Aktuella med ett trippelsläpp i form av albumen ”Nybrosoundet” och ”Samlade b-sidor 2016-2021” samt boken ”Alltid bakom er”. Avantgardet bara gasar. Nu väntar dessutom två spelningar på Oceanen här i Göteborg, idag fredag 29 april och imorgon lördag 30 april. Djungeltrumman tog sig en pratstund med frontmannen Rasmus Arvidsson. Ödmjuk, sympatisk och älskvärd så det bara sjunger om det. Det blev ett snack om bland annat höga förväntningar, hantverket bakom en bok och relationen till Göteborg.

Sjunde albumet ”Nybrosoundet” släpptes den 6 april. Lite platt och tråkig fråga kanske, men hur skulle du beskriva albumet?
– Som en motreaktion till det förra albumet. Under pandemin släppte vi ”Smile and Wave” och ”Smash and Grab” där framför allt ”Smash and Grab” var väldigt präglad av pandemin. Jag jobbade med Jari (Jari Haapalainen) som satt i Berlin och vi använde oss av samplingar och loopar för första gången. Så med Nybrosoundet var tanken istället att det skulle sprudla av liv och replokal liksom, nu när det är dags för energin från spelningarna att kicka igång igen. Sedan är hela det här släppet Nybrosoundet tillsammans med en bok som jag skrivit ”Alltid bakom er” och ”Samlade b-sidor 2016-2021”. Det är tre släpp i ett kan man säga och det var väldigt viktigt för mig att Nybrosoundet skulle vara en blinkning till första skivan och resan vi gjort.

Var det givet för dig att skriva en bok?
– Nej, men det var väldigt fint att sätta sig in i att jobba med en bok och förstå hur fruktansvärt mycket beslut det är att ta och hur mycket detaljer som ligger bakom. Man fick en sådan respekt för hantverket som man kanske inte hade innan och den konstformen så det var jävligt kul.

Sugen på att skriva fler böcker?
– Tvärtom haha… Fruktansvärt glad att det kanske är fem år till nästa gång. Så det känns skönt.

Om vi går tillbaka till Nybrosoundet, hur har responsen varit?
– Den har varit överväldigande. Alltså när jag jobbar med producenter så är det lätt att känna magi när andra spelar gitarr eller andra hittar en melodi. Men när du producerar själv som jag gjort den här gången så blir det mycket svårare att få distans. Det blir aldrig att du får ett slag i ansiktet av hur bra något är utan det blir mer förknippat med ångest allting. Och det kan jag tycka är tråkigt för musik för mig handlar om något man gör tillsammans.

– Men det där är också någon typ av framgångsformel eller vad man ska säga, för om man hade varit svinnöjd och tyckt allt var det bästa man gjort då hade det inte funnits någon anledning eller någon energi att köra vidare. Jag känner mer ”fan jag är så jävla sugen på att göra något ännu bättre”. Och det är väl den känslan kring hela Avantgardet, framåtrörelse i alla led. Om man tar bort den egenskapen eller den kärnan så skulle det bli något helt annat.

På tal om respons så får ni väldigt mycket beröm måste man ju säga. Var och varannan person hävdar att ni är ett av Sveriges absolut bästa liveband, om inte det bästa. Sportfråga, hur känns det?
– Oavsett hur bra eller dåligt ett gig går kan jag vara så jävla stolt efter fem år och flera hundra spelningar, att jag ärligt kan säga att det inte finns en sekund av ett enda gig där jag känner att vi inte gjort vårt absolut bästa. Vi bryr oss inte så mycket om hur vi uppfattas och försöker bara vara oss själva. Jag tror att publiken framför allt känner igen sig väldigt mycket i det där. Det sista jag vill är att det ska vara någon strålkastare på mig. Fan de som har köpt biljetterna, det är ju deras kväll. Jag har inget behöv av att skina. Jag vill att det är publiken som ska skina och har man den inställningen lyckas man förhoppningsvis med att få en kväll då alla känner sig sedda och hörda.

