Det blir feminint och starkt på Hoki Moki imorgon. Efter tre års väntan är Beatrice Eli äntligen tillbaka med ny musik. Djungeltrumman har tagit tempen inför fredagens spelning i Göteborg.

Beatrice! Hur är hösthumöret idag?
– Hösten är min favoritårstid så jag mår perfekt!

Du har nyligen släppt The Careful EP, är den mer mer ”careful” och mindre rivig än din tidigare musik – vad säger du?
– Den är inte försiktig alls, bara ett annat sätt att göra kraftfull känslosam musik.

Din musik känns väldigt ärlig och rakt på sak, motsatsen till skyffla-under-mattan-texter typ. Careful lika så, men samtidigt soft och sårbar?
– Tack, jag klarar inte av intetsägande texter haha. Min förra skiva var ockå soft och sårbar på sina ställen (Trust Issues, I’ll Be Fine, Coward, Equality till exempel) så det kommer naturligt för mig.

Du har ju skrivit allt och producerat mycket av den själv, har det bidragit till att soundet skiljer sig från din tidigare skiva?
– Det är mer än tre år sedan jag gjorde förra skivan så vore trist om jag inte gått vidare och utvecklats. Sen spelar det såklart jättestor roll att jag haft kontroll över produktionerna på ett helt annat sätt med den här EP:n.

”Jag skulle dö för att sjunga en liten ohhh-stämma eller liknande med Tina Turner”

På fredag spelar du på Hoki Moki! Senast du var körde i Göteborg var ju på kalaset i augusti, hur känns det att vara tillbaka? Kallt och regnigt?
– Jag gillar att spela i Gbg, har alltid skitkul hos er!

Puh! Vad blir det för stämning?
– Feminint – känsligt, kärleksfullt och starkt.

Hur laddar du, har du några hemliga lifehacks som förtjänar att uppmärksammas?
– Jag lyssnar på Honey och Heartbreaker med Mariah Carey innan i logen.

Om du fick dela scenen med någon imorgon, vem som helst levande eller död, vem skulle få äran?
– Alltså inte för att jag är värdig över huvud taget men skulle dö för att sjunga en liten ohhh-stämma eller liknande med Tina Turner.