir det ändring på det nu?
– Ja, kanske det. Jag ska ju på turné nu, både till Stockholm, Göteborg och Malmö. Femte oktober kommer jag till er och spelar på HPKSM. Då ses vi.

Lyssna här: