Ida Höckerstrand och Sofie Hallberg gör Ångestpodden, en av Sveriges största podcasts om psykisk ohälsa med över 300 000 lyssnare per avsnitt. Det hela började med att de funderade över varför människor har så oerhört svårt att prata om sitt psyke.

Ida Höckerstrand fick idén till Ångestpodden under en tågresa till Stockholm för tre år sedan. Hon gick då själv i KBT för panikångest och kände sig väldigt osäker över det.

– Då hittade jag en rapport från Folkhälsomyndigheten. Där det stod det att var fjärde person drabbas av psykisk ohälsa någon gång under livet, det var som ett uppvaknande för mig och jag kände att jag kan inte vara ensam i det här, säger Ida.

Hon kände att en podd skulle vara ett bra format, så hon sms:ade sin kompis Sofie och det enda hon skrev skrev var ”Ångestpodden, fattar du?” Och det gjorde hon, när de båda var femton år fick en av deras närmsta vänner bulimi. Sofie beskriver det som att hela livet ställde sig på ända när deras kompis blev väldigt sjuk.

– Vi hade svårt att veta hur vi skulle hantera situationen, vi hade inte lärt oss om ätstörningar eller psykiskt mående överhuvudtaget i skolan. Vi var rädda att hon skulle dö och just då kändes de som vi var ensamma i hela Sverige om att gå igenom den här hemska tiden, säger Sofie.

”Man har lärt sig att om man mår dåligt ska man inte prata med någon annan om det”

Statistiken visar dock att många tjejgäng går igenom en sådan period, då ätstörningar är väldigt vanliga i dagens samhälle. Sofie och Ida kände att en podcast som vågar prata om psykisk ohälsa var helt rätt. Sen gick det väldigt fort och bara fyra månader senare hade Ångestpodden 50 000 lyssnare.

Ett av Ida och Sofies mål med Ångestpodden är att få människor att prata om psykisk ohälsa och att inte skämmas över sina problem.

– Det känns som att man har fått lära sig sen barnsben att det som är jobbigt inom familjen eller om man själv mår dåligt ska man inte prata med någon annan om. Utan det ska man hålla för sig själv. Många föräldrar som har barn som mår dåligt lägger över skulden på sig själva för de är uppväxta med den här mentaliteten kring psykisk ohälsa. Då bara fortsätter det, barnen lär sig att deras föräldrar skäms över dem när de mår dåligt och det blir som en ond cirkel, säger Sofie.

Under de tre åren som Ida och Sofie gjort Ångestpodden tillsammans har de haft ett antal gäster och de försöker alltid hitta nya intressanta personer att prata psykiskt mående med.

”Zlatan har vi länge haft som en drömgäst”

– Zlatan har vi länge haft som en drömgäst, vi hade velat prata om pressen som finns kring honom, han är ju uppmålad som en gud i det här landet. Hur känns det egentligen när han står där vid straffpunkten och ska slå den där straffen? Vad händer om han missar? Nånstans måste det vara tungt att bära och det hade vi velat prata om, säger Sofie.

Ida och Sofie upplever att det finns en mer accepterande ton kring hur man talar om psykisk ohälsa idag jämfört med för tre år sedan när de startade podden.

– Jag känner kanske inte att det är vår förtjänst, men att det överlag har blivit allt mer accepterat att prata om psykisk ohälsa. När vi startade vår podd var vi i princip ensamma i vår genre, men nu finns det betydligt fler. Det har blivit en mer accepterande ton i sociala medier, och i andra forum där unga vistas, men bland de som sitter på besluten och har makten så har absolut ingenting hänt, säger Ida.

Sofie håller med och blickar framåt, för även om tabut kring psykisk ohälsa luckras upp allt mer finns det fortfarande mycket kvar att göra.

– Vi har kanske kommit en centimeter på den där metern, och nu måste vi börja titta på hur vi ska få den psykiska ohälsan att minska, för det är jättebra att vi har börjat prata om problemen, men nästa steg måste vara att fokusera på vad vi ska göra för att inte så här många unga människor ska må dåligt, säger Sofie.

Ni frågar alla era gäster i podden vad de tänker på när de hör ordet ångest, vad tänker ni på när ni hör ordet ångest?

– Det är en känsla man vill fly ifrån, det känns som man inte vill göra nåt annat än att kunna sätta ord på det, men det går inte. Så blir man frustrerad av det och då växer ångesten, säger Sofie.

– Jag ser ångesten som en person som jag måste leva med och som jag inte kan bryta mig ifrån på nåt sätt, för den kommer alltid hitta mig. Det låter hur mörkt som helst, men som en ovän jag bär på axeln som jag försöker hantera på något sätt och inte lyssna på, men den gör sig ständigt påmind ändå, säger Ida.