Musikbranschen är i ständig rörelse, varje dag får etablerade artister göra plats för nya stjärnskott på topplistorna. Göteborgs egna musikaliska profet Amira Brown tipsar oss om musiken och artisterna vi ska hålla koll på i sommar.

– Jag har börjat arbeta med DigiListan nu med, säger Amira medan hon visar mig in i ett inglasat rum längst ut i SR:s ljusa lokaler på Lindholmen.
– Det är sjukt hur fort det rör sig i musikbranschen, hur trenderna förändras och artister kommer och går, konstaterar hon och berättar om när årets melodifestival drog igång för ett par månader sen.

– Det är inte lätt att putta ner Drake eller The Weeknd från toppen, men så plötsligt är det Samir och Viktor som gäller. Och utgår man från siffrorna känns det verkligen som att hela Sverige helt plötsligt lyssnar på dem. Det är intressant, att se hur fort det skiftar, säger Amira och sätter sig till sätter sig ned vid det ovala mötesbordet i mitten av rummet.

Hon har sedan ett år tillbaka varit både producent och programledare för Sveriges radios P3 med Amira Brown där hon spelar och tipsar om den senaste musiken. Idag är Amira också och lite av en musikalisk profet.

– Den här året tror jag att vi kommer höra mycket latino, kanske extra mycket med poppiga inslag. Det ofta tillsammans med popens dragkraft som den typen av musik verkligen slår igenom. Kommer du ihåg när Despacito kom?

Jag nickar.
– Den gick ju bra redan från början, men det var egentligen först när Bieber gästade som den verkligen blev stor. Jag tror det är det där catchiga som gör att den fastnar. Samma sak med Kaliffa och hans Helt seriöst – poppigt, men mixat med den härliga latino-viben som vi gillar. Det kommer vi nog få se ännu mer av i år.

“Det är sjukt hur fort det rör sig i musikbranschen”

– Det och emo-rappen! fyller Amira i och skrattar lite. Jag förstår att min frågande uppsyn med ens är tillräcklig för att slippa behöva be om en förklaring.
– Alltså, tänk typ och hiphop blandat med trap. Det är den nya generationen av hiphop. Det är hiphop men med rockigare, hårdare inslag.

Amira tar upp sin telefon och sätter på en låt av Lil Pump. Hör du? Och kolla här, säger hon och pekar på skärmen. Visst ser han lite emo-aktig ut, hiphopare men med lite mer rockig stil? Kidsen älskar det, säger hon och pausar musiken.

– Gissningsvis kommer också bland andra Kygo och Calvin Harris släppa nytt och den poppiga housen kommer leva kvar ett bra tag till. Och för att inte glömma, den svenska hiphopen! Parham släppte ju sin Tranquilo för ett tag sen, den och låtar med liknande sound kommer vi nog höra mer av, framför allt i sommar.

Om du fick önska då, vad hade vi hört mer av isåfall?
– Jag tycker väldigt mycket om producenter och artister som experimenterar med sound från olika stilar och genrer. En av mina absoluta favoriter just nu är Back to Life med Fabish, som är en mix av både jazz, pop, house och R’n’b. House har aldrig riktigt varit min stora grej, men när man kombinerar det med R’n’b jazz och pop så kan det som i det här fallet, bli riktigt nice. Poppen bidrar med det där smittvänliga som gör att låten fastnar, housen med det peppiga och R’n’bn med soundet och rösten, som man riktigt smälter för. Amira lyfter försiktigt telefonen med ena handen och mimar lite till texten medan hennes axlar rör sig lätt i sidled. Bakom hennes rygg sig ligger en parkeringsplats öde och den gråa eftermiddagen i industriområdet på Hisingen osar av melankoli. Amira har en benvit glättad skjorta och glittrande örhängen. Hon ser pigg ut. Kontrasten mot omgivningen är slående. Hon påminner om musiken hon pratar om, om känslan när Despacito spelas medan solen fortfarande är framme och människor med luftiga kläder trängs på en uteservering och skålar till musiken.

“Idag finns det ju så många olika sätt att nå ut till en stor publik”

Om man vill vidga sina musikvyer lite, har du något bra tips på hur man kan gå tillväga?
– På Spotify och brukar jag själv ofta gå in på artisten jag gillar och klicka mig vidare till liknande artister, och därefter göra detsamma med nästa artist, då förändras soundet liksom stegvis och du kan spinna vidare hur långt du vill. Ett annat tips är att bena ut vad det är som du gillar i en låt. Är det det catchiga poppiga, eller är det, som i exempelvis Despacito, det latinska soundet? Därifrån är det lätt att ta sig vidare och grotta ner sig i genrer. Givetvis finns det också fler plattformar att använda sig av än enbart Spotify, till exempel Sound Cloud. På Sound Cloud råder inte heller samma kommersiella intresse som på Spotify, utan här rör sig fler musiknördar, producenter och hobbymusiker, det finns helt enkelt plats för mycket mer här än vad de stora bolagen pumpar ut.

Du säger kommersiellt intresse, är det något du uppfattar som ett problem i branschen?
– I musikbranschen är den återkommande problematiken att de stora bolagen äger allt. Det är några jättar som signar och föder artister men likväl de samma jättar som sen också styr vad som lyssnas på. Sony och Universal äger Spotify och ligger bakom alla de stora spellistorna som flera miljoner människor följer. Det blir lätt så, man orkar eller hinner inte leta runt efter ännu okända band och artister. Det är synd, att så pass mycket styrs av skivbolagen. Men å andra sidan är det fler och fler som väljer att starta egna bolag eller signa på mindre independentbolag. Idag finns det så många olika sätt att nå ut till en stor publik, utan att man nödvändigtvis behöver gå via ett skivbolag med mycket pengar och publicitet.

Jag frågar Amira om hon saknar något, någon genre som kommit bort lite genom åren, och hon berättar att hon alltid älskat funk, men att det inte alls fått den stjärnglans hon tycker att den förtjänar.

– Funken har liksom kommit bort lite. Jag hade gärna hört mer musik som drar åt det funkiga hållet. Bruno Mars har ju gjort en del, men det är bara ett fåtal låtar från hans album som blivit riktigt stora. Finess har ju gått bra i och för sig, det är kul, jag gillar den! Men ja, i det stora hela, tycker jag nog att funken borde få glänsa lite mer!

I Amiras lurar just nu:
Fabisch
Jorja Smith
Seinabo Sey
Cleo Sol

Artikeln publicerades ursprungligen i Djungeltrumman #51.