– Trots att det är väldigt allvarliga texter och väldigt mörka penseldrag så genomsyras ju våra livekvällar alltid av eufori. Det tycker jag är det finaste på något sätt, att det är många människor som tillsammans behandlar mörka ämnen, men som gör det med en jävla geist och energi. Och jag tror väl att det är den unika kombinationen som gör att många människor upplever Avantgardet live som en väldigt unik och speciell sak.

Tror ni att de hyllningarna ni fått gör att er publik har högre förväntningar nu? Är det något ni tänker på?
– Jo men så är det definitivt, men det är kanske ingenting vi tänker på så. Vi är exakt samma killar som startade det här för fem år sen. Det som var charmigt då, det här med att vi inte riktigt repat och att jag inte kunde ta några ackord på gitarren och så där, den grejen går inte att göra nu. Samtidigt så har vi aldrig försökt, vi har aldrig förställt oss. Det finns många som kanske försöker vara indie och coola och det ska vara så ”vi bryr oss inte”. För oss har det alltid handlat om att vara exakt dem vi är utan att försöka vara något annat, utan att försöka ha en image. För alla i bandet känns det lika jävla speciellt att kliva upp på en scen nu som det gjorde för fem år sedan eller om fem år, och det är jävligt fint. Annars är man illa ute.

Idag, fredag 29 april och även imorgon 30 april spelar ni på Oceanen. Oceanen som var det stället där ni gjorde er livedebut 2016, hur känns det att komma tillbaka?
– Det känns spännande att se hur pass liten lokalen är. Då kändes den jättestor, alltså många av de spelställena som man var på första året kändes helt gigantiska. Men när man kommit tillbaka till dem har liksom en efter en känts väldigt små. Och jag tror att Oceanen kanske är den minsta scenen som vi har spelat på. Men det är också hela tanken med den här turnén att knyta ihop säcken, blicka tillbaka och visa tacksamhet mot Oceanen som gav oss väldigt mycket.

Vad har ni i kikar´n inför kvällarna då?
– Det är väl att bjuda publiken både på nya låtar från den här absolut nyaste skivan men också att inte glömma bort de tidiga låtarna. Alltså jag skulle tycka det varit jävligt kul om jag var i publiken första spelningen på Oceanen och denna. Att jämföra spelningarna, men också specifika låtar. Göteborg har alltid känts som en hemstad på något sätt, det var därför vi gjorde vår första spelning där. Trots att vi inte har någon connection egentligen, men musikaliskt är det verkligen vår hemvist så det känns som att komma hem.

Ja, hur är relationen till Göteborg i övrigt?
– Jo men den är fantastisk. Det är en underbar stad som jag tycker har behållit kärnan väldigt mycket. Vad gäller både kulturlivet och känslan i hela staden bara. Det är ju en liten storstad på något sätt. Du får inte nackdelarna med en storstad, men du får verkligen fördelarna med en lite mindre gemytligare stad. När man varit runt och turnerat mycket är det en sak som slår en och det är att alla städer i Sverige ser exakt likadana ut. Då är det så fruktansvärt viktigt att Göteborg försöker jobba emot det där. Typ Majorna där Oceanen ligger, det är så viktigt att sådana ställen får finnas kvar.

Sist men inte minst. Förutom två kvällar på Oceanen, hur ser framtiden ut för Avantgardet?
– Det är helt fantastiskt att man har överlevt och genomlevt pandemin med allt vad de åren innebar, men samtidigt så tror jag att vi kommer vara kvar i sviterna av det där under lång tid. Jag lider verkligen med alla kulturutövare, främst alla nya artister som försöker slå sig fram. Jag menar spelställen är fullbokade för flera år framöver. Uppskjutna turnéer och nya turnéer ska pressas in. Väldigt många etablerade artister har hållit på sina skivor och lanseringar tills nu när det lossnar.

– Och som musikälskare och publik, vafan ska man gå på? Du kanske inte har så mycket pengar och framför allt har du inte hur mycket tid som helst. Vi personligen kommer bara köra på som vi alltid har gjort, men det kommer förmodligen landa på lite andra sätt och därför är man extremt tacksam för alla som väljer att se oss igen för jag vet hur mycket annat som lockar. Så ja, det blir tuffa men roliga år.