Amanda Werne syns och hörs här och där, och de vi får lyssna på är riktigt bra, men det är under namnet Slowgold som du presenteras för hennes starka röst och drömska toner – på riktigt. På lördag hittar du henne på Pustervik då det är releasefest för Slowgolds färskaste platta!
Hej Amanda! Hur är läget?
– Det är kanon!
Härligt! Senast Djungeltrumman snackade med dig, så hade ni precis släppt er förra platta och nu är ni här med er andra, grattis!
– Tack, det känns jätteroligt!
Berätta lite hur det här albumet skiljer sig från den förra?
– Stjärnfall tar ut svängarna mer. Jag har dragit saker och ting mer till sin spets, framförallt sångmässigt.
Slowgolds musik beskrivs som en svävande dröm, det tycker jag är lite oklart – vad menas egentligen med det?
– Antar att någon har kunnat drömma sig bort när den lyssnat på Slowgold. Jag önskar att många kan gå in i sin egen drömvärld när de lyssnar på musiken, men också finna styrka i musiken och texterna. Det är ju en dröm i sig!
Ditt namn ser man ju lite varstans, bland annat i Hagatrion och i samband med Hästpojken och Den stora vilan OSV… Är det inte lite rörigt att ha så många projekt?
– Jag älskar att ha många bollar i luften. Magkänslan är viktig och blir jag inspirerad känns det bra att våga chansa på nya samarbeten och möten i musiken.
Okej men samarbeten är ju något du verkar digga, vem skulle du allra allra helst vilja spela tillsammans med?
– Spela gitarr med Neil Young! Det hade säkert varit kul att snöa på gitarrljud med honom.
Men om vi ska fokusera på Slowgold, vilka är ni och har ni någon kul historia om bandet att berätta?
– Slowgold är i grunden jag, och jag skriver låtarna och texterna. Jag har för tillfället två fasta musiker med mig live, Johannes Mattsson på bas och Erik Berndtsson på trummor, men jag tycker också om att spela solo och ibland ta in någon extra musiker. När jag 2010 frågade några ur Den Stora Vilan om de ville spela med mig på en liten festival, visste ingen av oss mer än att det var kul att spela ihop och vi körde bara mina låtar. Sedan dess har det hela tiden utvecklats till att bli det soloprojekt som det är idag!
Ni ska spela på Pustervik på lördag! Wow! Hur känns det?
– Det känns riktigt spännande!
Tussilago kommer också spela, vad har ni för relation till varandra, jag menar varför blev det just Tussilago och inte One Direction?
– Slowgold har fått äran att ha sin releasefest på klubb Woody West nu på lördag och Kim som har klubben, tyckte Tussilago skulle passa finfint. Jag har lyssnat in mig och tycker det låter grymt! Det blir en sfärisk afton!
Avslutningsvis, har du något du vill säga till mig, eller till någon kompis, eller till göteborgarna?
– Knö dig in på lördag på Pustervik!
Moa Händén